SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DONATOR dωna3tor2 l. do- l. då-, äfv. -a4tor, m.||ig.; best. -n, i best. anv. äfv. utan slutartikel; pl. -er dωn1atω4rer osv.; l. (föga br.) DONATÖR dωn1atö4r l. don1- osv., l. 4r, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ordet i sv. med lat. böjning. G. I:s reg. 17: 624 (1545). Nehrman Inl. t. jur. civ. 257 (1729).
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. donator, fr. donateur, af lat. donator, gifvare, vbalsbst. till donare (se DONERA)]
person som gjort (gör) donation(er); gifvare. Andersson Frem. ord (1857). Regnellianum (i Uppsala) .. uppkalladt efter sin donator dr Regnell. Ill. Sv. 1: 159 (1875). Man har exempel på modeller, hvilka uppträda som donatörer till konstakademier. Pauli Konstnärslif 126 (1886, 1913). Under sin lifstid har donatorn betingat sig fem procents ränta å beloppet. PT 1910, nr 89 A, s. 2.
Ssgr: DONATORS-BILD. konst. (i sht i medeltida konst förekommande) afbildning af person som gjort en donation till en kyrka o. d., stiftarbild. O. Rydbeck hos Romdahl o. Roosval Sv. konsth. 162 (1913).
-VAPEN. konst. jfr -BILD. Det finns än i dag i Sverige ett imponerande antal altaruppsatser och predikstolar, hvilkas donatorsvapen eller namnmonogram vittna om (ett storartadt mecenatskap). C. R. af Ugglas hos Romdahl o. Roosval Sv. konsth. 276 (1913).
Spoiler title
Spoiler content