CHAPERONG ʃaproŋ4, stundom ʃap1eroŋ4 (schap´rång G. Dalin(1871)), i bet. 1, 2 r. (m. G. Dalin(1871)), i bet. 3 f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(vanl. skrifvet chaperon)
Etymologi
[jfr t. o. eng. chaperon, af fr. chaperon, afl. af chape, af vulgärlat. cappa (se KAPPA)]
1) [jfr motsv. bet. i t., eng. o. fr.] (fordom) ett slags hufvudbonad som användes af båda könen, hufva, hätta; i fråga om munkdräkt o. d.: kapuschong; äfv.: hjälmtäcke; jfr KAPRÖNIKA.Chaperon, Kaprönika. Columbus Ordesk. 6(1678; jämfördt med handskriften). G. Dalin(1871). NF(1878).
2) [jfr motsv. bet. i t. o. fr.] (knappast br.) byggn. tak som för vattnets aflopp anbringas på krönet af en mur. G. Dalin(1871). NF(1878).
3) [jfr motsv. bet. i t., eng. o. fr.] (numera föga br.) i öfverförd bem.: äldre dam som beledsagar o. har uppsikt öfver en l. flera unga flickor; ”förkläde”; jfr DUENNA.G. Dalin(1871). NF(1878).
