EMIGRANT e1migran4t l. em1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. emigrant; av fr. émigrant, eg. p. pr. till émigrer (se EMIGRERA)]
utflyttare, utvandrare; särsk.
a) om personer som (i stort antal på en gång) lämna sitt hemland (l. sin hemort) på grund av fientlig invasion, politisk l. religiös förföljelse o. d., ofta närmande sig bet.: flykting; särsk. om medlemmar av de privilegierade stånden i Frankrike vilka efter revolutionens utbrott 1789 flydde till utlandet o. bosatte sig där. Sverge har under de sista åren fått mottaga en mängd ryska emigranter. Biurman Brefst. 224 (1739). Alle .., som hafva om händer några Emigranterne tilhöriga effecter. EP 1792, nr 17, s. 1 (i meddelande från Paris). Pålska Emigranterne i Jassy. SP 1792, nr 4, s. 1. SvH 8: 169 (1905).
b) om utvandrare (i sht av de lägre samhällsklasserna) till främmande världsdelar, särsk. Nordamerikas förenta stater. En icke ringa ström av svenska emigranter gick på sin tid till Australien. Emigranterna på ångarens fördäck. Emigranter från alla delar af Europeiska Continenten (till Amerika). JernkA 1841, s. 221. En emigrant ifrån Europa kan icke väljas till President (i Förenta staterna). Svedelius Statsk. 4: 139 (1869).
Ssgr (i allm. till b): EMIGRANT-AGENT. person som har till yrke att (värva o.) befordra emigranter (i sht till Amerika). AB 1869, nr 127, s. 3. —
-FARTYG~20 l. ~02. —
-HOTELL. hotell (i hamnstad) där nyanlända emigranter taga in. —
-KOFFERT. stor koffert sådan som brukas av emigranter. —
-KONTOR. emigrantagents kontor. —
-LINJE. ångbåtslinje som är huvudsakligen avsedd för befordran av emigranter. —
(a) -LITTERATUR(EN). särsk. [efter dansken G. Brandes] benämning på den franska litteraturen vid 1800-talets början (vars idéer till stor del förmedlats till Frankrike från utlandet gm emigrationen). —
-STRÖM. Mycket har gjorts för att söka hejda den stora emigrantströmmen till Amerika. —
-VÄRVARE. —
-VÄRVNING. Hindra, motarbeta, ingripa emot emigrantvärvningen. —
-ÄNGARE.
