EKOLOGI ek1ologi4 l. e1k-, l. -ål-, l. -lå-, ngn gg -ωl- l. -lω-, i Sveal. äv. -ji4; äv. ÖKOLOGI ök1- l. ø1k-; r. (l. f.); best. -en, äv. -n.
Etymologi
[liksom d. økologi, eng. æcology efter t. ökologie; bildat av Hæckel (Gener. Morphologie 2: 286 (1866)) av gr. οἶκος, hus, boning, hushåll (jfr EKONOM), o. -λογία, lära (jfr BIOLOGI m. fl.)]
del av biologien som undersöker djuren o. växterna med avs. på deras levnadssätt samt i deras beroende av o. anpassning efter yttre förh. (ss. klimat, jordmån o. d.); jfr BIOLOGI b; stundom i vidsträcktare anv.: fysiologi; äv.: sammanfattning(en) av relationerna mellan ett enskilt djur l. en enskild växt l. grupp (”samhälle”) av djur l. växter o. de yttre förh. varunder det (den) lever. Ekbohrn Främ. ord (1904). Våra dagars ekologi. G. Andersson i Sv. bot. tidskr. 1909, s. (186). Myrmekofyter .. (äro) växter, i hvilkas ekologi myror spela en roll. 2 NF 19: 95 (1913).
