[fsv. dröpa, motsv. isl. dreypa, mnt. dröpen, t. träufen; kausativum till DRYPA]
(†) låta (ngt) droppa, drypa (ngt i l. på ngt); bestänka, fläcka (ngt med ngt). At Lazarus motte doppa sit finger j watn och dröpa en dropa på hans tungo. OPetri 2Post. 133 b(1530). The skola ock låta hålla .. (kyrkans kläder) reen, och icke låta dröpa them full med wax, talgh. LPetri KO 48 b(1571). Han dröpes medh egit fett .. (dvs.) Han släpper sielff medlen til sin egen skada. Grubb 310(1665). Hamb.(1700).
