publicerad: 1917
BLÅSRÖR blå3s~rö2r l. ~rœ2r, n.; -et; pl. =.
Etymologi
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] till BLÅSA, v.2 3: vapen l. leksak bestående af ett rör hvarigenom pilar l. hagel l. ärter l. dyl. blåsas. Serenius (1734; under trunk, sbst.). Med blåsröret kan man lätt fälla (rödhakesångaren). Nilsson Fauna II. 1: 195 (1824). Af .. bladskaften (å patavapalmen) förfärdiga indianerna pilar till sina blåsrör, medelst hvilka de fälla fåglar och mindre villebråd. 2 NF 20: 514 (1914).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] till BLÅSA, v.2 3 o. 12: rör hvarigenom man inblåser luft i en låga för att höja lågans värmegrad (o. ändra dess form o. riktning); jfr BLÅSRÖRS-ANALYS. B. Qvist i VetAH 1754, s. 194. Metallarbetare betjena sig för mindre lödningar af ett instrument, som kallas blåsrör. Berzelius Blåsr. 1 (1820). Blåsröret .. är gemenligen ett smalt 8 till 10 tum långt rör, som är något vidare i öfre ändan, men helt fint i den nedre, uti rät vinkel omböjde. Almroth Karmarsch 436 (1839). Ericsson Urmak. 9 (1897).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] till BLÅSA, v.2 3 o. 12: järnrör som användes vid glasblåsning. Åkerman Kem. techn. 1: 681 (1832). (Glasblåsaren) använder .. ett järnrör, 1 cm. i genomskärning och 1 m. långt, som är försedt med ett trämunstycke och en trä- eller läderhylsa, där han skall hålla om det. Detta rör kallas pipa eller blåsrör. Hector Vårt husgeråd 8 (1904).
4) [jfr motsv. anv. i t.] ångutsläppningsrör, t. ex. rör som på ett lokomotiv leder den i cylindrarna förbrukade ångan ut gm skorstenen. Tekn. tidn. 1871, s. 291.
Ssgr (till 2): BLÅSRÖRS-ANALYS. kem. kemisk analys (se d. o. a α) grundad på vissa ämnens karakteristiska reaktioner i blåsrörslågan. —
-BESTICK. kem. Vid Bergsskolan i Stockholm begagnade blåsrörsbestick .. innehålla allt, hvad för en fullständig blåsrörsundersökning är af nöden. Hj. Sjögren Min. 56 (1880). —
-KOLF. kem. Blåsrörskolf, ett i ena änden till en kula utblåst kort glasrör. Widman Org. kemi 3 (1895). —
Spoiler title
Spoiler content