SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖPPEL dröp4el, r. (m. Möller (1790), Lundell); best. -n ((†) -en Lind (1749; under drüpper)); pl. (numera bl. i bet.: olika fall af sjukdomen; jfr 1 slutet) dröpplar.
Ordformer
(drypel Linder Frans. 42 (1713), Lind (1749; under drüpper))
Etymologi
[sannol. närmast till nt. dröppeln (se DRÖPPLA, v.2); jfr de likartade bildningarna nt. drüpper (hvaraf d. dryppert), holl. druiper(d), ä. t. tröpfer, eng. dripper samt DRYPARE, alla (ytterst) till stammen i DRYPA]
1) med varflytning förenad venerisk katarr i könsdelarna, särsk. urinröret (hos människa), gonorré; förr äfv. om katarral flytning från könsdelarna af slem l. var af icke veneriskt ursprung; jfr DRYPARE. Linder Frans. 42 (1713). Dröppel .. är icke alltid af venerisk natur, ehuru oftast uppkommen genom smitta. Hartman Husläk. 284 (1828). Åsikten att dröppeln var en alldeles själfständig sjukdom trängde hos oss så långsamt igenom, att den först 1871 upptogs som särskild sjukdom under eget namn i formuläret för årsrapport från kuranstalterna. VetAÅrsb. 1918, s. 340. — särsk. (†) i pl. med sg. bet. (eg. om de af sjukdomen förorsakade flytningarna). (Patienten) hade .. haft dröpplar, hvilke med injectioner behandlades och sluteligen försvunno. ECWeigel i VetAH 1810, s. 129. — jfr EFTER-, OLLON-, SLAPP-DRÖPPEL m. fl.
2) (knappast br.) veter. om inflammation i urinröret l. slidan hos husdjur. SFS 1863, nr 32, s. 14.
Ssgr (till 1): DRÖPPEL-BALSAM. (†) Ehrencrona 107 (c. 1730).
-FLYTNING. äfv. konkret, = -VAR. Collin Richter 5: 265 (1830).
-MATERIA. (†) = -VAR. Collin Richter 5: 273 (1830). Svalin Ordl. (c. 1847).
-REUMATISM. Personer, som lida af dröppel, äro lätt blottstälda för långvariga inflammationer i lederna, s. k. dröppelreumatism. Uhrström Hemläk. 77 (1879).
-SMITTA, r. —
-SPRUTA. spruta medelst hvilken desinficieringsmedel mot dröppel insprutas. Svalin Ordl. (c. 1847).
-VAR.
Afledn.: DRÖPPLA, v.1, -ade; bl. i den särsk. förb. DRÖPPLA NED l. NER 10 4. (vulg., föga br.) nedsmitta med dröppel. Weste (1807; betecknadt ss. lågt ord). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content