SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
FAL fa4l, adj.2
Etymologi
[jfr isl. fǫlr, (gul-, grå)blek, fsax. falu, mnt. val, holl. vaal, fht. falo, t. fahl, falb, blekgul, gul-, ask-, blygrå, black, feng. fealo, eng. fallow, motsv. lit. pałvas, gulgrå, blek, fslav. plavŭ, vitaktig, o. nära besläktade med lat. pallidus, blek, gr. πολιός, grå, πελιός, svartblå, mörkfärgad, sanskr. palitá-, grå, m. fl.; jfr äv. FALKSKÄCK. Att ordet en gång varit inhemskt framgår av avledningarna FALA, sbst.3, FALKE, sbst.2, FALNA, FALSKA (med FALASKA), sbst., o. FALSNA. I de påträffade fallen är det dock kanske snarare ett, delvis sannol. av inflytande från FALNA (jfr FALEN) understödt, lån från t.]
(† utom i ssgr) gråblek, falnad, vissen; (i vissa ssgr äv.:) gulgrå, askgrå, blygrå. (Trädet) Står sluskot, Löflöst, fahlt och baart. Lucidor (SVS) 444 (1674). (Fruntimmer som) bruka smink .. blifve på ålderdomen nog fale. Linné Diet. 2: 12 (c. 1750).
Ssgr: FAL-BAND, se FALBAND.
-ERTS, se FALERTS.
-GRÅ. (enst.) blekgrå, av en matt grå färg. Falgråa videbuskar. Hemberg Fr. Kola 182 (1902).
-GRÖN. (enst.) blekgrön, grågrön, av en matt grön färg. Falgröna videgrupper. Hemberg Fr. Kola 9 (1902).
-ÄRTS, se FALERTS.
Spoiler title
Spoiler content