SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖPER, m.
Etymologi
[till DRÖPA, v.2; jfr DRÖPOT]
(†) = DRÖP-SIL; äfv.: slapp, förvekligad, omanlig stackare? LexTrip. (1642). En Qwinligen rädder Dröper. Sylvius Curtius 453 (1682). (Sv.) dröper .. (t.) ein Faulentzer, ein träger, schläfriger Mensch. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content