SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖPEL drø3pel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n l. (numera bl. i sydligaste Sv.) -en (IErici, Wigström); pl. dröplar.
Ordformer
(drypel Linc. (1640; under ruma), Hamb. (1700))
Etymologi
[fsv. drypil, sv. dial. dröpel, dröbel, motsv. d. drøbel, nor. dial. drypel; enl. det vanl. antagandet diminutiv till fsv. dropi (se DROPPE) efter mönstret af lat. uvula : uva, drufva]
(numera bl. starkt bygdemålsfärgadt) tungspene. Thetta Moos .. torckar och vplyffter Dröpelen som nederfallen är (dvs. har svullnat). IErici Colerus 1: 216 (c. 1645). Linné Ungd. 2: 141 (1732). Wigström Folkd. 2: 403 (1881).
Spoiler title
Spoiler content