publicerad: 1925
FLYKTIG flyk3tig2, adj.1 -are. adv. -T.
Ordformer
(fly- 1534 osv. fli- 1558. flu- 1540. flö- 1545. -c(h)t- 1534—1745; -gt- 1754—1862; -kt- (-ckt-) 1667 osv. -ig 1534 osv. -ugh (-ogh) 1541. Anm. Gm stavningen flyktig skildes ordet förr ofta från FLYKTIG, adj.2, vilket stavades flygtig; jfr anm. under FLYKT, sbst.2)
Etymologi
[fsv. flyktogher; jfr fsv. flykterlika, adv., i flykt; liksom d. flygtig av mnt. vlüchtig, vluchtig l. t. flüchtig, adj. till mnt. vlucht resp. t. flücht (se FLYKT, sbst.1); jfr FLYKTIG, adj.2]
1) (numera bl. ngn gg i vitter l. historisk stil, i sht i fråga om äldre förh.) som flyr l. har flytt, flyende, stadd på flykt l. på flyende fot; förr äv.: som är flykting l. landsflykting l. landsförvist; jfr FLYKT, sbst.1 1. Flyctig .. frå same siit skiib oc godz. GR 9: 47 (1534). Flychtigh man, skyldigh man. Grubb 105 (1665). Flychtigh Fiende jaghar man intet för starckt. Dens. 211. (En stad) Vthi hwilken den stora Skalden Ovidius satt flycktig. Rudbeck Atl. 4: 204 (1702). De flyktiga skarorna strömmade in i Leipzig. Geijer I. 3: 162 (1825). Ronsards hjälte Francus är liksom Æneas en flyktig trojan. Sylwan (o. Bing) 1: 195 (1910). — jfr AV-, BO-, BOT-, FÄLT-, LANDS-, UNDAN-, UT-, ÖVER-FLYKTIG m. fl. — särsk.
a) i numera obrukliga uttr. o. förb.: varda l. bliva flyktig, (nödgas) fly; äv.: bliva flykting l. landsflyktig. Herre, .. the som tigh hata mågha flychtughe warda för tigh. 4Mos. 10: 35 (Bib. 1541). Ehrenadler Tel. 1003 (1723). — vara flyktig, vara flyende, fly; äv.: vara flykting l. landsflyktig. The vore alla uthaff fällttet flychtige inn i skogen och buskarna. HH 20: 351 (c. 1640). Gustaf III 1: 59 (1786). — göra sig flyktig, fly, rymma. VDAkt. 1664, nr 140. — göra l. jaga (ngn) flyktig, jaga (ngn) på flykten. The Swenske Örligzskip .. giorde .. (fienderna) flychtige. Tegel G1 2: 63 (1622). Gyllenborg Bält 124 (1785). — med l. på flyktig fot, se FOT 1 c δ.
b) i substantivisk anv. — särsk.
α) (föga br.) i best. form, föregången av best. art. Man hörer itt roop aff the flychtiga. Jer. 50: 28 (Bib. 1541). Hirn Hearn Exot. 1: 108 (1901).
β) (knappast br.) i obest. l. av pron. bestämd form i pl. Jsraels folck .. moste .. vndstinga sigh j klyffter såsom flychtighe. 1Mack. 1: 56 (Bib. 1541). De som förföljde våra flygtiga, måste stanna. Schönberg Bref 2: 386 (1778).
c) (†) ss. adv.: under flykt, gm flykt. (Fienderna) luppe flychtigt (utur byn). AOxenstierna 1: 116 (1627). RARP 4: 94 (1647). Kellgren 3: 11 (1792; bildl.).
d) (föga br.) bildl. Hjertat känner sig .. förskräckt och flycktigt för Gud. Borg Luther 2: 40 (1753). Själen, den flygtiga, fann fädernehemmet igen. BEMalmström 6: 12 (1845).
e) [efter fr. poésies fugitives, pièces fugitives] (†) i fråga om tillfällighetspoesi. Konungen brukade .., till renskrifning, en vid namn Leopoldt, känd, på den tiden, igenom några små flyktiga verser, som nu äro förgågna. Leopold (SVS) II. 1: 242 (1788). Grefve Oxenstjernas flygtiga Poëmer. Tegnér (WB) 3: 229 (1819).
2) (†) till FLYKT, sbst.1 3: omkringflackande, utan fast bostad, ostadig; jfr FLY, v.1 5. Ostadugh och flychtugh skalt tu bliffua på iordenne. 1Mos. 4: 12 (Bib. 1541). Dhe öffrige ostadige (finnarna) .., som man inthet kan betroo någre ödeshemman, vthan altidh flychtige äre. Johansson Noraskog 3: 219 (i handl. fr. 1640). Hade .. Schyter .. mindre varit flyktige eller Nomades, .. torde (osv.). Bonde IVetA 1748, s. 18.
3) [jfr motsv. anv. i t.] jäg. till FLYKT, sbst.1 4: som befinner sig i fullt språng. Hahr HbJäg. 547 (1866).
4) jäg. lättskrämd, skygg. Vid middagstiden sitter .. (haren) hårdare; mot aftonen och om morgonen är han flyktigare. Nilsson Fauna 1: 222 (1820).
5) i fråga om tid, = FLYKTIG, adj.2 7, med vilket ordet i denna bet. sammanfallit; jfr FLYKT, sbst.1 2 o. sbst.2 8 b samt FLY, v1. 4 a.
Spoiler title
Spoiler content