SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
BROMS brom4s, sbst.2, äfv. (numera bl. i bet. 1) BRÖMS bröm4s, sbst.2, ngn gg äfv. (i bet. 1) BREMS bräm4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(brems Billing Hipp. 254 (1836), TLev. 1910, nr 34, s. 2. broms Rinman (1788) osv. bröms Linc. (1640; under pastomis; i bet. 1), König Mec. 182 (1752; i bet. 2), JernkA 1839, s. 296 (i bet. 2), WoH (1904; i bet. 1). brömse JournSvL 1800, s. 490 (i bet. 1))
Etymologi
[af nt. bromese, bröms, motsv. t. bremse (hvaraf d. bremse), af mnt. premese (i bet. 1), afledn. af premen, trycka, stoppa]
1) landt. kapson; nosklämma (i sht afsedd att lugna ostyriga hästar). Linc. (1640; under pastomis). Broms .. (är) Ett litet platt trä- eller metallhandtag, genom hvilket äro dragna ändarne af ett snöre, som trädes öfver läppen på hästen eller kring örat på andra husdjur och kringvrides för att genom den smärta, detta förorsakar, afvända djurets uppmärksamhet från operationen, som det skall underkastas. Juhlin-Dannfelt (1886).
2) inrättning hvarigm ett hjul, ett fordon, en maskin l. dyl. (gm friktion) bringas att sakta farten l. stanna; hämsko. (På den af Polhem konstruerade pålkranen finnes) en så kallad bröms på hvilkens ända .. en karl stiger, at julet må stadna. König Mec. 182 (1752). Rinman (1788). En själfverkande broms, som träder i verksamhet, så snart farhastigheten öfverskrider en viss gräns. 2UB 9: 276 (1905). bildl. En helsosam broms (har) lagts på en med allt för stark fart framåtrusande företagsamhet. SD(L) 1900, nr 544, s. 4. — jfr BAND-, CYKEL-, FRIKTIONS-, HAND-, LUFTTRYCKS-, NÖD-, SUGLUFT-, TRYCKLUFT-, VAKUUM-BROMS m. fl.
Ssgr (till 2; i sht tekn. Anm. Af nedan anförda ssgr kunna åtskilliga äfv. hänföras till verbet BROMSA): BROMS-ARM. häfstång i bromsinrättning. Lundberg Lok. 238 (1902).
-AXEL. Med verksam broms försedd lastaxel benämnes bromsaxel. Allander Drifttjänsten 2: 38 (1913).
-BAND. i bandbroms, om det band (af böjligt stål, hamplina l. dyl.) som omsluter det föremål hvars fart skall hejdas. TT 1898, Allm. s. 165. —
-BLOCK. jfr -KLOTS. Hwasser HbLokF 108 (1865). Bromsningen sker vanligtvis därigenom, att bromsblock ansluta mot hjulringarna. 2UB 9: 238 (1905).
-HJUL. hjul hvarmed bromsning verkställes. Rinman (1788).
-KLOTS l. -KLOSS. om den klots som vid bromsningen tryckes mot det föremål hvars fart skall hejdas; jfr -BLOCK. TT 1878, s. 229. Bromsklossarna gjordes först af trä .., numera göras de af gjutjärn. 2UB 9: 239 (1905).
-KUPÉ. järnv. särskild vagnafdelning för bromsapparat. TT 1886, s. 107. Dagen 1897, nr 235, s. 3. —
-KUR. järnv. mindre skyddskur för bromsare. En packvagn med bromskupé .. samt en personvagn med bromskur, från hvilken kan bromsas, i händelse af fara. TT 1886, s. 107. —
-RATT. ratt hvarmed en broms skötes. Bromsratten (på en kanonlavett) har 4 armar, som äro förenade medelst en fastnitad ring och utanför denne formade till handtag. De Ron o. Virgin I. 5—7: 67 (1887).
-SKIFVA. skifva på hvilken bromsens klots (l. band osv.) verkar. Rinman 1: 339 (1788). Bredvid hjulet sitta bromsskifvor, på hvilka bromsklossar .. efter behof verka. 2UB 9: 276 (1905).
-SKO.
1) (†) = -KLOTS. Rinman 1: 339 (1788).
2) järnv. hämsko att lägga på järnvägsskena framför hjulet på den vagn som skall hejdas. 2UB 9: 238 (1905).
-SULA. = -KLOTS. Holmberg Artill. 3: 139 (1883).
-SÄTE. järnv. bromsarsits; jfr -KUR. Bromsaren hade i allmänhet sin plats å ett öppet bromssäte. SJ 3: 298 (1906).
-TAL. Förhållandet mellan antalet bromsaxlar och lastaxlar benämnes bromstal. Allander Drifttjänsten 2: 38 (1913).
-VAGN. särsk. järnv. med (särskild) bromsinrättning försedd järnvägsvagn. TByggn. 1859, s. 122. Så många bromsvagnar, som reglementet ”af ren försigtighet” föreskrifver för trafiktåg. AB 1865, nr 31, s. 3.
Spoiler title