SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FOSTER fωs4ter, n. ((†) r. l. m.? Kiöping Resa 93 (1667)); best. fostret (SUFinlH 2: 64 (1603) osv.) ((†) -teret Rondeletius 19 (1614), VDAkt. 1651, nr 182); pl. =; pl. best. fostren l. fosterna ((†) -teren Linc. Cccc 6 b (1640)).
Ordformer
(fost- GR 26: 90 (1556) osv. foost- VarR 10 (1538), LPetri SalWijsh. 14: 6 (1561: foostersädh))
Etymologi
[fsv. foster, fostring (i ssgr), avföda, avkomma, motsv. isl. fóstr, uppfödande, fostrande, fosterbarn, d. foster, foster, mnt. vōster, foder, feng. fōstor, uppfödande, föda, eng. foster-, fostrande (i ssgr); av ett germ. fōs(t)ra-, avledn. av stammen fōð- i FÖDA, v.]
1) (†) vad som födts (resp. avlats) av människa l. djur; livsfrukt; barn, unge; avkomling; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. VarR 10 (1538). Itt fåår eller ena geet, som fooster hafft haffuer. 3Mos. 5: 6 (Bib. 1541). Gud gifwe at jagh måtte spörria E(ders) K(ärlighet) wed helsan, sambt med sit älskelige foster. Gustaf II Adolf 562 (1625). Eva var redan högmodig af så många foster (dvs. avkomlingar). Dalin Arg. 1: 78 (1733, 1754). Äregirigheten, det förderfvade hiertats förstfödda foster. Bælter JesuH 5: 662 (1759). Thomander Pred. 1: 216 (1849). — jfr GUDA-FOSTER. — särsk.
a) i uttr. råda med foster, råda med barn, göra havande; jfr 2. Till det foster, som min dotter då war rådd med (är) han .. barnefader. VDAkt. 1713, nr 185. Därs. 1722, nr 227 (1717).
b) koll.: avföda, avkomma; yngel. SUFinlH 2: 64 (1603). Kan icke foster så mycket födas, at bonde är tijondeföör. KOF II. 2: 331 (c. 1655). Rudbeck Atl. 2: 421 (1689). Triewald Bij 49 (1728).
2) om individen under dess utvecklingsperiod i moderlivet (äv. i fråga om motsvarande utvecklingsperiod hos lägre ryggradsdjur) samt om barn l. unge som just håller på att framfödas l. nyss framfödts; jfr EMBRYO; i fackspr. särsk. (motsatt: embryo) om foster som hunnit så långt i sin utveckling att formerna utbildat sig. Fullgånget, ofullgånget, halvgånget, moget, omoget, övermoget, ofödt, dödt, vanskapligt foster. Livsdugligt foster. Ett tre månader gammalt foster. Framföda sitt foster. Kasta fostret, (veter.) om husdjur: låta fostret avgå före dräktighetstidens slut. Lägga foster å lönn, (jur.) i hemlighet framföda o. undandölja foster. Monga Beswäringar, som Barnaföderskorna förnimma, mädan the gåå medh fostret. Elimæus Lonicer A 3 a (1613). Förgiör, eller fördrifver, kona sitt foster; miste lifvet. MB 16: 3 (Lag 1734). Foster af Caninen bevarade i flaskor. Linné MusReg. 9 (1754). Det ur ägget sig utvecklande fostret (embryo). Thorell Zool. 1: 295 (1860). Rättsligt betraktas fostret icke som person. 2NF 8: 971 (1907). — jfr DÄGGDJURS-, HUND-, KALV-, KANIN-, KYCKLING-, MISS-, MÄNNISKO-, MÅN-, STEN-, SYSKON-, TVILLING-FOSTER m. fl. — särsk.
a) i numera obr. uttr. Ramfrö (har) .. bekient thz hon för 7 eller 8 åhr sedan hade skijlt Marit .. widh foster (dvs. fördrivit foster på M.). VRP 1622, s. 461. (Sv.) foster framliggia (lat.) fœtare. Wollimhaus Ind. (1652). Då hon 8 à 9 weckor hade wahrit medh fostret. VDAkt. 1688, nr 808.
b) i bild. Den heliga Alliansen med dess utgreningar är ett foster förruttnat i födseln. Tegnér (WB) 4: 266 (1823). Jag befarade, att .. hela inrättningen (skulle) blifva ett dödfödt foster. Svedelius Lif 438 (1887).
3) (†) bot. i fråga om växt: embryo, grodd. Wallerius Åkerbr. 53 (1761). EconA 1808, aug. s. 74. — jfr PLANT-FOSTER.
4) i bildl. o. överförd anv.: alster (av ngt), produkt (av ngt). Tomma foster av en sjuk (uppjagad) inbillning, av en överretad hjärna. Swedberg Cat. 126 (1709). Konsten är naturens foster och hjelpreda tillika. Meijer PVetA 1747, s. 5. Ej äro drömmar endast tomma foster / Af nattens dunster eller dagens minnen. Stagnelius (SVS) 4: 4 (c. 1815). Foster af en omogen politisk dilettantism. De Geer Minn. 1: 266 (1892). — jfr FANTASI-, FÖRNUFTS-, HJÄRN-, INBILLNINGS-, LÄRDOMS-, MISS-, OLYCKS-FOSTER m. fl. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i religiös stil) i uttr. satans l. helvetets l. avgrundens l. mörkrets foster o. d., mera sällan Guds foster o. d., för att beteckna ngn l. ngt ss. härstammande från djävulen resp. Gud l. ss. varande av en djävulskt ond resp. gudomligt god natur o. d. Ingen som icke .. aldeles (är) ett Satans Foster .. skal (osv.). Emporagrius Flemming 5 (1651). Hatet (är) ett helfvetets foster. HSH 3: 71 (c. 1750). (Lögnen) vill icke sällan se vida heligare, ljusare och mera englalik ut än Guds andas foster. Thomander 1: 254 (1862). — jfr AVGRUNDS-, HELVETES-, HIMLA-FOSTER.
b) (†) om naturalster l. naturprodukt o. d. At sådant dyrbart foster (som pärlor) gifves i Naturen. De Geer PVetA 1744, s. 19. Alla Geognoster antaga de stratifierade bergarterna för neptuniska foster. JernkA 1828, Bih. s. 1. BotN 1840, s. 46. — jfr HAVS-, NATUR-FOSTER m. fl.
c) (numera knappast br. utom ss. senare led i ssgr) alster av ngns tanke(arbete), (poetiska) ingivelse l. litterära l. konstnärliga värksamhet o. d.: tankefoster, ”snillefoster”, plan, förslag, litterärt l. konstnärligt alster o. d. Bureus KonStyr. A 5 b (1630). Förr mig (lär) .. här i Swerige ingen Qwinsperson med makan foster (som denna diktsamling) .. wara framkommen. Brenner Dikt. 1: Dedik. 2 (1713). Höpken 2: 604 (1759). Klåpares foster. Tessin Bref 1: 72 (1785; om målningar). Innerligt gläder det mig .., att mina foster äro välkomna. VRydberg (1875) hos Warburg Rydbg 2: 270. — jfr DIKT-, ORIGINAL-, PÄNN-, RIM-, SNILLE-, TANKE-FOSTER m. fl.
Ssgr (i allm. till 2; i sht embryol., obst. o. veter.): FOSTER-ANLAG~20 l. ~02. embryo. NF 9: 789 (1885).
-BALSAM. (†) Til at förekomma (missfall), finnes ett krafftigt watn färdigt på Apoteken som man kallar Foster Balsam. Palmcron SundhSp. 353 (1642).
-BECK. benämning på den mörka, sega träckmassa som under fosterperioden samlar sig i fostrets tjocktarm. Sjöstedt Förlossn. 50 (1875).
-BIHANG~20 l. ~02. om utanför fostret liggande embryonala organ (fosterhinnor, navelsträng o. moderkaka). Sundström Huxley 6 (1874).
-FLÄCK. = -FÄLT. VerdS 88—89: 55 (1900).
-FÄLT. ställe på livmoderns inre vägg där anläggningen av fostret sker; jfr -FLÄCK. VerdS 88—89: 49 (1900).
-FÖRDRIVANDE, p. adj. jfr -FÖRDRIVNING. Fosterfördrivande medel. NF 5: 108 (1881).
-FÖRDRIVERSKA. kvinna som gjort sig skyldig till fosterfördrivning (å sig själv l. annan kvinna). DN 1917, nr 320, s. 4.
-FÖRDRIVNING. för tidigt avbrytande av havandeskap i syfte att bringa fostret att omkomma. Hygiea 1861, s. 641. Fosterfördrifning är straffbelagd i alla västerländska folks straffrätt. 2NF (1907).
-HINNA, r. l. f. om var o. en av de trenne fostret omgivande hinnorna (”amnion”, ”chorion” o. ”decidua”); jfr -HYLLE, -HÖLJE. Schultze Ordb. 1914 (c. 1755). Det berättas, att unga kvinnor, som är rädda för att föda barn första gången, kryper genom en fosterhinna av ett föl. Landsm. 1911, s. 596.
-HYLLE. = -HINNA; vanl. i pl.; jfr -HÖLJE. Wirén ZoolGr. 1: 72 (1896).
-HÖLJE. = -HINNA; vanl. i pl. Wallengren o. Hennig 4: 36 (1913).
-KROPP. Sjöstedt Förlossn. 140 (1875).
(1) -KÄRLEK. (†) kärlek till sin avkomma; äv. bildl. Brinkman i SAH 13: 88 (1828; bildl.). Holmgren Fogl. 251 (1867).
-LIV. fostrets utveckling i moderlivet; jfr -PERIOD, -TID. Florman Anat. 2: 185 (1830). —
-LJUD. ljud av fostrets hjärtslag hos havande kvinna l. dräktigt djur. Tholander Ordl. (c. 1860). NF 6: 489 (1882).
-LÄGE. fostrets läge i moderlivet (särsk. vid tiden för förlossningen). Fördelaktigt fosterläge. Oriktiga fosterlägen. Sjöstedt Förlossn. 82 (1875).
(1) -LÖS. (†) barnlös. Schroderus Comenius 605 (1639).
(1) -LÖSA, r. l. f. (†) barnlöshet. Schroderus JMCr. 31 (1620). Schroderus Dict. 24 (c. 1638).
-MORD. (†) fosterfördrivning. VDAkt. 1651, nr 182.
-PERIOD. (den) period under vilken fostret befinner sig i moderlivet; jfr -TID. VerdS 88—89: 71 (1900).
-RÖRELSE. vanl. i pl. Tholander Ordl. (c. 1860). De .. säkraste tecknen på hafvandeskap äro .. (bl. a.) fosterrörelserna. d. v. s. de rörelser, som fostret, sedan det är halfgånget, plägar utföra med extremiteterna. NF 6: 489 (1882).
-SÄCK. (†)
1) till 2: fosterhölje. Hygiea 1854. s. 567.
2) bot. till 3: groddsäck. Agardh Bot. 1: 169 (1830).
(jfr 1) -SÄD. (†) avkomma. LPetri SalWijsh. 14: 6 (1561).
-UTVECKLING~020. Några hufvuddrag af fosterutvecklingen. VerdS 88—89 (1900; i titeln).
-VATTEN. vätska som omgiver fostret (o. som har till ändamål att skydda detta mot stötar o. underlätta förlossningen), livmodervatten, förlossningsvatten (i fråga om människa vanl. kallat: barnvatten, ofta bl. ”vattnet”). Sjöstedt Förlossn. 30 (1875).
-ÄMNE. (†) embryo. De Geer PVetA 1754, s. 28. Tholander Ordl. (c. 1860).
Spoiler title
Spoiler content