SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SOFFA sof3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (KKD 5: 242 (1711) osv.) ((†) -er HusgKamRSthm 1727—29, s. 436).
Ordformer
(soff- (-å-) 1711 osv. sopff- 17901791. soph- c. 17301847)
Etymologi
[jfr t. sofa (ä. t. soffa), eng. sofa, fr. sofa, sopha, it. sofà, turk. sofa; av arab. suffa, kudde (på kamelsadel), vilobänk]
1) för två l. flera personer avsedd (ofta stoppad) sittmöbel som vanl. är försedd med ryggstöd (o. sidostöd); äv. om möbel som kan användas såväl ss. sittmöbel som ss. liggmöbel (o. som är försedd med en för förvaring av sängkläder avsedd anordning, särsk. i form av en låda som kan skjutas in o. dras ut); förr äv. om en till sittplats (för en person) avsedd dyna l. dyl. (på vilken man satt med lösa kuddar ss. stöd); jfr DIVAN 4, DYSCHATELL, KANAPÉ 1, KÅSÖS 2, OTTOMAN, sbst.2 (På det upphöjda golvet i utbyggnader till sultanens lusthus) liggia skiöna med fijnaste scharlaken öfi:r-dragne såffor eller bolstrar, och på dem dyner, som stoore örnegådt .. och jämte wäggarna uppreste att stödia sig emoot. KKD 5: 242 (1711). Ja! jag måste le, / Åt min Canapée, / När Sophan kom in, och sit rum skulle ta, / Hur han då blef ful; ty modet wil så ha. Nordenflycht QT 1746—47, s. 139. Garde de Robes wagnen (hann) ej efterkomma, utan måste H:K:Höghet hålla till godo, och ligga i en Soffa om natten. NoraskogArk. 6: 46 (1768). Att sätta på kaffepannan på gasen och lägga sig att vila på soffan kan vara riskabelt. Bolin VFöda 38 (1933). — jfr DAL-, DAMAST-, DIVANS-, DRAG-, EMPIR-, FÖRMAKS-, GRÄS-, GUNG-, HERR-, HERRUMS-, HÖRN-, INVENTIONS-, KORG-, KÅSÖS-, LIGG-, LÅNG-, LÄDER-, MANCHESTER-, MEDALJONG-, MILJÖ-, PANEL-, PARK-, PELAR-, PINN-, PLYSCH-, RESTAURANG-, RESÅR-, RESÅRBOTTEN-, ROTATIONS-, ROTTING-, RUND-, RÖR-, SAFFIAN-, SALONGS-, SALS-, SAMMETS-, SCHAGG-, SIDEN-, SITT-, SKINN-, SLÅ-, SPJÄL-, SPOL-, STAM-, STÅL-, SÄNG-, TAGEL-, TORV-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-, TVÅMANS-, UNDERSÖKNINGS-, UTDRAGS-, VIL-, VINKEL-SOFFA m. fl. — särsk. oeg. l. bildl. Sätt dig der i mossans mjuka / Soffa, prydd med lingonris. Öman LyrBl. 1: 93 (1857).
2) [jfr motsv. anv. i sv. slang] vid transport o. försäljning av öl i flaskor använd låda l. lådformig anordning, back; äv. med inbegrepp av de i en sådan låda osv. förvarade flaskorna; äv. ss. måttsord, om den mängd ölflaskor som ryms i en sådan låda osv. En hel soffa pilsner. SvD(A) 1929, nr 48, s. 8. Det borde införas i skolundervisningen att en ”soffa” är ett mått, som innebär femtio pilsner. Därs. 1930, nr 186, s. 8. Böök Ranns. 112 (1953; om förh. c. 1901). Trenter KallHand. 120 (1957). — jfr ÖL-SOFFA.
Ssgr (till 1): A: SOFF-BEKLÄDNAD. jfr -klädsel. Snellman Gift. 1: 20 (1842).
-BEN. SAOB B 1145 (1903).
-BORD. (soff- 1847 osv. soffa- 1907) (lågt) bord använt l. avsett att användas framför soffa. Lovén Folkl. 30 (1847).
-BOTTEN. SAOB B 4091 (1921).
-BÄNK. (soff- 1946 osv. soffe- 1782) bänksoffa. 1 st. Brunmålad Soffebänk åt Pigorne. VLBibl. Bouppt. 1782, s. 131.
-DYNA. (soff- 1771 osv. soffe- 1773) till soffa hörande dyna. DA 1771, nr 272, s. 3.
-FOT. Strindberg RödaR 138 (1879).
-GAVEL. SvTyHlex. (1872).
-GRUPP. grupp av möbler bestående av soffa (, soffbord) o. en l. flera stolar l. fåtöljer. Form 1940, s. 162.
-HÖRN. hörn av soffa; i sht om inre hörn (ss. sittplats); jfr -hörna. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag satt .. i ena soffhörnet. Siwertz Tråd. 81 (1957).
-HÖRNA. = -hörn. Jansson 103:an 13 (1921).
-KANT. särsk. dels om framkanten av soffas sits, dels om soffgavel. Hon hade intagit sitt rum på sjelfva soffkanten. Almqvist TreFr. 2: 72 (1842). Roos Skugg. 397 (1891; om soffgavel).
-KARM. jfr karm 2 a. Lindfors (1824).
-KLÄDSEL. särsk. konkret: (av tyg l. läder o. d. bestående) klädsel (se d. o. 4) på l. till soffa. Kulturen 1956, s. 82.
-KUDDE. jfr -dyna. SthmModeJ 1847, s. 40.
-LIGGARE. person som (gärna) ligger på soffan; vanl. övergående i bildl. anv., om person som är lättjefull l. sysslolös l. passiv o. d., särsk. dels om person som (håller sig hemma o.) undviker resor l. kroppsansträngningar o. d., dels om person som icke deltar i allmänna angelägenheter (i sht val), valskolkare o. d.; jfr -locks-liggare, -sittare. Palmblad Fornk. 1: 215 (1843). GHT 1938, nr 240, s. 14 (om valskolkare). Någon gång kan det hända, att man .. får höra en frän opposition mot allt kringflackande och ett försvar för ”soffliggarens” statiska trygghet. TurÅ 1945, s. 16.
Avledn.: soffliggeri, n. företrädesvis övergående i bildl. anv. ÖgCorr. 1969, nr 33, s. 24 (om valskolk).
soffliggerska, f. företrädesvis övergående i bildl. anv. DN(B) 1961, nr 351, s. 9 (om maklig kvinna).
-LIK, adj. Östergren (1943).
-LIKNANDE, p. adj. 3NF 15: 451 (1931).
-LOCK. till soffa försedd med låda för förvaring av sängkläder hörande (löstagbart) lock; lock till kökssoffa; äv. övergående i bildl. anv., ss. beteckning för en plats där man har det bra l. latar sig l. är passiv, särsk. i uttr. ligga på sofflocket, ligga o. lata sig, vara lättjefull l. sysslolös l. passiv (jfr -liggare). Strindberg TjqvS 2: 264 (1886). Sofflocket var (vid barndopet) lagt över utdragssoffans gavlar och täckt med en vit duk. Wägner Sval. 147 (1929). Vi tro, att det skall stå en fiende dyrt att söka bana väg genom ett land, där alla stå honom emot, och ångra ej att vi gått från sofflocket och gungstolen för att göra vår plikt. GHT 1943, nr 222, s. 8. Många väljare föredrog att ligga hemma på sofflocket. SvHandordb. (1966). särsk. (vard.) oeg., i uttr. sju sofflock, ss. förstärkande uttr.: många ggr, mycket; jfr sju, räkn. I i. Sjung den där biten fö mej nu, Albet! — Nä, men ja ska sjunga en annan, som ä sju sofflock djävligare. Koch Arb. 229 (1912).
Ssgr: sofflocks-liggare. jfr soff-liggare; vanl. övergående i bildl. anv. Nerman MännVärd. 23 (1940, 1946; i pl., om passiva personer).
-mentalitet. mentalitet som kännetecknar en soffliggare. GHT 1942, nr 57, s. 5.
-val. oeg., om val med lågt deltagande. NDA 1940, nr 234, s. 4.
-MADRASS. (soff- 1758 osv. soffe- 1850 (: Soffemadrassöfwerdrag)) (numera bl. tillf.) till soffa hörande l. för soffa avsedd madrass. PT 1758, Bil. nr 22, s. 2.
Ssg: soffmadrass-överdrag. (numera bl. tillf.) överdrag till soffmadrass. BoupptVäxjö 1850 (: Soffemadrassöfwerdrag).
-MATTA. matta som ligger l. är avsedd att ligga framför soffa; jfr divans-matta. LdVBl. 1833, nr 38, s. 3.
-NUMMER. (föga br.) om nummer på sittplats på soffa i järnvägskupé, sittplatsnummer. Buergel Goodwin HHögh. 2 (1925). Östergren (1943).
-PÖL. jfr -dyna. BoupptVäxjö 1844.
-RYGGSTÖD~02 l. ~20. jfr ryggstöd 1. SthmModeJ 1855, s. 3.
-SITS. jfr sits, sbst.1 4. Steffen ModEngl. 255 (1893).
-SITTARE. person som (gärna) sitter på l. i soffa; äv. övergående i bildl. anv., om person som är lättjefull l. sysslolös l. passiv o. d. (jfr -liggare). IdrBl. 1935, nr 46, s. 8 (i pl., om makliga personer). TurÅ 1956, s. 137.
-STOL. (numera knappast br.) schäslong. Weste (1807). Cannelin (1939).
-SÄNG. (soff- 1925 osv. soffa- 1962) soffa som kan användas såväl ss. sittmöbel som ss. liggmöbel, bäddsoffa. Erixon SkansenKultH 84 (1925).
-TYG. tyg som utgör l. är avsett till soffklädsel. Östergren (1943).
-TÄCKE. (numera bl. tillf.) täcke som ligger l. är avsett att ligga på soffa. DA 1824, nr 104, Bih. s. 1. —
-VAR. (soffe- 17941849) (numera bl. tillf.) var avsett för soffdyna l. soffkudde l. soffmadrass; jfr -madrass-överdrag. BoupptVäxjö 1794.
-ÄNDA l. -ÄNDE. Smith RoyalSuéd. 9 (1921).
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. (soff- 1817 osv. soffe- 1799) (löstagbart) överdrag avsett till skydd för soffa. BoupptVäxjö 1799.
-ÖVERKAST~002, äv. ~200. jfr -överdrag. DragnListaSydsvKonstind. Ser. I. 3: 27670 (1895).
-ÖVERTYG. (†) om soffklädsel av tyg. Almqvist AmH 1: 20 (1840).
B (mera tillf.): SOFFA-BORD, -SÄNG, se A.
C (†): SOFFE-BÄNK, -DYNA, -MADRASS, -VAR, -ÖVERDRAG, se A.
Spoiler title
Spoiler content