SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖPEL, sbst.3
Etymologi
[sv. dial. dröpel (Västerg.); till DRÖPPJA]
(†) förmåga att idissla. Om Getter äta icke och få en sullen Buuk, så är thet ett Tekn at the sin Dröpel eller Idislen förlorat hafwa. IErici Colerus 2: 154 (c. 1645).
Spoiler title
Spoiler content