publicerad: 1924
FISKA fis3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (ss. enkelt ord numera bl. bygdemålsfärgat, 1764—1914); jfr FISKARE, FISKE, -ERI, -ERSKA (se under avledn.).
Ordformer
(fiskia 1525—1713. fiskie 1526—1624. fiska 1629 osv. fiske 1551—c. 1609. fijsk- 1553)
Etymologi
1) fånga fisk (l. andra vattendjur); bedriva fiske; med obj. betecknande det som fångas: fånga (fisk o. d.). Fiska med krok, nät, ljuster. Fiska abborre, torsk, sill, kräftor. Eneköpingz Stadz Inbyggere må .. fiskia i Eneköpingz Wijken. GR 2: 2 (1525). Jesus sadhe til .. (lärjungarna), Tagher hijt the fiskar j nw fiskiadhen. Joh. 21: 10 (NT 1526). — jfr TJUV-FISKA. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) opers. i uttr. det fiskar bra l. dåligt o. d., det går bra l. dåligt osv. med fisket, fisket är mycket l. föga givande. Strindberg SvÖ 1: 121 (1882). Dens. Hafsb. 27 (1890).
b) (i sht i fackspr.) med subj. betecknande fiskredskap o. d.: fånga l. taga fisk. Smala och trånga Ryssior fiska aldrig så vähl, som rumme och vijde. Tiselius Vätter 1: 124 (1723). Alla sorter nät, om de skola fiska, böra bindas på höjden (djupet) och af mycket fin tråd. Wright Fisk. Bih. 9 (1837). Schröder Fiske 9 (1900).
α) med avs. på pärlor, bärnsten, koraller o. d.: upphämta (ur havet l. vattnet). Gullsand som utur Strömmar i Guinea fiskas. Hiärne Berghl. 445 (1687; jämfört med orig.). Karatz elfven gick ej långt der ifrån, der perlorna fiskas. Linné Ungd. 2: 97 (1732). Bernsten fiskas på vestra stranden (av Romö). NF 13: 1396 (1889).
β) (†) med avs. på insekter: fånga. Svalorna fiskade Insecter högt i luften. Linné Öl. 20 (1745). Dens. Vg. 223 (1747).
γ) sjöt. med avs. på tross, boj l. annat föremål som befinner sig i vattnet: (upp)fånga. DSjöbohm Sjöm. 31 (1787). Kommen nära nog fiskar ni bojen med en båtshake, och har sedan ingen svårighet att få .. (ankaret) längs sidan och ombord. Oxenstierna Vanderdecken 58 (1865). De .. besvärliga arbetena med .. minornas fiskande och bortskaffande. NordT 1895, s. 102.
ε) sjöt. med saksubj.: taga fatt i (ngt), fastna i (ngt); äv. intr., särsk.: fastna i ngt föremål på sjöbottnen. Store kontrabrass fiskade (om) fockrånocken. Roret fiskar. Röding 1: 583 (1794). Bucklor (på en jakt) .. böra .. bultas väl ut .. och utstående spikhufvuden väl drifvas in, så att de icke fiska tång eller sjögräs. Oxenstierna Vanderdecken 113 (1865). En kabel eller tross säges hafva fiskat, när den blifvit oklar af något föremål på sjöbottnen. NF (1881).
2) bildl. The Romerske Påfwar .. hafwa slijke stadgar lijka såsom Näät och Foglelim vthsatt, ther medh at fiskia och fånga Penningar. Schroderus Os. 1: 362 (1635). (†) Fiskia Riket och regementet sigh .. til handa. AAAngermannus FörsprKyrkost. A 2 b (1587). — särsk.
a) med avs. på människor: fånga; samla. Mån' i noten / Hon ej fiskar snart en man? Lenngren (SVS) 2: 268 (c. 1800). Herr Barthold lyckades än en gång fiska tre fjerdedels hus. Topelius Vint. II. 2: 167 (1882). RiksdP 1907, 2K. nr 52, s. 79.
b) [efter lat. in turbido piscari] i uttr. fiska i grumligt, förr äv. tjockt l. upprört l. skitet vatten, begagna sig av andras trångmål l. förvecklingar l. den allmänna förvirringen o. d. för att vinna egna fördelar. Gustaf II Adolf 81 (c. 1620). Gott fiskia i vprört Watn. Grubb 270 (1665). (Politiker) som voro ganska sluga .. uti at uppröra alt, at stifta tvädrägt, parti och bitterhet, för at sedan fiska i grunligt vatn. Bergeström IndBref 347 (1770). jfr (†): (Furstarna av Kurland och Brandenburg) in turbido sättia sigh före att fiska, och altså aff andras, serdeles Swäries och Pohlens olägenheet sökia sin fördeel. RARP 7: 170 (1660).
c) (vard.) i uttr. fiska efter (ngt l. ngn).
α) sträva efter (ngt), söka uppnå l. vinna, fika efter, söka komma åt. (Hos papisterna) haffua the alt fiskiat effter, at the måtte komma vnder sigh land och folk, godz och äghodelar, och warda stora Herrar j werldenne. LPetri 3Post. 9 a (1555). Intet begärte Jagh henne, för Hennes ögon och stoora Skägg skull, vthan Jagh Fiskia effter Hennes Guld och Penningar. Chronander Bel. K 2 a (1649). Tullförvaltaren .. fiskar starkt efter Skunks sysla. Porthan BrefCalonius 353 (1797). (De) söka fiska efter ryska och franska sympatier genom storpolitiska förespeglingar. VL 1893, nr 248, s. 3.
β) göra sin kur för (ngn), slå sig ut för, söka fånga, ”lägga ut sina krokar för” (ngn). Envallsson Kopparsl. 7 (1781). Carlén Skuggsp. 2: 446 (1865).
γ) söka få reda på (ngt l. ngn), leta efter (ngt); söka få tag på. Kommo här en Fischal, och fiskadhe Effter huru här gåår till medh .. fattighe prästa änkior. VDAkt. 1663, nr 431. (Han) gick .., fiskande efter någon, som ville spela Schack med honom. Bremer FamH 3: 229 (1831). Fiska efter en hemlighet. Ahlman (1872).
d) (vard.) i uttr. fiska reda på l. rätt på (ngn l. ngt), söka l. lyckas få reda på; jfr FISKA UPP 2. Jag körde bort henne två gånger, men modren fiskade rätt på henne igen. Blanche Våln. 656 (1847). Så snart .. Karna .. fiskat reda på när länsmannen skulle åt andra trakter, tändes elden under brännvinspannan. Roos Helgsm. 2: 69 (1896).
Särskilda förbindelser: FISKA BORT10 4. särsk. (ngt vard., numera knappast br.) till 2: snappa bort, ”knipa” (ngn l. ngt). Fiska bort bref. Lind (1749). Han får icke fiska bort vår lilla täcka Amelie. Carlén Skjutsg. 304 (1841). Dalin (1851). jfr BORTFISKA. —
FISKA FRAM10 4. (ngt vard.) till 2: leta rätt på (ngt). (Man kastar sig över) de krigförandes .. diplomatböcker för att ur dem fiska fram världskrigets värkliga .. orsaker. Steffen Krig 2: 261 (1915). —
1) till 1 c: hämta l. taga (ngt) upp (ur vattnet l. ur djupet av ngt). Som skutan af stormen gick alldeles sönder, fiskades alla saker upp ur sjöbotten, fördärfvade af sjön. Kurck Lefn. 199 (1705). Han fiskade upp en blyertsstump ur västfickan. Koch Timmerd. 213 (1913).
2) (ngt vard.) till 2: leta rätt på (ngt), lyckas uppsnappa, få tag i. (I brevet) var en hel hop små nyheter, dem jag fiskat upp. MoB 2: 141 (1797). Två okända män, dem han fiskat upp i ett vinhus. Strindberg HMin. 1: 90 (1905). —
FISKA UT10 4. (vard., numera knappast br.) till 2: få reda på (ngt), ”snoka reda på”. Serenius (1741). Hvar har han fiskat ut det? Widegren (1788).
Ssgr (Anm. Med avs. på här icke upptagna ssgr se under FISK, sbst.1, o. FISKE): A: (1 c γ) FISK-DRAGG. sjöt. dragg varmed man fiskar upp l. draggar efter föremål i vattnet. Röding 1: 472 (1794). Dalin (1851). —
(1 c δ) -DÄVERT. sjömil. från örlogsfartygs bog utspringande kort dävert (i allm. av järn) som användes, då ankaret skall kipas, kipdävert. NF (1881). —
(1 c δ) -HAKE. sjöt. grov järnhake med stjärt o. kaus (i ena ändan på kipskänklingen) som användes, då ankaret kipas. Serenius Gggg 4 a (1757). Dalin (1851). —
Avledn.: FISKARE, FISKE, FISKERI, se d. o. —
FISKERSKA, f. (numera knappast br.) kvinna som fiskar l. bedriver fiske; fiskarhustru. Linc. (1640; under piscatrix). Lind (1749; under fischerin). Schulthess (1885). —
FISKLIG, adj. (fisk- 1864 osv. fiske- 1749—1911) till 1.
1) (i fackspr.) om fiskredskap: som fångar fisk bra, sådan att fisken lätt fångas däri. VetAH 1749, s. 195. Fiske-nät pläga .. färgas .. derföre .. at de igenom färgning må blifva mindre synlige i vatnet, och derföre mera fiskelige. Schultze Fisk. 133 (1778). SvFiskT 1922, s. 74.
2) om tid(punkt) l. förhållanden: lämplig för fiske; numera bl. (i sht i fackspr.) i uttr. det är fiskligt o. d. När Hafvet mycket svallar och det .. är väl öfvermulit; är fiskeligare, än när det är klart eller helt stilla och lungt. VetAH 1753, s. 199. Då fiskelig tid är, far gubben Isak Olsson .. och fiskar. Læstadius 2Journ. 338 (1833).
3) (föga br.) om vatten(drag): lämplig för fiske, där man kan idka fiske. Då skulle de väl dragit vidare och brutit mark vid ett fiskeligt vatten. Berg Sjöf. 6 (1910). Högberg Baggböl. 1: 65 (1911).
Spoiler title
Spoiler content