SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOMBJÄLLRA dωm3~bjäl2ra l. (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt) DOMBJÄLLA dωm3~ bjäl2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -biellrar Acta soc. sc. fenn. 18: 497 (i handl. från 1650)).
Ordformer
(dum- I. Erici Colerus 1: 35 (c. 1645: Dumbiälla), Lagerbring. dom- Acta soc. sc. fenn. 18: 497 (i handl. från 1650: dombiellrar) osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. dum-, dom- l. dåmbjäll(r)a, nor. dial. dumbjølla, äfvensom det etymol. motsv. eng. dumb-bell, handtel m. m.; af ä. DUM, dof, stum (jfr DUMBE), o. BJÄLL(R)A. Med afs. på ljudöfvergången i förra ssgsleden se Noreen Vårt spr. 3: 247. — Sannol. af annat ursprung äro sv. dial. dunebjälla, dungbjälla (se DYNGBJÄLLA)]
bjällra; särsk. stor (sluten) bjällra med dof klang. Bindt en Dumbiälla på en lefwandes Råtta, så fördrifwer hon the andra. I. Erici Colerus 1: 35 (c. 1645). Tre st: släde selar med dom biällor. Ågerups arkiv Bouppteckn. 1743. S(ankt) Erik föreställes .. (på rikssigillet) med en kort jacka, på hvilken kring nedra kanten hängde klingande dumbiellor. Lagerbring 1 Hist. 4: 251 (1783). Kavaljererna åkte ut sex eller åtta på en lång släde, med spann och dombjällror och flätade tömmar. Lagerlöf Berl. 1: 119 (1891). — (föga br.) i utvidgad anv.: växten Campanula rotundifolia Lin., blåklocka; jfr DYNGBJÄLLA. Rietz 90 (1862; angifvet ss. förekommande i Smål.). Lilja Sk. flora 142 (1870; anfördt från norra Skåne).
Ssgr: A: DOMBJÄLLRE-PRYDD.
B (starkt bygdemålsfärgadt): DOMBJÄLLE-REM. Bouppteckn. fr. Växiö 1792.
Spoiler title
Spoiler content