DISAGIO disa4giω l. -a4ʃiω, äfv. -a4ʃω, l. -å, l. 03(0)2 (-ādjå G. Dalin(1871)), n.; best. -t; pl. (föga br.) -n.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. disagio, af it. disagio, af dis- (lat. dis- med upphäfvande bet., eg.: itu, isär; jfr DI-) o. agio (se AGIO)]
ekon. o. handel. (efter procent beräknad) skillnad i värde till nackdel för mindervärdig valuta vid utbyte mot fullvärdig, t. ex. af deprecierade sedlar mot klingande mynt; (mot dylik värdeolikhet svarande) prisskillnad som visar sig i kursnedsättning l. underpris; (på dylik prisskillnad beroende) mellangift; underpris; motsatt AGIO.Nisbeth Handelslex. 351(1867; angifvet ss. föråldradt). Smedman Kont. 7(1874). (Pappersmyntet) mottages (om det utgifves i alltför stor mängd) icke längre ”al pari” eller till fulla nominalvärdet, utan löper med ”disagio”. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 322(1893). Ett disagio å pappersmyntet. Hamilton Statsregl. f. krigstid 20 (1900). Wicksell Förel. I. 2: 167(1906; i fråga om sedlars mindrevärdighet i förhållande till guldmynt).
