publicerad: 1920
EKIPAGE ek1ipa4ʃ l. e1k-. Anm. Av det sätt varpå ordet användts i vers, t. ex. Markalls sömnl. nätter 2: 153 (1821) samt Runeberg 1: 284 (1841), framgår att det (i likhet med andra ord på -age, t. ex. BAGAGE, o. ss. ännu stundom är förh. i Finl.) i ä. tid uttalats med hörbart -e. Ang. uttalet av skrivningen -qv- se under EKIPERA.
n. ((†) m. Bark Bref t. Hermelin 2: 210 (1707; i bet. 3), Dalin (1850; i bet. 4); m. l. f. (i bet. 1—4 samt 6) A. Oxenstierna 1: 187 (1628), Tersmeden Mem. 1: 53 (c. 1780)); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. = l. -er (-en Tavaststjerna Hårda tider 273 (1891); till en sg. med hörbart -e).
Ordformer
(förr vanl. skrivet equipage l. eqvi-. -pasie J. Stålhammar (1701) i Karol. krig. dagb. 7: 12. -bage Quennerstedt I Torneå o. Umeå 1: 172 (cit. fr. 1808))
Etymologi
a) (†) abstr.: förhållande(t) att vara utrustad; (krigs)beredskap. Affskaffa all equippage till siös i varanda stillestonded (mellan Sverge o. Polen). A. Oxenstierna 1: 187 (1628) [jfr ä. holl. equipagie ter zee].
b) (numera knappast br.; se dock slutet o. ssgrna) konkret: (en flottas l. ett fartygs) utrustning l. utredning; stundom bl. om den materiella utrustningen (master, tackling, armering osv.); ngn gg bl. om besättningen: bemanning, manskap (på flotta l. fartyg). J. H. v. Kochen (1710) i Karol. krig. dagb. 4: 43. 2:ne Wachtmeistrar .. tros hafva med skeppet och equipage sjunkit. Ekman Dagb. 25 (1788). Våra högst besynnerliga segel och öfriga equipage föll .. (amiralen) i ögonen. Eurén Orth. 3: 63 (1794). NF (1880). jfr SKEPPS-EKIPAGE. — särsk. [efter ry. ekipaž] (fullt br.) benämning på en viss rysk l. (förr) finsk marinavdelning. SPF 1830, s. 105. Hvarje ekipage (i ryska flottan) utgöres af .. 1,000 man. Trolle Sjöoff. 2: 171 (1870). jfr SJÖ-EKIPAGE.
2) (†; se dock slutet) benämning på en härs (truppavdelnings) l. enskild krigsmans utrustning (i krigsmateriell, hästar, fordon, klädespersedlar o. d.): tross, träng; bagage; jfr EKIPERA 2 o. EKIPERING 2. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefväxl. 1: 69 (1693). Jag (hade) en braf équipage .. af 8 handhästar och deras mundering med rustvagnar och annat. Kurck Lefnadsm. 113 (1705). Många Hästar och Drängar, samt mycket Equipage giöra Armeens rörelse svår. Publ. handl. 5: 3320 (1752). Officerarna förbjödos (av Döbeln) medtaga ”annat Equibage än kapsäckar”. Quennerstedt I Torneå o. Umeå 1: 172 (cit. fr. 1808); jfr 3. Pfeiffer (1837). jfr FÄLT-EKIPAGE. — särsk. (fullt br.) mil. i fråga om utländska l. ä. svenska förh.: elliptiskt för BRO- l. KRIGSBRYGG(E)-EKIPAGE. K. Maj:t (har) nu äskat anslag till ett eqvipage med 60.000 R:dr. BtRProt. 1865—66, X. 1: nr 67, s. 8.
3) (numera knappast br.) (i kläder m. m., äv. i fordon, hästar o. d. bestående) utrustning för resa l. dyl.; reseffekter, resgods, bagage; äv. om utrustning i allm. för ngt visst ändamål; jfr EKIPERA 3 o. EKIPERING 3. Det är vist, at han här hemma har equipage dertil (dvs. för en ministerpost i Frankfurt) färdig. Bark Bref t. Hermelin 2: 210 (1707). (Rummet var) fult af koffertar och equipage. Chenon Heywood 2: 104 (1773). Mit equipage bestod uti en ridhäst, en kärra, täckt med segelduk, såsom en rustvagn och tre par oxar, som skulle .. spännas för den samma. Thunberg Resa 1: 163 (1788). NF (1880). — jfr RES(E)-EKIPAGE.
4) benämning på förnämlig vagn (släde), vanl. med inbegrepp av därtill hörande dragare (o. betjäning); äv. (i sht skämts.) mer l. mindre bildl. om fordon l. fortskaffningsmedel i allm. De kungliga ekipagen. Ett grant, lysande, ståtligt ekipage. Spårvagnen är den fattiges ekipage. Dalin Arg. 1: 59 (1733, 1754). Ingen under tretio års ålder (bör) hädanefter hafva rättighet, at hålla eget equipage eller hästar och vagn uti städerne. Publ. handl. 8: 135 (1766). Gif ordres at mit Eqvipage spännes före. Eurén Redl. 162 (1797). Vare sig att hästarne skola användas för ekipage eller arbetsåkdon, .. (måste) kusken specielt utbildas för sitt kall. Ny tidn. f. idr. 1901, s. 198. Paul satte upp ekipage och köpte ridhästar. Melsted Jurist. 33 (1910). — jfr GALA-, HOV-, HYRKUSK-, KUPÉ-, SLÄD-, TANDEM-EKIPAGE m. fl.
5) [utvecklat ur 3] sport. häst med ryttare. SD(L) 1901, nr 182, s. 8. Ekipaget tilltalar framförallt genom den harmoni som utmärker det. De passa för varandra, häst och ryttare. SvD(L) 1919, nr 125 A, s. 6.
6) [utvecklat ur 3] (numera knappast br.) klädsel, utstyrsel; jfr EKIPERA 3 o. EKIPERING 3. (Jag) såg .. mycket Fruentimmer hos mig i hel annan Equipage, än då de täfla med all Sveriges fåfänga. Dalin Arg. 1: 244 (1733, 1754). G. Dalin (1871).
7) [nytt lån från fr.] (föga br.) fys. relativt självständigt tillbehör till apparat l. instrument; jfr EKIPERA 4. Blix Muskelvärm. 2: 27 (1900; om magnetsystem å galvanometer). — jfr MAGNET-EKIPAGE.
Ssgr (i allm. till 1): EKIPAGE-DEPARTEMENT. avdelning av flottans varv vartill särsk. hör utrustningen o. vården av de på varvet liggande fartygen. Gynther Förf. 1: 380 (1851). —
-KONTOR. kontor som ombesörjer utrustningen av flottans l. ett rederis fartyg; jfr -DEPARTEMENT; numera bl. om ekipagedepartementets ämbetslokal vid flottans varv. Henel 1729 121 (1730). Gbgs stads matr. 1776, s. 57. —
-MÄSTARE. chef för ekipagedepartement l. (förr) ekipagekontor. Henel 1729 121 (1730). Eqvipagemästaren tillhörde (enl. kungl. brev 18 april 1691) att veta proportionerna på tackel, tyg, segel, samt deras rätta qvantum och qvantitet vid olika expeditioner. Gynther Förf. 3: 146 (1852). jfr UNDER-EKIPAGEMÄSTARE. —
-OFFICER. officer vid ekipagedepartement. Äldste ekipageofficer. —
-PÄNNINGAR, pl. (†)
2) till 3 = EKIPERINGS-PÄNNINGAR 2. Equipagepenningar och tractamente, som til bemälte congres (i Braunschweig) de .. utnämde och förordnade ministrer böra hafva. 2 RA 1: 94 (1720). G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 198 (1780).
Spoiler title
Spoiler content