publicerad: 1925
FLOTTA flot3a2, sbst.1, r. l. f. ((†) m. Svart G1 61 (1561), RARP 7: 145 (1660)); best. -an; pl. -or ((†) -er GR 9: 160 (1534), Branting Förf. 1: 418 (1827)); förr äv. FLOTTE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(flott- (flått-) 1521 osv. flot- (flåt-) 1545—1774. flod- 1535. flout- 1671 (: flouter, pl.). — -a, nom. 1534 (: flottan) osv. -e, nom. 1524—1762, oblik kasus 1525 (: flotthen)—1797)
Etymologi
[eg. oblik kasus av FLOTTE, sbst.2, med bet. från mnt. vlote, vlate, varav fsv. flöta, flate, flotta; jfr d. flaade, isl. floti, flotte, flotta (se FLOTTE, sbst.2); jfr vidare eng. fleet med annat avljudsstadium, ävensom t. flotte, av fr. flotte (se FLOTTERA)]
1) större antal av fartyg som för ngt gemensamt ändamål uppträda (l. äro avsedda att uppträda) samlade till en enhet (under gemensam ledning); i utvidgad anv. numera äv. om samtliga fartyg (av visst slag) som ägas av en stat, ett rederi l. dyl. l. som höra hemma i ett land, en stad l. dyl., oberoende av huruvida de uppträda tillsammans l. icke; ss. enkelt ord, såvida icke annat i tillagd bestämning angives, samt ss. första ssgsled företrädesvis i fråga om krigsfartyg. En flotta av 100 fartyg. Bygga, utrusta en flotta. Ryssland hade tre flottor i sjön. Stormakternas flottor. Den nedrostade och odugliga flottan. The Swenske (hava) .. begifwit sigh til Konungens Flotta. GR 1: 20 (1521). Wåre skip wåre .. tu, och the andre en hell Flotta. Därs. 8: 287 (1533). Så wäl Under-Officerare som de Gemene skola niuta Proviant under Commenderingen på Flåttan. ResolKrigsbefWärfwReg. 1720, mom. 9. En Rysk flotte af 120 fahrtyg. Nordberg C12 1: 134 (1740). En flotta af förhyrda transportfartyg. HLilljebjörn Hågk. 1: 70 (1865). — jfr FISKAR-, HANDELS-, HÖGSJÖ-, KRIGS-, LUFT-, PANSAR-, RIKS-, RODD-, SKEPPS-, SKÄRGÅRDS-, SLAG-, TRANSPORT-, VIKINGA-, ÅNGBÅTS-, ÖRLOGS-FLOTTA m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr.: (följas åt l. komma l. dyl.) (ut) i en flotta, äv. i flotta, samlade till en flotta, i sällskap. Szedhan folgies aath alle (skeppen) wthij een flottha huart thet thaa kan bære paa. GR 3: 270 (1526). Tegel G1 2: 32 (1622). SvSaml. 6: 333 (i handl. fr. 1762). — komma i flotta med, få segelsällskap med. Ath idher skep motte komma j flotta med wår skep. GR 8: 45 (1532). Svart Gensv. H 7 b (1558). Tegel G1 2: 32 (1622). — vara vid flottan, vara (ombord) på flottan. När siöfolket är vid Flottan eller på Kronans arbete, lyda the under Amiralitetsrätten. Nehrman PrCiv. 105 (1732, 1751).
b) sjömil. benämning på det största fartygsförband (vanl. minst 4 divisioner) som uppträder under en gemensam befälhavare. Flottans fartyg, då de äro rustade, (indelas) i flotta, eskader eller afdelning. UFlott. 1: 63 (1882).
2) statsinstitution som innefattar ett rikes krigsmakt till sjöss (fartyg, bemanning, institutioner i land o. s. v.); numera företrädesvis i sg. best.; under den tid då flottan var delad i skärgårdsflotta o. seglande flotta (se c) i pl. best.; jfr MARIN. Kungl. flottan. Hären och flottan. Flottans arkiv, maskiniststat, pensionskassa. reserv, stam. Flottans övningar (till sjöss). Flottans stationer i Stockholm och Karlskrona. Gå in vid, tjäna i flottan. En officer i engelska flottan. Hoos oss rustas Flåtan till medh all macht. AOxenstierna Bref 4: 123 (1644); jfr 1. General-Krigs-Rätter i Arméen och Öfver-Rätter vid Flottorne. RättegOrdn. 14/3 1791, s. C 3 b. Inspecteuren för Flottornes samtelige Sjö-Trupper. InstrInspFl. 16/11 1819 (i titeln). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av uttr. i armén (se ARMÉ 3 a)] i fråga om militär grad utan motsvarande avlöning, i uttr. i flottan; motsatt: vid flottan l. i flottans reserv. Kungl. Maj:t har .. utnämnt och förordnat: .. till konter-amiral i flottan .. kommendören vid kungl. flottan (osv.). PT 1899, nr 115 A, s. 2.
c) (i fråga om ä. förh.) i uttr. seglande flottan, i motsats till arméns flotta l. skärgårdsflottan (vars fartyg voro inrättade för rodd, uteslutande l. alternativt). Gynther Förf. 3: 298 (1852).
Ssgr (till 1; i sht sjömil.): FLOTT-ANFALL~02, äv. ~20. —
-ANGREPP~02, äv. ~20. —
-AVDELNING~020. —
-FÖRARE. anförare l. chef för en krigsflotta. Ej någon flottförare ansåg sig böra, eller ens kunna göra anfall mot minerade ställningar. VFl. 1906, s. 42. —
-MANÖVER. Någon större gemensam flottmanöver torde i sommar icke komma att äga rum. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 3. —
-MOBILISERING. —
-REVY. sammandragning (o. paradering) av ett större antal örlogsfartyg för mönstring l. för att fira ngn högtid. Flottrevyn var ståtlig. LdVBl. 1888, nr 85, s. 3. —
-STATION. fast förläggningsplats för en (avdelning av) örlogsflotta, örlogsstation; stundom om tillfällig flottbas under krig. LdVBl. 1885, nr 129, s. 2. Stockholm (har) varit flottstation sedan vår flottas första begynnelse under Gustaf Vasas regering. VFl. 1907, s. 7. Vid alla kuster har .. (brittiska riket) krigshamnar och flottstationer, och det behärskar världssamfärdselns viktigaste vägar. 2UB 10: 400 (1907). —
Avledn. (till 2): FLOTTIST, m. [jfr t. flottist; efter GARDIST, ARTILLERIST osv.] (i sht vard.) person som tillhör flottans manskap, örlogsmatros, ”blåjacka”, ”blåkrage”. Larsen (1884). AB 1889, nr 275, s. 2. Upprepade slagsmål .. mellan flottister samt hästgardister. PT 1905, nr 305, s. 2. —
Spoiler title
Spoiler content