CITRIN sitri4n, sbst.2, r.; best. -en; pl. (i bet. olika stycken citrin) -er; o. (bl. i ssgr) adj.
Etymologi
[jfr t. citrin, eng. citrine, sbst. o. adj., af fr. citrin, adj., it. citrino, sbst. o. adj., af lat. citrĭnus, adj. till citrus (se CITRON)]
I. sbst. miner. gul varietet af bergkristall, bömisk sten, bömisk topas; stycke af ifrågavarande mineral. Scheutz Naturh. 348 (1843). Citrin eller gul Berg(krista)ll (s. k. falsk Topas) af utmärkt skönhet. Erdmann Min. 273 (1853, 1860). Bergkristall. .. gulhvit eller vingul = Citrin. A. Sjögren Min. 115 (1865). Citrin är en slipvärd, gul kvarts af något olika färg, från vingul, honingsgul till brungul. 2 Uppf. b. 5: 270 (1902).
II. adj.; i ssgr: som har (citron-)gul färg.
(II) -SALFVA~20. [efter nylat. unguentum citrinum] apot. salfva af salpetersyrad kvicksilfveroxid; jfr CITRON-SALFVA. Citrinsalva .. fördelar ofta fulslag, om den pålägges genast, då den hvitgula fläcken visar sig. Hartman Husläk. 346 (1828). Citrinsalva bör hafva en halmgul eller blekt citrongul färg och, om den är af blott ister beredd, ett vanligt hvitt cerats stadga. Nyblæus Pharm. 232 (1846). NF (1879). Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
