SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BULTA bul3ta2, v.3 -ade ((†) pr. pass. sg. -es 16461736). vbalsbst. BULT (†, LejonkDr. 132 (1688); jfr: Ett tjut jag hör, ett bult-bult och ett rammel. MarkallsN 2: 106 (1821)), -AN (föga br., Ekelund Mel. 22 (1902)), -ANDE, -NING; -ARE (numera bl. tillf., Cederborgh OT 1: 51 (1810), BoupptVäxiö 1883 (om sak)).
Etymologi
[fsv. bulta (i bet. 2 slutet o. 3); afledn. till BULT, sbst.1, l. bildadt till samma stam som detta]
(upprepade ggr) slå hårdt, vanl. med handen l. ngt i densamma fasthållet föremål (jfr dock 1 d, 3).
1) (numera föga br.; jfr dock a, b, c slutet) bearbeta (ngt l. ngn) gm slag, klappa; hamra; stöta; ngn gg intr. Starcka wågar .. bultade och sloge på Skeppet. Sylvius Curtius 651 (1682). — särsk.
a) (fullt br.) i afsikt att förändra dess form l. konsistens l. egenskaper i öfrigt bearbeta (ett föremål) med slag (ofta ss. led i mer l. mindre yrkesmässig beredning); stundom med adjektivisk bestämning l. objekt som angifver (det önskade) resultatet. Leinberg VLand 6: 7 (1674). (Man hade) hittat en röd metall, hvilken med lätthet lät bulta sig. Strindberg SvÖ 3: 72 (1884). Sullädret .. bultas (klappas) eller pressas (manglas). ArbB 82 (1887). (Tång) bär .. sin gamla antika knallhattsdubbelbössa, till hvilken han .. bultat kulor af blybitar. Knöppel SvRidd. 103 (1912). — särsk.
α) i fråga om matvaror, i sht kött. Bulta biff, kotlett, kallops. Grubb 818 (1665). Bulta en Ståckfisk väl. Warg 29 (1755). Köttet bultas långsamt mört. Hagdahl Kok. 439 (1879).
β) (i vissa trakter) i fråga om beredning af lin l. hampa. Spegel GV 134 (1685). Då linet är torkat i badstugan, så bultas, bråkas, skäktas och häklas det. Dahlman Reddej. 214 (1743). SvD(L) 1911, nr 155, s. 9.
γ) [i vissa språkprof omöjligt att skilja från BULTA, v.2; jfr äfv. BULTA SÖNDER a slutet] (förr) i fråga om sönderkrossande (med klubba) af jordkokor på åkern. LAHT 1897, s. 78 (i handl. fr. c. 1762). Bulta kok (på åkern). Östergren (1917).
b) (fullt br.) i fråga om misshandel: slå, prygla; gifva stryk, klå (upp); numera vanl. med bestämning, som angifver (det afsedda) resultatet; jfr BULTA PÅ 1. Bulta ngn mör l. gul och blå l. till döds. Hwarföre bulte j hwar annan lam? Messenius Disa 24 (1611). Baldur .. gick emot .. (draken) med Klubban i handen, och bultade .. (honom), til des han flöt i sit Blod. Mörk Ad. 2: 420 (1744). Janson Ön 194 (1908). — jfr MÖR-, TORR-BULTA. — särsk. i uttr. bulta bock, se BOCK, sbst.1 1 d β.
c) i fråga om upprepade slag med (knutna) handen på ngt, särskildt på ngn kroppsdel. Man slår och bultar sig för bröstet (i kyrkan). Björnståhl Resa 1: 292 (1771). Händer bultade sig till blods på träet. Hallström Than. 36 (1900). — särsk. (fullt br.) sjukgymn. om visst slags massage som gifves med löst knuten hand; jfr HACKA, v., KLAPPA. LGBranting 1: 144 (c. 1860). Wide MedGymn. 45 (1895).
d) (†) i fråga om slag l. stötar med fötterna: stampa; sparka. Verelius 44 (1681). Elliest var kalt i körkian att ungdomen .. bultade medh fötterne. VDAkt. 1685, nr 84.
2) med tanke på det åtföljande ljudet; intr. l. med innehållsobj., stundom tr. med sak- l. personobj. (se a, b); stundom opers. l. med saksubj. Block Progn. 28 (1708). (Han) bultade i härbergets golf för att väcka kamraterna. Heidenstam Karol. 2: 218 (1898). Det bultar tre slag i det största skåpet. Strindberg HögreR 62 (1899; scenanvisning). Fabriker larmade, maskiner bultade och stönade. Söderberg Främl. 214 (1903). — särsk.: slå hårdt (vanl. med knutna handen) på en dörr l. port o. d. för att blifva insläppt; ofta i bildl. l. öfverförd anv.; jfr DÖRR 3 b ε. Luk. 13: 25 (NT 1526). Döden .. bultar på Konunge-Palatz och Tiggiare-Kojor med lijka Macht. Lacander Gyllenstierna 34 (1706). Just då de skulle gå till sängs, bultades häftigt på dörren. Hedin Rev. 65 (1879). Heidenstam Tank. 123 b (1899). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg tillf.) med dörren o. d. ss. obj. Här är Drotningenes Kammar och döör, / Jösse bulta henne som tu äst föör. Messenius Disa 36 (1611). Heidenstam Vallf. 199 (1888).
b) med personobj. o. predikativ: gm bultande på ngt (en port o. d.) få (ngn väckt l. att stiga upp l. att komma ut l. dyl.); jfr BULTA UPP 2. Försök att bulta gästgifvaren vaken, så vi få komma in!
3) intr., om hjärta l. puls o. d.: slå hårdt (vanl. på grund af sjukdom l. ansträngning l. sinnesrörelse), dunka, klappa (häftigt); stundom opers. Hans hjärta bultade, som om det ville sprängas l. så att han kunde höra dess slag. Jer. 4: 19 (Bib. 1541). Hon var alldeles mörkröd, och det bultade i kinderna. Benedictsson Ber. 107 (1887). Hjärtat bultade af otålighet. Hallström El. 241 (1906). Bakom .. (skämtet) känner (man) det varma tegnérska hjärtat bulta. Heidenstam i 3SAH 28: 19 (1916).
Särsk. förb. (numera i sht i talspråk): BULTA AN. (†) = BULTA PÅ 2. Messenius Disa 15 (1611).
BULTA FAST10 4, v.1 till 1. Jag skulle bulta fast (krocket-)pinnen i jorden. Fröding ESkr. 2: 12 (1890).
BULTA IN10 4.
1) till 1: bulta på ngt, så att det tränger in l. längre in än förut (i ngt). Bulta in spiken, så du inte rifver dig på den! jfr: Bulta in hvarandras ögon. Blanche Band. 435 (1848).
2) (mindre br.) till 2 slutet, refl.: gm bultande (väcka folk o. så) åstadkomma att man får komma in. Vi bultade oss in med doppskon af våra paraplyer. Ödman VexlBild. 129 (1890, 1893).
BULTA PÅ10 4.
1) till 1 b: slå l. prygla (ngn), ge (ngn) smörj l. stryk. (Studenterna) tagha .. en stör och bulta på .. (Fabricius) en lång stund. ConsAcAboP 2: 190 (1659).
2) till 2 slutet, abs. l. intr.: gm bultningar gifva tillkänna att man önskar komma in. Modée HåkSmulgr. 71 (1738). Han gick .. fram till borg-porten och bultade på. SvFolks. 74 (1844).
BULTA SÖNDER10 40, i södra Sv. äfv. ISÖNDER040. gm bultning krossa; jfr SÖNDERBULTA. särsk. till 1 a. Kalm Resa 2: 90 (1756). särsk. (förr) = BULTA, v.3 1 a γ. Att bulta sönder (kokorna i åkern) med Trähammar, som wahnligit är, är alt för swårt, därföre kan Landtmannen göra sig en Welt. Rålamb 13: 9 (1690). Sahlstedt (1773).
BULTA UPP l. OPP10 4.
1) (skämts., mindre br.) till 1 b: ge (ngn) ett (grundligt) kok stryk, (genom)prygla. Irländaren .. är mycket villig att bulta upp sin ovän. Tegnér HemOrd 51 (1881).
2) gm bultande väcka (ngn) o. få (honom) att stiga upp (o. öppna porten l. dörren); jfr BULTA, v.3 2 b. Bulta upp gästgifvaren, så vi få komma in! Atterbom FB 251 (1818). — (1) BULTA UT10 4. jfr UTBULTA. till 1. 1) (mindre br.) gm bultande utdrifva (ngt ur ngt). (Vi förfärdigade gätluro. tuthorn) genom att koka de slaktade bockarnas horn och bulta ut ”kvicken” ur dem. Modin GTåsjö 40 (1916). jfr: Tjugondag Knut sprang en person omkring i gårdarna ock bultade julen ut med en hammare. GNikander i Landsm. 1911, s. 403. 2) gm bultande taga bort (en bula o. d.). Man (har) bultat ut bulan (efter en kanonkula i en port). Björnståhl Resa 1: 179 (1771). jfr: Då någon får en ny klädning, säjer man at man måste bulta ut skräddaren eller sömmen, och slår honom litet på skiemt. Möller (1745; under couture).
Spoiler title
Spoiler content