SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISA di3sa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr sv. dial. (i kusttrakter af Sv. o. Finl.) disa (Rietz, Landsm. X. 1), diso, disu (Vendell Ordb. ö. östsv. dial.); bildadt till DISIG, väl närmast efter mönstret af DIMMA, sbst., vid sidan af DIMMIG; äfv. TJOCKA torde hafva inverkat; jfr DIS, sbst.2]
sjöt. lätt dimma, oklarhet i luften som hindrar sikten; jfr DIS, sbst.2. SPF 1812, s. 324. (En kronolots bör) icke allenast på ljusa dagen under klar luft .., utan också nattetid eller under disa och sjömörker (kunna säkert lotsa honom anförtrodt fartyg). SFS 1827, s. 1183. A. Z. Collin i Eng.-sv. ordb. (1874; under haze). Englands kust sjönk snart i disa. Melander På långtur 200 (1896). När vi .. se ut i natten, synes endast disan och stjärnhimmeln. Strindberg Tr. o. otr. 4: 130 (1897). Disan har alldeles försvunnit, och sikten är den yppersta man kan tänka sig. Wrangel Sv. fl. bok 364 (1898). De kostsamma fotogenfyrarna .. lämna i storm eller disa ofta osäkert bestick. Vår flotta 1905, s. 99. — jfr MÅN-, REGN-DISA m. fl.
Spoiler title