[benämningen, som synes ha uppkommit på 1830-talet, är av okänt ursprung; möjl. är ordet urspr. identiskt med kvinnonamnet EMMA]
ett slags stoppad vilstol (med hög rygg); fåtölj. En mjuk emma. Se .. der, försjunken i en stor Emma — lik en fogel i sitt bo — muntra fröken Hellevi Husgafvel. Bremer Grann. 2: 143(1837). Stora och dyrbart öfverklädda fåtöljer eller s. k. Emmor. Blanche Våln. 454(1847). Levertin Magistr. 96(1900). — jfr HOPSLAGS-, KUNGS-, VIL-EMMA.
