SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EPIDERMIS ep1idær4mis l. e1p-, r. (f. Dalin (1850), Lundell); i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[i sista hand av lat. epidermis, gr. ἐπιδερμίς, överhud, av ἐπί, på (se EPI-), o. δέρμα, hud (jfr DERMATOLOGI)]
anat. benämning på det över läderhuden sittande, hornartade lagret av (djur- l. människo)hud; överhud. Epidermis är genombårad af en mängd små hål, genom hvilka dels håren gå ut, och dels utdunstningsämnet utsläppes. Berzelius Kemi 6: 349 (1830). Hammarsten Fysiol. kemi 72 (1883). — särsk. bot. i utvidgad anv., om överhudsvävnad hos växterna. Berzelius Kemi 4: 563 (1827). Rebau NaturH 2: 31 (1879).
Ssgr: EPIDERMIS-BILDNING. konkret. De olika epidermisbildningarna, hår, naglar o. s. v. Hammarsten Fysiol. kemi 436 (1883).
-CELL.
-FJÄLL.
Avledn.: EPIDERMAL, adj. (†) epidermoidal. Sundström Huxley 36 (1874).
EPIDERMATISK, adj. (†) epidermoidal. Hygiea 1853, s. 28.
EPIDERMISK, adj. (†) epidermoidal. Hygiea 1853, s. 28, 29. G. Dalin (1871).
EPIDERMOIDAL, adj. BotN 1882, s. 160.
Spoiler title
Spoiler content