SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLYKTIG flyk3tig2, adj.2 -are. adv. -T.
Ordformer
(flö- 1697. -cht- 15661735; -gt- 17431902; -kt- (-ckt-) 1687 osv. Anm. Om ordets stavning se anm. under FLYKTIG, adj.1)
Etymologi
[liksom d. flygtig av mnt. vlüchtig, vluchtig, adj. till mnt. vlucht (se FLYKT, sbst.2); jfr FLYKTIG, adj.1]
1) (†) som kan flyga; flygande; som tjänar till flykt; jfr FLYKT, sbst.2 1 o. FLYGA 1. Astrild sägs wara .. / .. försedd med flychtige gyllende wingar. Stiernhielm Herc. 331 (1648, 1668). Jagh esomoftast önskar migh / En flychtig dufwa wara. Ps. 1695, 62: 2. Insekterna äro .. (i motsats till växterna) fria flygtiga varelser. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 74. Franzén Pred. 4: 245 (1844).
2) (numera föga br.) som kan hålla sig svävande i luften l. föras omkring av vinden, flygande, kringflygande, lätt. Ett litet flychtigt gran. Spegel ÖPar. 8 (1705). Vingade och flygtige Frön. VetAH 1769, s. 259. En rad af bruna kullar visade att sanden fordom varit flygtig och af stormen fejad samman. Hemberg Kola 177 (1902).
3) (†) som rör sig med lätta l. snabba rörelser, rask; äv. i överförd anv., om själva rörelsen; jfr FLYGA 5. HH XIII. 1: 242 (1566). Dhen som her (vid armén) skall vahra måste vahra flycktigh. KKD 7: 149 (1707). (Djuret var) så flyktigt i sina rörelser, at det svårligen kunde fasttagas, äfven i buren. VetAH 1777, s. 266. Galloppen bör vara lätt och flycktig. Florman HästKänned. 143 (1794). — särsk.
a) om häravdelning l. dyl.: som snabbt förflyttar sig, ”flygande”; jfr FLYGA 5 a α α'. Fiendens flychtiga partier (dvs. strövkårer). KKD 1: 228 (1709).
b) i fråga om rytm: snabb, ”lättfotad”. De flygtige daktyliske .. verser .. passa sig ej väl för Svänskan. Hof Underr. 105 (1766).
4) [efter lat. volatilis, till lat. volare, flyga, jfr de äldre synonymerna VOLATIL o. VOLATISK; jfr äv. FÖRFLYKTIGA o. FÖRFLYGA] i sht kem. som har egenskapen att kunna antaga gasform l. avdunsta; i sht: som lätt antager gasform (förgasas) l. avdunstar; i fråga om vätskor motsatt: fix. Hiärne Suurbr. 11 (1680). I elden är .. (salmiak) volatilt och flygtigt, och flyger bårt i en hvit rök. Wallerius Min. 186 (1747). Äfven fasta kroppar kunna vara flyktiga, t. ex. is, jod, kamfer, mysk. Moll Fys. 2: 23 (1898). jfr LÄTT-, SVÅR-FLYKTIG m. fl. — särsk.
a) i uttr. flyktig olja, eterisk olja; motsatt: fet olja. EconA 1807, maj s. 130. Blomstrand OrgKem. 247 (1877).
b) (i fackspr.) i uttr. flyktigt liniment, ammoniakliniment; i sht förr äv. i uttr. flyktigt alkaliskt (alkaliniskt) salt, flyktigt alkali l. lutsalt o. d., ss. namn på ammoniak (l. ammoniumkarbonat). Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 146 (1765). Retzius Min. 55 (1795). Lindgren Läkem. (1891). Grafström Kond. 302 (1892).
c) (†) oeg., om vatten: bornerande. Tilreda fina och flygtiga vatten, hvilka nu för tiden pläga få namn af Luftige eller eaux gaseuses. VetAH 1775, s. 101.
d) (†) i förb. göra flyktig, bringa i gasform. VetAH 1741, s. 55. Nordforss (1805).
5) [möjl. utgående från bet.: lätt, luftig; jfr emellertid äv. 6 a] (†) i fråga om kläder: lättfärdig, flärdfull, mondän; äv. om person som bär dylika kläder. Flyktiga kläder, som lämnade kroppen half bar. Dalin Arg. 1: 189 (1733, 1754). (Sv.) Flyktig i kläder .. (eng.) Airy, beauish, gay. Serenius (1741). Klädedrägten ville blifva något flyktig. Ty nu upkommo Ducrainer, Styfkiortlar och andra påfund. ELennqvist (1764) hos Leinberg VLand 5: 212. Dalin (1851).
6) lättrörlig, föränderlig, obeständig, ombytlig, skiftande, ostadig; i sht om abstrakta förh.
a) (numera föga br.) om sak l. förh. (Ämnet för detta arbete är) myckit flychtigt och omskifteligit at betrachta. Widekindi KrigsH Fört. 3 a (1671). Matti kände Pielisjärvis flyktiga vatten ut och in. Ahrenberg Stockj. 168 (1892). särsk. (†) om rykte l. dyl.: lös. Att Darius sägz af sina fängzlat blith, / Tör mer på Flyktigt tal än Sanning wara grundat. Börk Darius 626 (1688).
b) om person. Det är .. bättre att vara litet flyktig, och lätt kunna röras, än att ega en stadighet som endast består i att kunna länge vara arg. JGOxenstierna Dagb. 35 (1769). Flyktigt är allt, och af allt mest flyktigt det kvinnliga hjärtat. Janzon Prop. 2: 27 (1908). särsk. (†) i fråga om moraliska förh.: som är utan styrsel o. stadga, lösaktig, lättsinnig; liderlig. Bem(äl)ta Maria Persdotter .. (har) varit möcket flychtig och ostadig, lupit till ryttare och Solldate möten som här omkring hållets. VDAkt. 1731, nr 632. En lat, flygtig, och liderlig poike. Bergeström IndBref 387 (1770). (Larsson har varit) flyktigare och upptågsammare än stadgad ålder anstår. Johansson Noraskog 3: 283 (cit. fr. 1773). Tranér Anakr. 222 (1833). Dalin (1851).
7) (i sht i vitter stil) som är av (mycket) kort varaktighet, kortvarig, ovaraktig; ofta (i högre stil): som snart förgår l. snabbt svinner bort, förgänglig; ofta närmande sig till l. övergående i 8. Ett flyktigt tycke. En flyktig nick. Kasta en flyktig blick på ngt. Wår tijd är ganska flychtig här. Ps. 1695, 137: 1. En flygtig rodnad af ren fröjd färgade hennes narcissbleka kinder. Knorring Cous. 3: 107 (1834). Icke mot jordens flygtiga lust jag byter de tårar, / Hvilka i minnenas natt stilla jag gråter ibland. BEMalmström 6: 4 (1840). Då .. (Helene) någon gång visade sig i en utvald krets, var det endast för en flygtig stund. Rydberg Sägn. 23 (1874). (†) Sireners ljufva sång mit öra flygtigt (dvs. för ögonblicket, för stunden) brydde. Kellgren 3: 95 (1781). — särsk.
a) (i fackspr., †) kortlivad; hastigt övergående. Algerne höra till de flygtigaste, Lafvarne till de genom sin långåldrighet mäst utmärkta Växter. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 28. Flygtig betyder i Medicinen: hastigt öfvergående, t. ex. Flygtigt håll i bröstet. Flygtigt retmedel kallas, till skillnad ifrån de fixa, ett retmedel, hvars verkan är hastigt öfvergående. Collin Ordl. (1847). Hahnsson (1888).
b) (†) om frukt: som icke kan lagras. Så kallade, flygtige frukter, såsom smultron, hallon &c. Zetzell PVetA 1764, s. 11.
8) som icke sker med l. vittnar om större ansträngning l. grundlighet l. omtanke l. allvar, ytlig; äv.: som sker blott tanklöst l. i förbigående; ofta svårt att skilja från 7. Komma i flyktig beröring med ngn. Flyktig bekantskap. Denna sida av problemet beröres blott flyktigt i avhandlingen. Flyktig genomläsning. Man ägnade honom ej ens den flyktigaste tanke. Browallius PVetA 1747, s. 27. Det flygtigaste eftersinnande måste lära att (osv.). Tegnér (WB) 6: 175 (1828). Jag nämnde flyktigt blott dess (dvs. Sveaborgs) namn, / men det blef allvar då. Runeberg ESkr. 1: 2 (1846). En flyktig, men intressant jämförelse mellan Runeberg och Goethe. Söderhjelm Runebg 2: 547 (1906). — särsk. (mindre br.) i fråga om teckning: som blott är skisserad. Dalin (1851). Östergren (1921). jfr: En emot väggen med kål aftagen skugga, häftade qvar en flyktig skapnad af en bårtflyttad Vän. Tessin Bref 1: 80 (1751).
Spoiler title
Spoiler content