EFTERVÄRKNING äf3ter~vær2kniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till EFTER- 8 c, efter t. nachwirkung; jfr d. eftervirkning, ävensom holl. nawerking]
(vanl. i pl.; jfr anm. till EFTERVÄRKAN) eftervärkan. Efterverkningarne (av sjukdomen) fortforo länge och voro af förfärlig art. Rydberg Sing. 49 (1857, 1865). Frost, eller de densamma åtföljande efterverkningar, orsaka (vissa småbuskars bortdöende). H. v. Post i Bot. notiser 1863, s. 77. En konstnärlig rörelse, hvars efterverkningar ännu i dag spåras i hela den civiliserade världen. Hahr Arkitekt. hist. 318 (1902). Revolutionsårens efterverkningar. 2 NF 18: 324 (1912).
