SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EPIKER e4piker, m.||ig.; best. -n; pl. =, stundom (med lat. pl.-form) epici e4pisi (Höijer, Tegnér 3: 347 (1831)).
Etymologi
[jfr t. epiker]
episk diktare l. författare. En epikers breda skildringssätt. Höijer 3: 478 (c. 1810). C. V. A. Strandberg 4: 74 (1857).
Spoiler title
Spoiler content