SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1975  
SKÄRGÅRD ʃä3r~gå2rd l. ʃæ3r~, äv. 4~1, sbst.2 (sbst.1 se skär, sbst.4 ssgr), r. l. m.; best. -gården ~gå2rden, äv. (vard.) ~gå2rn l. 4~1, stundom äv. (vard.) -gårn ~gå2rn l. 4~1; pl. -ar (OPetri Kr. 311 (c. 1540) osv.) ((†) -er G1R 8: 129 (1532: Skäriegårdenar, best.), OxBr. 5: 31 (1613), SvFlH 1: 335 (i handl. fr. 1643)).
Ordformer
(skerije- 1555. skerr- 1563. skier- 1655. skierie- 1525. skiriar- 1525. skiärs- 1734. skär- (skiä-, skjä-) 1593 osv. skära- 1524. skäre- (skiä-) 15541657. skäri- 15611674. skäria- c. 15401609. skärie- (schä-, -je-) 15321647. skäris- 1559. skärä- c. 1650. -gard (-dh) 15241525. -gåhl (-gåål) 16391655. -gård 1525 osv. -gårn, sg. best. 1923 osv.)
Etymologi
[fsv. skäria gardher, skärgardher; jfr d. skærgård, fvn. skergarðr, nor. dial. skjerjagard; av SKÄR, sbst.4, o. GÅRD, sbst.1]
utanför kust, särsk. (svensk) havskust, befintlig, jämförelsevis vidsträckt samling l. band av (grupper av) skär l. (till övervägande delen) mindre öar med mellanliggande vatten (äv. med inbegrepp av yttersta delarna av kustbandet); ofta (särsk. i sg. best.) sammanfattande l. i totalitetsbetydelse, om ifrågavarande svenska kustvatten l. om skärgård (i ovan angiven bet.) ss. typ av natur l. kustvatten l. övärld o. d.; äv. om (mindre) samling skär l. öar inom sammanhängande övärld, i sht förr särsk. i pl. best., liktydigt med skärgården (i ovan angivna sammanfattande bemärkelse); förr äv. allmännare: övärld, arkipelag. Yttre, inre skärgården. Svenska skärgården. Östergötlands, Stockholms skärgård. G1R 1: 220 (1524). At the (av prästerskapet) som vid skärgården bo, måga .. någon tiende fisk och ströming om våren och sommaren niuta. RA I. 3: 111 (1593). Skärgård kallas de månge landtuddar, utskär, öar, holmar och klippor, som ligga bredewid hwarandra och betäcka hafsstränderne emot hafsbandet. Gadd Landtsk. 1: 166 (1773). (I Nyköping finnas) 2 öpne Fartyg .., som föra wed ifrån skärgårdarne. Hülphers SvStäd. 2: 8 (1783). Malayiska stammen .. bebor halfön Malakka, samt större delen af den indiska och australiska skärgården. Palmblad LbGeogr. 87 (1835). Den östligaste delen af Torneträsk är ytterligt moränfylld och upplöst i en skärgård af grunda moränöar samt undervattensgrund. Sjögren Torneträsk 95 (1909). Högsommaren .. vistades (förr i tiden) en stor del av befolkningen (i Möja) ute i sina yttersta ”skärgårdar”, de små, längst ut till havs liggande ögrupper, där man ägde eller hyrde rätten till strömmings- och torskfiske och för detta syfte hade uppfört ”bodar”. Fatab. 1929, s. 124. Förslaget om att skapa en nationalpark i Stockholms yttre skärgård har djupt oroat ett antal markägare i Fredlarna, Ängskär och Rödlöga. DN(A) 1964, nr 118, s. 10. jfr [sannol. med nyanslutning av efterleden till GÅRD, sbst.1 1] (†): Ther fins i Hafwet (som man oförgrjplig menar) / Een Skärgård konstigt bygd af höga Berg och Stenar / Som haar een eenda Port / ther Wågor genom slippa; / Men elliest mit uti een rund och resig Klippa. Spegel GW 103 (1685). — jfr INLANDS-, SALTSJÖ-, UT-, YTTER-SKÄRGÅRD. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) med särskild tanke på befolkningen i skärgård(en). Hele Skäriegårdenn wettnade m(ed) honom att han war En oberychtad Kar. HammarkDomb. 1/3 1599. Här om wetnade hela skiärgården, at dem war weterligit, at sama giärd war förd till Stegeborg. Därs. 13/5 1614.
b) oeg. l. bildl. (jfr SKÄR, sbst.4 2 slutet). Om wiljans natur och frihet har Talaren ingen förbindelse att underwisa sina åhörare. .. Talaren befinner sig .. der i en skärgård, genom hwilkens klippor han ständigt förer en hotad köl. Ödmann AnvPred. 21 (1807). (Man) ser .. oftast, huru uti högre serier (inom växtriket) dessa alltid sluta i en skärgård af smärre, föga sammanhängande familjer. Fries BotUtfl. 2: 179 (1852). Kjellén Stormakt. 1: 205 (1905; om samling av språköar). (Den rike direktören) kunde .. hålla sig med juridiska rådgivare, som lotsade honom fram genom de olika lagarnas skärgårdar. Koch Timmerd. 238 (1913).
Ssgr: SKÄRGÅRDS-ALLMOGE~020. allmoge i skärgården; jfr skär-allmoge. PH 10: 529 (1776).
-ARKIPELAG. arkipelag som skärgården l. viss skärgård utgör. Born 9Sysk. 69 (1931).
-ARTILLERI. (ss. ett slags flytande artilleri betraktad, 1866—1873 existerande) särskild del av sjöförsvaret (med huvudstation i Sthm o. depå i Gbg), som disponerade lättare pansarbåtar, vissa kanonbåtar o. dyl. o. främst hade till uppgift att försvara den inre skärgården o. de inre farvattnen; stundom äv. i fråga om förh. före 1866, om kanonjärkåren. BtRStP 1865—66, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 12 (i förslag). År 1866 delades .. hela flottan i två delar: Flottan och Skärgårdsartilleriet, hvilket senare under en generalmajor som chef förlades i Stockholm. Sthm 2: 67 (1897). Hägg TretungFl. 368 (1941; om förh. före 1866).
Ssg: skärgårdsartilleri-kadett. (förr) SFS 1867, nr 74, s. 1.
-BAND. yttersta randen av skärgård; (del av) skärgård som ligger som ett band (se d. o. 34) utanför kust l. som har bandformig sträckning; jfr skär-band, sbst.1 Skulle vinden blifva allt för missgynsam, låter ni (dvs. kaptenen) fregatten ankra någonstädes inom skärgårdsbandet och beger er sjelf i båt fram till hufvudstaden. Sparre Sjökad. 602 (1850). IllSvOrdb. (1955).
-BARN. barn (se d. o. II 1) i l. från skärgården; äv.: person uppvuxen l. bosatt i o. präglad av skärgården, skärgårdens barn (se d. o. I 6 a). Du (dvs. K. A. Melin) är ett skärgårdsbarn. Till Utöns strand / Du längtar ofta från det fasta land. Wirsén i 3SAH 13: 51 (1898). Schulze BöndSvFinl. 31 (1935).
-BATALJON. (förr) sjöv. bataljon (se d. o. 2). SvFlH 3: 258 (1945).
-BEBYGGELSE. särsk. konkret. Ymer 1943, s. 239.
-BEFOLKNING. (fast bosatt) befolkning (se d. o. 2) i skärgården; jfr skär-befolkning. Sundblad Skärg. 277 (1890).
-BERG. (numera bl. mera tillf.) berg l. klippa i skärgården. CVAStrandberg 1: 132 (1853).
-BERÄTTELSE. särsk.: berättelse (se d. o. 4) med motiv från skärgården. Hemsöborna. Skärgårdsberättelse. Strindberg (1887; boktitel).
-BETONAD, p. adj. som har (tydlig) prägel l. karaktär av skärgård; som är (intimt) förknippad med skärgården. Ett skärgårdsbetonat yrke var (i Åboland i början på 1800-talet) den kringresande fiskköparens. Rig 1944, s. 116. TurÅ 1962, s. 51 (om geografiskt område).
-BEVAKNING. (numera bl. mera tillf.) bevakning (se d. o. 1 a α) av skärgården; (om ä. förh.) konkret: organ för bevakning av skärgården i syfte att hindra brott mot tullförfattningarna; jfr kust-bevakning 1, 2 (b). Danckwardt SmndrFörf. 593 (1823). BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 6, s. 52. —
-BILD. särsk.
1) skärgårdsskildring, skärgårdsberättelse; särsk. i pl.; jfr bild, sbst.1 1 c ε. NIllT 1865, s. 2 (i sg.).
2) om den bild (se bild, sbst.1 2 b) av ett stycke natur som skärgården utgör l. erbjuder; särsk. i sg. best. Skär, bestående nästan enbart av storblockig morän, är ett karakteristiskt inslag i skärgårdsbilden (i österbottniska skärgården). SvGeogrÅb. 1950, s. 122.
-BITEN, p. adj. (ngt vard.) mycket förtjust i l. känslomässigt bunden vid skärgården; jfr bita I 3. TurÅ 1953, s. 284.
-BO. person som är (fast) bosatt i skärgården, person från skärgården; jfr skär-bo. PH 10: 529 (1776).
-BONDE. bonde i l. från skärgården (som har fiske som binäring). Spegel GW 74 (1685).
-BRYGGA. brygga (se brygga, sbst.1 2) i skärgården, brygga vid skärgårdsö. Nerman MännVärd. 35 (1940, 1946).
-BY. by (se by, sbst.2 2) i skärgården; jfr skär-by. Allardt Byber. 3: 91 (1890).
-BYGD. jfr bygd I 2 o. skär-bygd. Hagström Herdam. 3: 150 (1899). Björnsson Blek. 17 (1946; ss. näringsgeografiskt begrepp).
Ssg: skärgårdsbygds-hemman. (numera mindre br.) skärgårdshemman. SvSaml. 3—6: 144 (1690).
-BÅT. (mindre) båt (företrädesvis) använd i skärgården l. avsedd för färd i skärgården; särsk. dels om ångbåt för passagerartransport, dels (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om krigsfartyg: skärgårdsfartyg; jfr kust-, skär-båt. En Östgiöta Skiärgårds-Båt bygd af Ek, om 40 à 50 Tunnors last, .. är til salu. PT 1758, nr 39, Bil. s. 2. Skärgårdsbåtar med mycket fallande stäfvar och starkt skarp i botten, akter och för. Witt Skeppsb. 19 (1857). En estländsk adelsman .. drev (på 1400-talet) medels öppna skärgårdsbåtar ett systematiskt kaparkrig mot staden Reval. Hornborg Segelsjöf. 184 (1923). Han älskade Stockholms skönhet ... Vattenglittret, de vita skärgårdsbåtarna, allt var som ett .. löfte. Siwertz JoDr. 146 (1928). jfr: Under skärgårdskryssarregelns första år kallades de mindre och på den tiden oruffade tre minsta klasserna skärgårdsbåtar. Rydholm 135 (1967).
-EK. (†) eken Quercus sessiliflora Salisb., kustek, vinterek. MosskT 1888, s. 260.
-EKA. eka (använd l.) av den typ som användes i skärgården. Något, som nu mindre än förr synes i Stockholm, är skärgårdsekorna. Stridsberg Hågk. 27 (1895).
-ESKADER. (förr) eskader (se d. o. 2) av skärgårdsfartyg l. inom skärgårdsflottan; jfr kust-eskader. Ahnfelt HofvLif 3: 193 (i handl. fr. 1800).
-FARARE. särsk. om skeppare (l. annan sjöman) som går i skärgårdstrafik; äv.: skärgårdsfartyg l. skärgårdsbåt. CAEhrensvärd Brev 1: 118 (1787; om krigsfartyg). Dalin (1854; om skeppare). Törnqvist Stjärnlj. 25 (1915).
-FARLED~02 l. ~20. farled i skärgården. Schauman 6Årt. 2: 119 (1893).
-FART. sjöt. sjöfart i skärgården; färd(er) i skärgården; jfr kust-fart. Weste (1807). (Sköldarna på vikingaskeppen) kunde föras blott på smult vatten, främst i skärgårdsfart. SvFlH 1: 23 (1942).
-FARTYG~02 l. ~20. (mindre) fartyg (företrädesvis) använt i skärgården; särsk. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): mindre l. lättare (skärgårdsflottan tillhörande) krigsfartyg (t. ex. galeja, galär, jakt, kanonslup, schebeck, torpedbåt) för försvar av l. strid i skärgården o. d.; jfr -båt o. kust-fartyg. GT 1788, nr 103, s. 3. De grundgående Skärgårds-fartyg, som till sin beväring föra Artilleri-pjeser af svår kaliber, stående nära vattenytan, äga .. (fördelen) att vara flyttbare. KrigVAH 1809, s. 141. Nilsson Skeppsb. 17 (1932; om passagerarbåtar). Fem av fregatterna avdelades (före viborgska gatloppet) till försvar av egna och anfall av fiendens skärgårdsfartyg. Hägg TretungFl. 215 (1941).
Ssgr: skärgårdsfartygs-besättning. besättning på skärgårdsfartyg; särsk. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om besättning på krigsfartyg. KrigVAT 1846, s. 59.
-fördelning. (†) avdelning l. division av skärgårdsfartyg; jfr fördelning 2 b. KrigVAT 1845, s. 577.
-FEBER. (†) om remittent akut malaria som förr uppträdde på Åland o. i skärgården o. kusttrakterna i södra Finl.; jfr augusti-, höst-feber. Allmän Kundgörelse om rätta sättet, at bota den så kallade Höst- eller Skärgårds Febern. Bergman (1775; titel på broschyr). Bergman Folksj. 173 (1875).
-FISKARE. särsk.: yrkesfiskare som bor o. fiskar i skärgården, fiskare i skärgården. Ekström AfhFiska 57 (1845).
-FISKE. fiske i skärgården, av skärgårdsfiskare bedrivet fiske; jfr skär-, kust-fiske. Cederström Fiskodl. 153 (1857).
-FISKERI. särsk. (numera mindre br.): skärgårdsfiske (ss. näringsgren); jfr skär-fiskeri. Lundin (o. Strindberg) GSthm 406 (1881).
-FJÄRD. fjärd i skärgården. Levertin Diktare 208 (1898).
-FLADA. (i vissa trakter av Sv., bygdemålsfärgat, o. i Finl.) grund inre vik i skärgården. Smeds Malaxb. 38 (1935).
-FLICKA. jfr -bo. Skärgårds-Flickan, Opera Comique Uti En Act. Envallsson (1789; titel på lustspel).
-FLORA. jfr flora 3. BotN 1853, s. 113.
-FLOTTA.
1) sjömil. flotta (se flotta, sbst.1 1, 2) av l. med skärgårdsfartyg; särsk. om (fartygen i) den på 1700-talet organiserade (o. under senare hälften av århundradet med kanonbåtar utrustade), 1824 med örlogsflottan sammanslagna delen l. grenen av svenska marinen, arméns flotta, lilla flottan; jfr -artilleri o. kust-, rodd-flotta. Schönberg Bref 3: 273 (1778). En typisk skärgårdsflotta med (pansar-)skepp är den finska. VFl. 1937, s. 181. SvFl. 1940, s. 98.
2) om (rederis l. rederiförenings) båtar som gå i skärgårdstrafik. SvSjöfart 626 (1921). DN(A) 1964, nr 186, s. 10.
-FLOTTILJ. (förr) sjömil. flottilj av skärgårdsfartyg, skärgårdsflotta. VFl. 1933, s. 100.
-FLUNDRA. flundra i l. från skärgården. Flådd skärgårdsflundra pr kg 1: 75. SvD(A) 1939, nr 53, s. 9 (annons).
-FOLK. jfr -bo o. skär-folk. Loenbom Stenbock 2: 130 (1758).
-FREGATT. (förr) sjömil. jfr -fartyg; särsk. om två typer av större, i fråga om tackling l. segel o. bestyckning fregattliknande fartyg (turuma o. hemmema) i sv. skärgårdsflottan (vilka konstruerades i slutet av 1700-talet av skeppsbyggmästare F. H. af Chapman). KrigVAH 1809, s. 145.
-FÅGEL. fågel som (företrädesvis) håller till i skärgård(en). VetAH 1783, s. 94.
-FÖRSAMLING. jfr församling 3 a slutet. MinnGPrästh. 3: 91 (1926).
-FÖRSVAR. (numera i sht i skildring av ä. förh.) försvar (se d. o. 4) av skärgården; särsk. konkretare, om medel (fartyg, befästningar o. d.) l. organisation (l. bådadera) för sådant försvar. De för skärgårdsförswaret afsedda bewärade roddfartygen. SFS 1862, nr 60, s. 34. TurÅ 1942, s. 308.
-GUBBE. (ngt vard.) jfr -bo. TSvLärov. 1942, s. 110.
-GÄDDA. gädda i l. från skärgården; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om torkad sådan gädda; jfr skär-gädda. Hiorter Alm. 1745, s. 21. DN(B) 1961, nr 70, s. 15.
-HAMN. jfr hamn, sbst.3 1. Landell Bligh 136 (1795).
-HANDEL. särsk. (i sht förr) om en stads handel (se handel, sbst.2 11 b) med (närliggande) skärgårdsområde. 2BorgP 3: 442 (1727).
-HAV. hav med skärgård, av skärgård uppfyllt hav; särsk. om havet utanför Uppl. Det blev en skarp jakt (för vildgässen) inöver skärgårdshavet (efter grågåsen som tagit Tummetott). Lagerlöf Holg. 2: 222 (1907). Att en sådan pärla som det uppländska skärgårdshavet ända intill våra dagar kunnat bibehålla sig så relativt oberörd helt nära Sveriges huvudstad, är .. ett .. under. SvNat. 1925, s. 83. Skärgårdshavet, såsom finländarna med ett vackert och uttrycksfullt ord kalla utskärgårdarnas värld. Därs. 1936, s. 124.
-HEM. jfr hem I 2. TurÅ 1955, s. 189.
-HEMMAN. hemman (se d. o. 2) i skärgården; jfr skär-hemman. AdP 1789, s. 183.
-IDYLL. särsk. motsv. idyll 2. TurÅ 1953, s. 135.
-JAKT, sbst.1 jfr jakt, sbst.1 1. Jakten 83 (1951).
-JAKT, sbst.2 (förr) jakt (se jakt, sbst.2 1) för skärgårdstrafik; jfr skär-jakt. Lönnberg BlSkär. 34 (1876).
-KANT. om skärgårds (yttersta) avgränsning mot öppna havet (särsk. i uttr. yttersta skärgårdskanten); jfr skär-kant, sbst.2 HågkLivsintr. 16: 190 (1935).
-KAPELL. kapell (se kapell, sbst.1 1) i skärgården. Strindberg SvÖ 1: 119 (1882).
-KARAKTÄR. karaktär av skärgård; karaktär som skärgårdsnatur har l. förlänar åt kustlandskap o. d. Ymer 1934, s. 110. SträngnHist. 27 (1959).
-KARL. jfr -bo o. skär-karl, sbst.1 (Man borde få veta) Om några .. Bolager .. någorstädes åtagit sig at drifwa Fiskerier uti Hafwet, hwarest fiskandet skötes af Skärgårds-karlar medelst Torskande, Sillgarn och Wrakfiske. VetAH 1741, s. 14.
-KARTA. karta över skärgård l. skärgårdsområde(n). TalKrigVA 1828, s. 14.
-KLIPPA. klippa i skärgården; jfr skär-klippa. BonnierLM 1954, s. 659.
-KLÄDD, p. adj. om kust: försedd med (o. skyddad av) skärgård. VFl. 1916, s. 152.
-KOBBE. (i sht i vissa trakter) jfr kobbe 2. VäxtLiv 4: 334 (1938).
-KOLONI. koloni (se d. o. 4 b) i skärgården. SvD(A) 1916, nr 11, s. 7.
-KOMMUN. kommun (se kommun, sbst.1 1) i skärgården. RiksdP 1952, 1 K nr 24, s. 12.
-KONTINGENT. (mera tillf.) kontingent av skärgårdsfartyg. SvFlH 2: 517 (1943).
-KORT. sjöt. sjökort för navigering i skärgårdsområden o. -farleder. Globen 1945, s. 5.
-KRIG. (numera bl. mera tillf.) krig (med speciella fartyg) i skärgården. Lefrén Förel. 1: 147 (1818).
-KRIGS-FARTYG. krigsfartyg för skärgårdskrig, skärgårdsfartyg. Platen SvFörsv. 57 (1828).
-KRIGS-KONST. (numera i sht i skildring av ä. förh.) krigskonst i fråga om krig i skärgården; särsk. ss. undervisningsämne. SFS 1867, nr 74, s. 1.
-KRYSSARE. sport. (långsmal, ruffad, någon av de i skärgårdskryssarregeln upptagna klasserna tillhörande) kappseglingsjakt (av svenskt urspr.) lämpad för segling i skärgård (o. andra skyddade vatten). NTIdr. 1908, s. IV.
Ssgr (sport.): skärgårdskryssar-, äv. skärgårdskryssare-klass. om var o. en av de tävlingsklasser som förekomma för skärgårdskryssare. NTIdr. 1908, s. 73 (i förslag).
-pokal. om pokal (se d. o. slutet) som man tävlar om i segling med skärgårdskryssare i storleksklassen 30 m2. Segling 1911, s. 102.
-regel(n). (sedan 1908 i Sv. gällande) för skärgårdskryssare använd mätningsregel som lägger bestämda segelareor till grund för klassindelningen. NTIdr. 1908, s. 85.
-KRYSSNING. TurÅ 1958, s. 186.
-KUST. kust med skärgård. TurÅ 1947, s. 291.
-LAND. (numera föga br.) område med skärgård; äv. om område bestående av kust(remsa) med kala berghällar o. d. (samt därutanför liggande skär l. öar). Der Hafvets kung Neptun imellan skärgåls-landen / Tilräcker med behag de Mälar-Nymfer handen. SColumbus Vitt. 90 (c. 1678). Sandström NatArb. 2: 148 (1910).
-LANDSKAP~02 l. ~20. jfr landskap 5. Lamm i 3SAH LIII. 2: 241 (1942).
-LAV. bot. laven Anaptychia fusca (Huds.) Vain. (som företrädesvis förekommer i skärgården). Krok o. Almquist Fl. 2: 114 (1907).
-LED. skärgårdsfarled; jfr skär-led. Klint KustÖstersjön 65 (1815).
-LIV. jfr liv I 3 o. skär-liv. Strindberg Brev 6: 255 (1887).
-LÄGENHET~102, äv. ~200. särsk. (i sht i fackspr.): lägenhet (se d. o. 9) i skärgården. RiksdRevStatsv. 1906, s. 312. 2NF 36: 489 (1924).
-LÖS. som saknar skärgård; särsk. om kust. 2NF 14: 1399 (1911).
-MAN. (numera bl. tillf.) skärgårdskarl. (Det åligger) alle af Allmogen och Skärgårds-män at wid (mantals)-skrifningen .. tilstädes komma wid .. Wites-bot. GT 1786, nr 85, s. 4. IdrFinl. 4: 24 (1906).
-MILJÖ. jfr miljö 4. Romanfragmentet (av Strindberg) skildrar studentliv i skärgårdsmiljö. Lamm i 3SAH 50: 93 (1940).
-MISSION. om svenska kyrkans o. andra religiösa samfunds missionerande verksamhet bland skärgårdsbefolkningen. GHT 1895, nr 247 A, s. 3. SvD(A) 1959, nr 174, s. 5.
-MOTIV. motiv (se d. o. 3) från skärgården. 2NF 33: 854 (1922; om konstmotiv). IllSvLittH 4: 80 (1957; om litterära motiv).
-MÅL. mål (se mål, sbst.1 4 a) talat i skärgård. Östgöta skärgårds-mål. Rydqvist SSL 4: 275 (1870).
-MÅLARE. målare som (företrädesvis) framställer konstverk med skärgårdsmotiv. Lo-Johansson Förf. 27 (1957).
-MÖ. (numera bl. arkaiserande l. skämts.) skärgårdsflicka; jfr 1. Carlén Rosen 307 (1842). Taube BalladBohusl. 25 (1943).
-NAMN. särsk. om ortnamn i skärgården. Lindroth Namnforskn. 12 (1921).
-NATUR. SAOL (1900).
1) egenskap l. prägel av skärgård; särsk. med bibegrepp av 2; jfr natur 2. SkogsvT 1908, s. 158.
2) natur (se d. o. 10) i l. utmärkande för skärgården. IllSv. 143 (1873).
-NAVIGATÖR. sjöt. jfr -navigering. IllMilRevy 1898, s. 98.
-NAVIGERING. sjöt. navigering i skärgård. Wrangel SvFlBok 314 (1898). TSjöv. 1901, s. 250.
-NOVELL. jfr -berättelse. Strindberg Brev 6: 389 (1888).
-OFFICER. (†) officer i skärgårdsflottan. KrigVAT 1844, s. 629. Därs. 1846, s. 216.
-OMGIVEN~020, p. adj. VFl. 1917, s. 141 (om kust).
-OMRÅDE~020. område av l. med skärgård. TSjöv. 1900, s. 136. Från Geflebukten i norr till Kalmarsund i söder sträcker sig ett sammanhängande skärgårdsområde af 370 km. längd. VFl. 1907, s. 41.
-ORT. ort (se ort, sbst.1 II 13) i skärgården; jfr skär-ort. VetAH 1741, s. 16.
-PARADIS. jfr paradis 3. Lamm i 3SAH 50: 90 (1940).
-PENSIONAT. jfr pensionat 1. Siwertz JoDr. 44 (1928).
-POJKE. pojke (se d. o. 1) i l. från skärgården; äv. (ngt vard.): pojke (se d. o. 2 b) som kommer från o. präglats av skärgården. Viktor Westerholm hade sjömansblod i sina ådror, han var en äkta skärgårdspojke från Nagu. Rönnberg Konstn. 2: 5 (1938). Palmqvist Oceaner 87 (1942).
-POSITION. sjömil. position (se d. o. I 1) i skärgården; särsk. konkret. KrigVAH 1854, s. 110.
-PRICK. sjöt. prick (se prick, sbst.1 II) i skärgården. Östergren 5: 287 (1935).
-PRÅM. jfr -fartyg; särsk. (förr) sjömil. motsv. pråm 2. KatalFlottUtst. 1897, s. 7.
-PRÄST. präst i skärgården l. skärgårdsförsamling. 2SvKulturb. 1—2: 46 (1934).
-REDERI. rederi (se d. o. 2) med båtar i skärgårdstrafik, rederi med skärgårdsbåtar; särsk. motsv. rederi 2 b. SvFlagg 1914, nr 9, s. 5.
-REGION. jfr region 1. Högbom NorrlNär. 11 (1898).
-RESA. resa (se resa, sbst. I 2) i skärgården. Engström Adel 83 (1923).
-RESENÄR. jfr -resa. LD 1959, nr 130, s. 2.
-RESERVAT. reservat (se d. o. 5 b) som utgöres av skärgårdsområde, reservat i skärgården. SvNat. 1923, s. 54.
-RIK. om kust l. kustvatten o. d.: rik på skärgård. 2NF 31: 128 (1920).
-ROMAN. jfr -berättelse. Strindberg Brev 6: 257 (1887).
-SAMHÄLLE~020. samhälle (se d. o. 4) i skärgården; särsk. motsv. samhälle 4. Dalén BohuslFisk. 73 (1941).
-SIK. sik i l. från skärgården. SvD(A) 1929, nr 313, s. 11.
-SILL. (numera bl. tillf.) sill som förekommer (fiskas) i skärgården; förr äv. i zoologisk systematik, ss. beteckning för varietet med stort huvud, stora ögon o. stor mun (motsatt: havssill); jfr skär-sill. Nilsson Prodr. 24 (1832). Den småväxtare bohuslänska kustsillen (äfven kallas fjärdsill, skärgårdssill, Skagerracks vårsill) leker i mars t. o. m. maj, hufvudsakligast i april. Stuxberg Fisk. 571 (1895).
-SILLFISKE~020. sillfiske i skärgården. Hasslöf SvVästkustf. 124 (1949).
-SKEPP.
1) (numera mindre br.) skärgårdsfartyg. (Sv.) Skärgårdsskepp. (fr.) Vaisseau gardecôte. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
2) (mera tillf.) sjömil. pansarskepp som är avsett för operationer i skärgården (o. ingår i skärgårdsflotta). VFl. 1937, s. 181.
-SKILDRARE. jfr skildrare 2. Lamm i 3SAH 50: 89 (1940).
-SKILDRING. särsk. konkret. Mjöberg Lb. 472 (1910).
-SKISS. jfr skiss 13. Idyll(.) Skärgårdsskiss I. Björkander (1922; titel på nothäfte).
-SKUTA. i skärgården l. skärgårdstrafik använd skuta; jfr skär-skuta. Kellgren (SVS) 6: 210 (1788).
-SKYTT. jfr -jakt, sbst.1 NatLiv 2: 327 (1930).
-SOCKEN. socken i skärgården; jfr skär-socken. Hjelt OffRelSvTab. 89 (i handl. fr. 1761). Ramsay VägvFinl. 211 (1895; i Saima i Finl.). TSvLärov. 1950, s. 50.
-SOMMAR. sommar i skärgården. SvFlH 3: 620 (1945).
-STAD. stad i (anslutning till) skärgård(en). TurÅ 1953, s. 182 (om Sthm).
-STRAND. strand (på ö l. öar) i skärgård. VäxtLiv 4: 381 (1938).
-STRATEGI. (numera i sht i skildring av ä. förh.) sjömil. strategi för skärgårdsförsvar l. i skärgårdsstrid. VFl. 1931, s. 156.
-STRID. särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.): sjöstrid i skärgården (med skärgårdsfartyg). KrigVAT 1846, s. 221.
-STRÅT. (numera mindre br.) färdväg genom skärgård. Strömborg Runebg 2: 95 (1881).
-STRÄCKA. särsk.: (kust)sträcka med skärgård. Möller (1807).
-STUGA. stuga i skärgården; jfr skär-stuga 1. Norlin JagtSkärgL 128 (1894).
-STYRKA. (förr) sjömil. flottstyrka av skärgårdsfartyg, styrka ur skärgårdsflottan. KrigVAT 1856, s. 169.
-STYRMAN~20, äv. ~02. (förr) person (tillhörande arméns flotta) med uppgift att vara (lång)lots (o. rorgängare) inom skärgårdsområde; jfr lots-styrman. BrSprengtporten 11/5 1774.
-STÄLLE. särsk.: sommarställe i skärgården. Hallström NNov. 37 (1912). SvD(A) 1966, nr 83, s. 22.
-STÄMNING.
1) stämning över skärgården; i sht förr särsk. närmande sig bet.: typ av skärgård. Pargas skärgård(,) känd för sin naturskönhet, sina smala sund .. och omväxlande skärgårdsstämningar. Ramsay VägvFinl. 86 (1895).
2) om skärgårdsstämning (i bet. 1) ss. motiv i konst l. litteratur.
a) konst. (landskaps)målning återgivande skärgårdsstämning, stämningsmålning från skärgården. 2NF 32: 493 (1921).
b) (i sht litt.-hist., mera tillf.) i pl.: litterära stämningsbilder från skärgården. Strindberg Brev 4: 392 (1884).
-TALL. (knotig l. marträdsliknande) tall i skärgården. Engström 2Bok 134 (1909).
-TERRÄNG. KrigVAH 1885, s. 331.
-TRAD. sjöt. trad i skärgården. DN(A) 1964, nr 186, s. 10.
-TRAFIK. sjötrafik i skärgården; äv.: landsvägstrafik i l. till l. från skärgården. Förbundet 1911, nr 11, s. 6. Den nya Värmdövägen, som på en högbro över eller tunnel under Danvikskanalen skall leda in den stora skärgårdstrafiken till Stockholm. SvD(A) 1963, nr 100, s. 3.
-TRAKT. (numera bl. mera tillf.) trakt bestående av skärgård l. trakt i skärgården, skärgårdsområde; särsk. i pl. Arrhenius Jordbr. 3: 208 (1861). Rönnberg Brovakt. Förord 1 (1904).
-TUR. särsk. om var o. en av de turer som båt i skärgårdstrafik gör. Östergren (1940).
-TURIST. turist i skärgården. TurÅ 1948, s. 284.
-TYP.
1) typ av skärgård. Hahnsson (1899).
2) prägel l. karaktär som kännetecknar skärgård. SErikÅb. 1958, s. 101 (i fråga om landskap).
3) för skärgården karakteristisk människotyp. Hagström Herdam. 3: 301 (1899).
-TÄRNA. (†) flicka l. ung ogift kvinna i l. från skärgården, skärgårdsflicka. Carlén Rosen 270 (1842).
-TÖS. (ngt vard.) skärgårdsflicka. Sparre SkeppJub. 45 (1917).
-VAPEN. (förr) om försvarsgren med uppgift att försvara (o. strida i) skärgården; särsk.: skärgårdsflotta. KrigVAH 1834, s. 30. SvH 10: 56 (1909).
-VEGETATION. BotN 1871, s. 88.
-VERK. (numera föga br.) industriell anläggning (t. ex. sillsalteri) i skärgården. Danckwardt SmndrFörf. 746 (1823). Elkan Hall 217 (1899).
-VILLA. jfr -stuga. Selander MarkMänn. 31 (1937).
-VY.
1) vy med skärgård l. vy i skärgården. Ramsay VägvFinl. 34 (1895).
2) (mera tillf.) tavla l. målning med framställning av skärgårdsvy (i bet. 1). FinBiogrHb. 1520 (1900).
-VÄRLD. jfr ö-värld. Det vardt en sagovacker färd / I skogsnatur och skärgårdsverld. Snoilsky 4: 220 (1887).
-VÄXT. växt som (företrädesvis) förekommer i skärgården. SvNat. 1921, s. 85.
-ZON. (i sht i fackspr.) av skärgård bildad l. bestående (geografisk l. kulturgeografisk) zon. Uppl. 1: 4 (1901). Ymer 1942, 1—2: 57.
-ÅNGARE. ångbåt som går i skärgårdstrafik, skärgårdsbåt. GHT 1895, nr 254, s. 3.
-ÄLSKARE. person som älskar skärgården. SvD(A) 1961, nr 89, s. 16.
-Ö. (mindre) ö i skärgård(en). Reuter NSång. 48 (1888).
-ÖRT. jfr -växt. Strindberg Hafsb. 87 (1890).
Spoiler title
Spoiler content