publicerad: 1935
KINA ɟi3na2, äv. 40 (Weste har båda accentformerna), sbst.2, r. l. f.; best. -an; förr äv. KINKINA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(kina (china) 1717 osv. kin-kina (kin-kina, chinchina) 1717—c. 1875)
Etymologi
[jfr t. china, eng. china, kina, quina (ä. eng. quinquina), fr. quinquina, äv.: quina, it. china, chinachina; av span. quina, quinaquina, eg. om den ss. febermedicin använda barken av perubalsamträdet (Myroxylon sansonatense Klotsch), senare överfört om cinchonaträdens bark, av quichua-språkets quinaquina, reduplicerad form (antydande trädets värdefullhet), av quina, perubalsamträd (se R. Loewe i ZeitschrVerglSprachf. 60: 153 (1933); jfr KININ]
farm. benämning på den i medicinen använda barken av olika arter av det i Sydamerika inhemska, men numera flerstädes odlade trädsläktet Cinchona Lin. (ävensom av andra liknande trädsläkten), kinabark; numera nästan bl. i ssgr, ävensom i utvidgad anv., dels om olika läkemedel, beredda med denna bark, dels om sammanfattningen av de i barken förekommande ämnen som utgöra de värksamma beståndsdelarna i drogen (i sht om kinin); förr ngn gg äv. om trädet; förr äv. i uttr. gul, röd, grå kina, gul osv. kinabark. Så ofta man tager China in, stadnar frossan. Lindestolpe Fross. 49 (1717). Bort china, pulver, emulsion, / All febrars tyranni! Bellman 5: 117 (c. 1775). Afhandling om Gula Kinan. VetAH 1800, s. 7 (i rubrik). Gentz Lindgren 20 (1927). I färska fall (av malaria) kan .. en regelrätt genomförd medikamentation med kina kupera sjukdomen. Hedenius TerVadem. 1: 68 (1932). — jfr KUNGS-KINA.
Ssgr (Anm. Jfr KINA- ssgr): KINA-ALKALOID. med.-kem. av kinabark erhållen alkaloid. FörhLäkS 1868, s. 197. 3NF (1929). —
-BARK. [jfr t. chinarinde] farm. (stycke l. sort av) bark av olika arter av trädsläktet Cinchona Lin. (ävensom av andra liknande trädsläkten); förr äv. om olika läkemedel beredda med kinabark; jfr JESUIT-BARK. Gul, röd, grå, brun kinabark, om barken av olika cinchonaarter. Lindestolpe Fross. 47 (1717). Allt sedan kinabarkarnas värde blev känt, har drogen använts i en otalig mängd av läkemedelsberedningar. Gentz Lindgren 33 (1927).
Ssgr: kinabarks-alkaloid. med.-kem.
-dekokt. farm.
-träd. bot. träd (särsk. av släktet Cinchona Lin.) varav kinabark erhålles. Nisbeth 296 (1867). Elfving Kulturv. 212 (1895). —
-BITTER, r. l. m. [jfr d. o. holl. kinabitter] (förr) brännvin med tillsats av kina; jfr BITTER, sbst.2 1. En butelj kinabitter. Strindberg Hafsb. 215 (1890). —
-CHOKLAD. farm. choklad (numera bl. i form av pastiller) med tillsats av kinapreparat. Astrand (1855). Ekenberg (o. Landin) 173 (1889). —
-DROPPAR, pl. farm. tinktur av kinabark med l. utan tillsats av andra droger. NF (1884). Sammansatta kinadroppar. SvFarm. 464 (1925). —
-GARVSYRA~020. med.-kem. i kungskina förekommande garvsyra. Berlin Vextchem. 15 (1835). 3NF 11: 723 (1929). —
-KVARN. (förr) kvarn för malning av kinabark. JernkA 1817, 2: 176. (Gabriel Freudenthal) anlade 1814 i Åbo en kinaqvarn. Hjelt Medicinalv. 3: 459 (1893). —
-MOS. (†) om till mos inkokt kinaextrakt. Chinamos med Flädersaft .. hjelper ofta (mot mask). Haartman Sjukd. 259 (1765). Blanche Våln. 631 (1847). Wetterbergh SamhKärna 2: 145 (1857). —
-OMSLAG~20 l. ~02. (förr) omslag fuktat med kinainfusion o. d. Chinaomslag .. kunna nyttjas (mot bölder). Haartman Sjukd. 87 (1765). —
-PULVER. (i sht förr) pulver bestående av pulveriserad kinabark (l. annat kinapreparat); jfr JESUIT-PULVER. Rosenstein BarnSjukd. 133 (1764). Blanche Våln. 635 (1847). Solnedg. 1: 276 (1910; i fråga om ä. förh.). —
-RÖD. (i fackspr.) som har den röda l. rödbruna (l. gulröda) färgen av kinarödt. SvD(A) 1925, nr 327, s. 6. Sonesson HbTrädg. 866 (1926). —
-RÖDT, n. (i fackspr.) rödt l. rödbrunt färgämne som erhålles av kinabark; äv. användt om färgämnet safflor. Berzelius Kemi 4: 535 (1827). (Ekenberg o.) Landin (1892; om safflor). Gentz Lindgren 25 (1927). —
-SALT, n. med.-kem. förening mellan en kinaalkaloid o. ngn syra. Leopold 6: 373 (1828). SvUppslB 15: 410 (1933). —
-SYRA, r. l. f. med.-kem. i kinaträdets bark, ävensom i delar av åtskilliga andra växter förekommande syra. FKM 3: 376 (1810). Euler Växtk. 1: 171 (1907). —
-TRÄD. bot. träd av släktet Cinchona Lin., varav kinabark erhålles. Brander NatH 75 (1785). Det första vetenskapliga meddelandet om kinaträdet gjordes år 1738. Elfving Kulturv. 213 (1895). NoK 73: 18 (1927). —
-VIN. farm. läkemedel bestående av vin med tillsats av kinin o. andra ämnen. Lindestolpe Fross. 34 (1717). Kinavin med järn. SvFarm. 346 (1901). Kinavin har funnits av olika slag, så t. ex. beskt kinavin, som förr mycket begagnades som ”ett för magen stärkande medel”. 3NF (1929).
Spoiler title
Spoiler content