publicerad: 1908
DEKOKT dekok4t, ngn gg dekωk4t (deco´ct Weste, dekå´ckt Dalin), r. l. m. (Nordenheim Lowers hafrecur 47 (1724), Sahlstedt (1773) osv.) ((†) n. Stiernman Com. 4: 1162 (1688: Efter decoct), Dalin Arg. 2: 290 (1734, 1754), Wallerius Chem. phys. II. 3—4: 171 (1768) m. fl.); best. -en (ss. n. -et Linné i VetAH 3: 28 (1742), Klingenstierna Musschenbrock 228 (1747)); pl. -er. Anm. I ä. tid användes den lat. formen decoctum helt l. delvis med lat. böjning, o. särsk. den lat. pl. decocta har länge nyttjats inom farmacien. Wund-dricker och Decocta. Stiernman Com. 4: 90 (1675). Serenius (1734; under decoction). Hvad som .. blifvit anfördt vid Decocta gäller äfven för infusioner. Berlin Farm. 2: 408 (1851).
Etymologi
[jfr t. dekokt, n., ä. eng. decoct, af lat. decoctum, eg. n. till decoctus, p. pf. till decoquere, af de, af, från, bort, o. coquere (se KOKA, v.)]
(i sht med. o. farm.) företrädesvis ss. läkemedel använd, gm kokning i vatten (förr äfv. i vin) beredd lösning af vissa ämnen, i sht ur växt- (o. djur-)riket; afkok, lag; jfr DEKOKTION 2 samt AFSÅD, PTISAN, SÅD; jfr äfv. INFUS o. INFUSION. Dekokt på (äfv. af) fläderblommor. Hiärne Surbr. 39 (1680). (Min hustru) dricker ännu sit decoct och begynner längta härifrån (dvs. från badorten). Dalin Arg. 2: 290 (1734, 1754). Det bekantaste Decoct är Caffè-Decoct. Wallerius Hydrol. 105 (1748). Decoct med vatten .. Decoct med Vin. Dens. Chem. phys. 1: 313 (1759). Stark dekokt. Darelli Sockenapot. 102 (1760). Dekockt af sot. Därs. Reg. Blodrenande decoct. Livin Kyrk. 54 (1781). At educera en flicka, det känner Ni lika så litet, som jag förstår koka era decocter. Envallsson Tokrol. natt. 3 (1791; yttradt till en apotekare). En dekokt på campecheträd, i stället för rent vatten, bidrager mycket att (åt skrifbläck) gifva en ren och vacker svärta. Berzelius Kemi 3: 178 (1818). Därs. 192. Decoct på malva eller kattost. Hartman Husläk. 433 (1828). De sammansatta dekokterna kunna innehålla mångahanda beståndsdelar, hvarpå de ännu i svenska farmakopén qvarstående Zittmanska dekokterna äro de mest egendomliga exemplen. NF (1879). Levertin Leg. 85 (1891). Då icke annorlunda föreskrifves, skall af 1 del drog beredas 10 delar dekokt. Sv. farm. 85 (1901). — bildl. Dekokter på Kliefothska och Gerlachska (teologiska) satser. Rydberg 14: 117 (1858). — jfr ALTE(A)-, EFTER-, GUAJAK-, HAFRE-, HJORTHORNS-, INFUS-, KAFFE-, KINA-, KORN-, LAF-, LINFRÖS-, SARSAPARILL-, SKÖRBJUGGS-, ÖRT-DEKOKT m. fl.
-BEREDNING ~020. jfr -KOKNING samt DEKOKTION 1. Berlin Farm. 2: 282 (1851). Ahlberg Farm. tekn. 312 (1899). —
-INFUSION~002. infusion vid hvars beredning lösningsmedlet utgöres af en (ännu het) dekokt. Berlin Farm. 2: 282 (1851). —
-KOKNING~20. jfr -BEREDNING samt DEKOKTION 1. Berlin Farm. 2: 407 (1851). Ahlberg Farm. tekn. 21 (1899). —
-KÄRL~2. kärl hvari dekokt beredes. Berlin Farm. 2: 280 (1851). Farmakopéens föreskrift, att .. dekokt-kärl skola vara af rent tenn, glas eller porslin. GHT 1895, nr 229 A, s. 3. Sv. farm. 85 (1901). —
-PRESS~2. press hvari en dekokt efter kokningen silas gm pressning; jfr -SIL. Den af Beindorf uppfunna dekoktprässen, som består af en uti en trefotad träpall fastsatt tenntratt, hvaruti ligger ett löst durkslag af tenn. Nyblæus Pharm. 78 (1846). Berlin Farm. 2: 281 (1851). —
Spoiler title
Spoiler content