publicerad: 1924
FLANERA flane4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr FLANAD, FLANERI, FLANÖR (se avledn.).
Etymologi
sysslolös promenera omkring (på gatorna) utan bestämt mål, gå o. driva. Kindblad (1871). På trottoaren bredvid oss flanerade .. folk af alla sorter. Ödman VårD 1: 143 (1887). Torpson Eur. 2: 342 (1896).
Avledn.: FLANAD04, r. (föga br.) promenad, spatsertur. Laurén Minn. 371 (1877). Bååth-Holmberg C15 292 (1891). —
FLANERI, n. (numera knappast br.)
2) bildl.: ”jämn lunk”. (Kälkborgarna) trifvas så väl i sitt flanerie, att de anse hvarje idé, som går utom den vanliga sferen, för ett skojeri. Bergman SmSkr. 172 (1845). —
FLANÖR, m. (flaneur Dalin (1871; jämte Flanör)) person som sysslolös promenerar omkring (på gatorna), dagdrivare. Ekbohrn (1868). VL 1908, nr 101, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content