[fsv. bleka, sv. dial. bleka (Jämtl.), blekå, blajkå (Gottl.), kalkjord, af stammen i BLEK, adj.1; jfr d. blege, kalk, krita]
(i bygdemålsfärgadt spr. i Jämtl. o. på Gottl.) kalkjord; jfr BLEKE, sbst.2 Hemmansdelen .. innehåller: .. Odlad myr 118 tunnland däraf 24 tunnland .. bestå af djup mylla på dels lera, dels sand och dels bleka. PT 1903, nr 91 B, s. 3 (i kungörelse fr. Gottl.).
