CITRONMELISS sitrω3n~melis2, äfv. 04~01 (citro´n-meli´ss Weste, jfr skrifningen Citron Meliss Sahlstedt (1773); sitrònmeli´ss Dalin), r. (f. Möller (1790), Weste; m. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. zitronenmelisse; af CITRON (se anm. b vid ssgrna till d. o.; den lukt af citron efter hvilken växten fått sitt namn är i sht märkbar, då de torra bladen gnuggas) o. MELISS (melissa)]
benämning på den i södra Europa vildt växande, hos oss för sin vällukt odlade labiatväxten Melissa officinalis Lin.; jfr MELISS, CITRON-ÖRT 1. Apiastrum Melisso(p)hyllum, Melissa vera citronata, Citrago. (på svenska:) Meliszia, Hiertansfrögd, Bijört, Citron-melisz. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Citron meliss. Melissa officinalis. Bladen af denna til Te tycker en del vara de bästa af alla svänska dertil försökta växter. Rothof 83 (1762). I fönstret (till Stockholmspigans kammare) står en blomkruka, vanligtvis en geranium eller ”citronmeliss”. Sturzen-Becker 2: 44 (1844, 1861). Citron-Melissen .. har .. en behaglig citronlukt; smaken är kryddartadt bitter. Nyman Bot. 78 (1864). Fries Ordb. (c. 1870). — särsk. apot. om den af det blommande örtståndet af Melissa officinalis framställda drogen. Acrel Præs. i VetA 1767, s. 16. Citronmeliss .. kallades af Grekerna μελισσοφυλλον eller μελιταινα. Berlin Farm. 1: 418 (1849). Lindgren Läkem. (1891, 1902). Herba Melissæ, citronmeliss, .. (utgöres) af den blommande örtens blad och unga skott, hvilka genom torkningen äro till alla delar sammanfallna och hopskrynklade. Rosendahl Farm. 315 (1897).
Ssgr: A: CITRONMELISS-BLOMMA0301~20. —
B (†): CITRONMELISSE-FRÖ, se A.
