SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
EKINUS eki4nus l. 032, r. l. m.; best. -en; i best. anv. äv. utan slutart.; pl. ekiner eki4ner l. 032.
Ordformer
(ofta skrivet ech-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. echinus, lat. echinus, av gr. ἐχῖνος, eg.: igelkott, sjöborre, besläktat med IGEL]
byggn. omedelbart över pelarskaftet liggande nedre korgformig del av ett doriskt l. joniskt kapitäl. Sydow Lübke 85 (1867). Det doriska kapitälet utgöres af en rund, skålformad del, ekinus, och en däröfver liggande kvadratisk platta, abakus. Hahr Arkitekt. hist. 52 (1902). 2 NF 21: 356 (1914).
Spoiler title
Spoiler content