SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EPIK epi4k, r. (f. Kindblad (1870), Lundell); best. -en.
Etymologi
[jfr t. epik, av. fr. épique, episk, efter lat. epicus, gr. ἐπικός, episk, till ἒπος (se EPOS)]
episk diktning l. diktkonst, epos (se d. o. 2). Gyllenborg Skaldek. 33 (1798). Den nationella epiken hämtar sina ämnen ur mytologien och historien. Vising Rol. 61 (1898). — jfr PROSA-, VERS-EPIK m. fl.
Spoiler title
Spoiler content