SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EPIDEMI ep1idemi4 l. e1p-, äv. 01—, r. (f. Heinrich (1814), Lundell); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av senlat. epidemia, gr. ἐπιδημία, eg. fem. av adj. ἐπιδήμιος (se EPIDEMISK); jfr EPIZOOTI]
epidemisk sjukdom (bl. människor); farsot; smittosam sjukdom; jfr FOLKSJUKDOM; förhållande(t) att en epidemisk sjukdom härjar, utbrott av dylik sjukdom. LittT 1795, s. 209. Vid första halfårets .. slut hade sjukdomen (smittkopporna) upphört som epidemi, ehuru ett och annat stänkfall visade sig ända in i November. Hygiea 1861, s. 393. Den stora massan af befolkningen .. (hade) decimerats af hungersnöd och epidemier. EkonS 1: 440 (1894). Vissa sjukdomar ha benägenhet att uppträda i form av epidemier. Svenson Sinnessjukv. 51 (1907). jfr HUS-, INFLUENSA-, SMITTKOPPS-EPIDEMI m. fl. — bildl. Split .. är uti våra tider en epidemie och fahrsot. Höpken 1: 419 (1772). Religiösa epidemier i katolska länder. SDS 1901, nr 94, s. 2. jfr VADHÅLLNINGS-EPIDEMI m. fl.
Ssgr: EPIDEMI-ARTAD.
-SJUKHUS~02, äv. ~20. Hygiea 1879, s. 257. Epidemisjukhuset i Stockholm är närmast afsedt att mottaga personer, som angripits af difteri, scharlakansfeber, smittkoppor, tyfus eller kolera. 2 NF (1907).
-SJUKSKÖTERSKA~0200. —
-SJUKSTUGA~020. —
-SJUKVÅRD~02, äv. ~20. Förbättrad epidemisjukvård. FörhLäkS 1884, s. 99.
-STADGA. stadga avsedd att tillämpas vid epidemiers uppträdande.
Avledn.: EPIDEMIOLOG. med. specialist i fråga om epidemiska sjukdomar.
EPIDEMIOLOGI. med. vetenskapen om de epidemiska sjukdomarna. Tholander Ordl. (c. 1860).
EPIDEMIOLOGISK. med. adj. till -LOG o. -LOGI. Hygiea 1855, s. 571. Bergman Folksj. 154 (1875).
Spoiler title
Spoiler content