EVIDENT e1vidän4t l. ev1-, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. evident, fr. évident, av lat. evidens, av e, ut (se EX-), o. videns, p. pr. till videre, se (jfr VETA)]
uppenbar, tydlig, obestridlig, klar. Så lenge icke Kongl. Maij:tz och rijksens säkerheet .. evident fara lijder. RARP 9: 425(1664). Denna grundsatts är tämmeligen evident. Holmbergsson Sartorius 150(1800). A. W. Schlegel .. har nyligen gifvit ett det evidentaste bevis på sin okunnighet och hufvudets förvridning. Polyfem I. 21: 3(1810). Beckman SprLiv 134(1918). — jfr SJÄLV-EVIDENT.
