SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FLANK, sbst.2, m. (flanch 1627) (†) vbalsbst. till FLANKA, v.1 — särsk. konkretare
a) (yx)hugg. Tu skulle ha .. / .. Getten een flank så Blodet ha runnit. Brasck Apg. F 2 a (1648).
b) inhugg, anfall. Anrep satt een flanch på Husarerne. AOxenstierna 1: 110 (1627).
Spoiler title