publicerad: 1909
DEMIMONDE dem1imoŋ4d l. de1- (l. helt l. delvis med fr. uttal), i bet. 1 r. (m. Dalin (1871)), i bet. 2 f.; best. -en; pl. (i bet. 1 föga br.) -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. demimonde af fr. demimonde, af demi, half, o. monde, värld. Ordet är bildadt af A. Dumas d. y. o. erhöll sin spridning särsk. gm dennes drama Le demimonde (1855), hvari författaren skildrar (lifvet inom) en ”deklasserad” klass (af kvinnor) i Paris, hvilken (enligt honom) intog en mellanställning mellan le monde o. les prostituées (se för öfr. nedan)]
1) urspr. (bl. om utländska, i sht parisiska förh.) benämning på den af urspårade l. komprometterade individer i en storstad bestående klass af (i sht) kvinnor som söker efterlikna ’societetens' seder o. uppträdande; numera vanl. (med försämrad klang) om de fallna (l. åtm. moraliskt tvifvelaktiga) kvinnornas klass, försåvidt de söka bevara skenet af fint o. elegant uppträdande; stundom allmännare: de prostituerades klass öfverhufvud; jfr HALF-VÄRLD. För att förhindra ”demimondens” damer att inträda här (dvs. på Champs Elysées vid Musard-konserterna), har Musard förbjudit hvarje fruntimmer utan kavaljer entré. Ill. tidn. 1861, nr 31, s. 4. En af demimondens ryktbarheter. Grönstedt Teaterlifvet i Paris 42 (1879). Heidenstam Col di Tenda 197 (1888). Det är genom dem (dvs. ’les maisons de rendez-vous'), som demimonden rekryteras från befolkningens bättre, ja öfre lager. Hedberg Cavling Paris 69 (1900). jfr: Damerna af ”le demi monde”. Ill. tidn. 1860, nr 41, s. 2.
2) (mindre br.) kvinna tillhörande demimonden (se 1); jfr DEMIMONDE-DAM. Gatslynor och demimonder. Steenhoff Lej. unge 141 (1896). SvD(L) 1908, nr 97, s. 10.
-DAM~2. jfr DEMIMONDE 2. Kaufmann Frankr. 24 (1883). Falska markisinnor, .. sjelfgjorda baronessor eller hvad nu dessa demimondedamer på retour hitta på att kalla sig. Dens. Verld. hufv. 238 (1887). Wirsén i PT 1904, nr 24 A, s. 3. —
(jfr 2) -TYP~2. Den kontinentala demimondtypen. Hellström Ungkarlar 185 (1904).
Spoiler title
Spoiler content