SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRÖPEL, sbst.2, m.?; best. -en.
Etymologi
[sannol. af ett äldre drypil, afledn. till (perf.-part.-stammen i) DRYPA]
(†) saliv som dryper ur munnen (på ett djur), fradga, skum (kring munnen). Kan .. (nötkreaturet) icke idisla, tå skal Dröpelen eller Skummet tagas aff ett Fåår (o. gifvas det sjuka djuret). IErici Colerus 2: 45 (c. 1645). HushBibl. 1755, s. 192.
Spoiler title
Spoiler content