publicerad: 1922
Ordformer
(förr ofta skrivet éloquence o. sannolikt ofta uttalat på franskt sätt. — Anm. I bet. 2 förekommer ordet äv. i rent lat. form. Rudbeck Bref 14 (1662). Lector eloquentiæ och poeseos. Gilljam Inbjudn. 1880, s. XXIV (i handl. fr. 1778). Eloquentiæ et poeseos professor. Weibull o. Tegnér LUH 2: 252 (1868). Jfr vidare anm. nedan under ssgrna)
Etymologi
[jfr t. eloquenz, eng. eloquence, fr. éloquence, av lat. eloquentia, vältalighet, vbalsbst. till eloqui (se ELOKUTION)]
1) (numera föga br.) konst l. förmåga att på ett skönt och medryckande sätt uttrycka sina tankar, vältalighet. Swedberg Schibb. 267 (1716). Gallicismens eloqvens. Sturzen-Becker 1: 52 (1845, 1861). Den virtuosmässiga latinska elokvensen och poesien. Weibull Fr. Lund o. Lundag. 215 (1891). Noreen VS 1: 21 (1903).
2) [anv. är utvecklad ur 1. Ämnet avsåg förr huvudsakligen utbildning i konsten att uttrycka sig på latin] (förr) benämning på läroämnet latinsk filologi vid universitet o. gymnasier; särsk. om den del därav som åsyftar den latinska prosaiska litteraturen. Docens i Eloquencen. Porthan Bref t. samt. 1: 198 (1793). Den classiska philologien, eller ”eloquensen”. Weibull o. Tegnér LUH 2: 226 (1868).
Ssgr (till 2; numera bl. i Finl.; jfr anm. nedan): ELOKVENTIE-ADJUNKT. (eloquentiæ; ssgn skriven ss. två ord) Weibull o. Tegnér LUH 2: 261 (1868). —
-LEKTION. (eloquentiæ-; ssgn skriven ss. två ord: Geijer I. 8: 433 (1818)) (†) lektorat i latinsk filologi. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1824, s. 66. —
-LEKTOR. (eloquentiæ- Hammarsköld Sv. vitt. 1: 150 (1818), Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1824, s. 38. eloquentiä; ssgn skriven ss. två ord: Skolordn. 1820, s. 10). —
-PROFESSION. (eloquentiæ; ssgn skriven ss. två ord) (†) = -PROFESSUR. Weibull o. Tegnér LUH 2: 250 (1868). —
-PROFESSOR. (eloquentiæ; ssgn skriven ss. två ord: Hammarsköld Sv. vitt. 1: 155 (1818), Geijer I. 4: 100 (1822)). Porthan .. utnämndes 1777 till eloqventieprofessor vid Åbo universitet. Finland 214 (1893). —
Anm. I dessa ssgr utgår elokventie- från en förb. med den lat. gen. eloquentiæ, som i ä. tid ofta förekommer; se ovan under de olika ssgrna. I språkprov från ä. tid är det, ifall hopskrivning (l. bindestreck) ej förekommer, omöjligt att avgöra, huruvida eloquentiæ, åtföljt av sbst., bör uppfattas ss. lat. gen. l. ss. första leden av en sv. ssg. I de flesta dylika fall föreligger säkerligen ej ssg, liksom ej heller i de ännu ngn gg (vid omtalande av ä. förh.) förek. förb. elokventie lektor 10400 40, elokventie professor 10400 032. Jfr under AKADEMI, EKONOMI m. fl.
Spoiler title
Spoiler content