publicerad: 2000
SYSKON sys3kon2, n.; best. -et (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. syskone); pl. =; pl. best. -en (Rääf Ydre 3: 397 (i handl. fr. 1594) osv.), äv. (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat) -a (Ekeblad BrCLEkeblad 111 (1653) osv.) ((†) = Verelius Gothr. 12 (1664; isl. orig.: þau syskin), Bolinus Dagb. 76 (1678)); förr äv. SYSKONE l. SYSKENE, n.; best. -t; pl. = (Opetri Tb. 25 (1524: samsyskene), FörarbSvLag 5: 30 (1713: samsyskene)) l. -n (NoraskogArk. 6: 243 (1676)).
Ordformer
(sifzkön 1689. sijskann 1624. sijskenne- 1598 (: Sijskenne barn). sijskion 1662. sijskon (-nn) 1624—1692. siskene 1549. siskon 1674. sybskon 1712—1741. sydskon (-dh-, -nn) 1541—1747. sydzken 1555 (: samsydzken). syskan 1530—1647. syskane c. 1540. syskane- i ssg 1599 (: Syskanebarn). sysken (-sch-) 1605—1664. syskende- 1554 (: syskende skiffte). syskene (-ch-, -nn-) 1524 (: samsyskene)—1713 (: samsyskene). syskenom, dat. pl. 1628—1713 (: samsyskenom). syskien 1560. syskiene- (-nn-) i ssgr 1590 (: syskienne barnn)—1624 (: syskiene barn). syskienna 1620. syskion 1560—1687 (: Samsyskion). syskione- (-nn-) i ssgr 1629 (: syskionebarn)—1664 (: syskionnebarn). sysknom, dat. pl. c. 1560. syskon c. 1606 osv. syskona- i ssgr 1547 (: syskona barnn)—1930 (: syskonasäng). syskonde- i ssgr 1689 (: Syskonde barn)—1810 (: syskondebarn). syskone (-ÿ-, -nn-) 1564—1641. syskone- (-ch-, -nn-, -å-) i ssgr c. 1540 (: syskonebarn)—1864 (: syskonebarn). syskyn 1566. sysskynne 1594. sösken 1657. söskena- i ssg 1658 (: söskena barn). söskene 1616. söskon 1659—1678. söskona- i ssg 1658 (: söskonabarn). söskone (-nn-) 1599. söskönne 1599. zöskone 1599)
Etymologi
[runsv. systgin(i), fsv. sys(t)kin, sys(t)kon, systkan, syskane, söszkone m. fl. former motsv. fd. søskend(e) (d. søskende), nor. søsken, fvn. syskin(i) (nor. dial. sys(t)kin); bildat medelst germ. tillhörighetssuffixet -īna till ett adj. på -ig, avlett av SYSTER; i formerna på -e, -i föreligger utvidgning med det likaså tillhörighetsbetecknande in-suffixet (jfr FÄDERNE, MÖDERNE); formerna sifzkön o. sybskon beror på felaktig etymologisk anslutning till det ord som föreligger i fvn. sif, släktskap (se SIVSKAP)]
1) om vart o. ett av flera barn (se BARN I 1) som har samma föräldrar (helsyskon) l. (numera företrädesvis i ssgn HALV-SYSKON) en förälder gemensam; i sht i pl. (o. vanl. om personer av olika kön); förr äv. i uttr. ngns halva syskon, ngns halvsyskon; äv. i utvidgad anv., särsk. (förr) dels om släkting(ar) i svågerlag l. kusin, dels (o. numera bl. ngn gg ss. senare led i ssgr) om obesläktad(e) person(er), särsk. om sådana personer som (under uppväxttiden) stått i ett syskonlikt förhållande till varandra (jfr DOP-, FOSTER-, GUD-SYSKON). Känner du mina syskon? Hon har bara ett syskon. Vi är syskon. Salige jøns staffans(ons) arffui(n)ga och syskene. OPetri Tb. 95 (1525). Var tinom sysknom good, så varder tig väl gångandes. HH 20: 141 (c. 1560). Pelle P(er)ssonnss hallffua sysskynne. TbLödöse 322 (1594). Helsa Mamma, syskonna och mina små. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 219 (1702). Ofta när man talar till nära slägtingar i svågerlag eller till kusiner, äfven stundom till oskyllda vänner af begge könen, kallar man dem Syskon. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag hade ju aldrig haft något syskon att älska och beskydda. Bondeson Chronsch. 1: 44 (1897). De båda syskonen voro lika varandra. Wägner Silv. 13 (1924). Hon (fick) ur mig, att min tro var, att det väntade syskonet låg i det skrin barnmorskan haft med sig. HågkLivsintr. 20: 17 (1939). (Olle) har inga syskon alls. Lindgren AllBarn 8 (1946). MotRiksd. 1973, nr 1794, s. 8. — jfr DI-, FAR-, JÄMN-, MODER-, SAM-, SAMKULLE-, SMÅ-, STYV-SYSKON m. fl. — särsk. i fråga om djur, om var o. en av de individer som ingår i samma kull. UNT 12 ⁄ 5 1939, s. 8 (om andunge). jfr KULL-SYSKON.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 3), om personer (äv. själar l. väsen) som uppfattas ss. samhöriga l. andligen befryndade; särsk. dels om ordensbröder o. ordenssystrar o. d., dels i fråga om folkslags o. länders historiska frändskap; medmänniska, gelike. GFGyllenborg Vitt. 1: 108 (1759, 1795). Syskon! en sup vid disken, / Och pro secundo en på Fisken; / Krögarn, den Basilisken, / Summerar Taflan full i dag. Bellman (BellmS) 1: 273 (1790). Stagnelius 2: 364 (c. 1820; om själar). Rydberg Dikt. 2: 129 (1891; om medmänniskor). Syskon vid fjällbygdens kammar, / syskon på hedarnas jord, / en är den tanke som flammar, / ett är vårt ord. Silfverstolpe Heml. 25 (1940). — jfr LEK-, MED-, ORDENS-, SKENHELIGHETS-, STYV-SYSKON. — särsk. (i vissa religiösa kretsar, särsk. bland herrnhutare) om trosfrände l. om medlem i samma religiösa samfund som ngn; med avseende dels på andlig gemenskap, dels på den gemensamma delaktigheten i Kristi nåd; särsk. i uttr. syskon i Kristus (jfr BRODER 3). När wij retteliga tilsee, äre wij alle hwars annars andeligha syskene, wij som ena troo haffue. OPetri 1: 401 (1528). (Att Gud) wärdes wälsigna det på Eder och andra k(ära) syskons själar! SRosén (1733) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 37 (i fråga om herrnhutare). Något oförklarligt, besväradt inträdde i umgänget mellan henne och syskonen i Kristo. Angered-Strandberg Prär. 148 (1898). jfr KRISTENDOMS-, NÅDE-, TROS-SYSKON.
3) i bildl. anv. av 1 (jfr 2); särsk. om ngt sakligt som är l. uppfattas ss. närstående ngt annat (t. ex. gm att äga samma l. liknande karaktär l. ursprung l. tillhöra samma grupp l. system l. genre o. d.). Sorg och Siuukdom gingo om by / Effter kom Dödhen lackendes / Så woro the Syskon try. Gallius AÅkeson E 1 a (1643). Syskon äro Dikten och Musiken, / Ja! tvillingsyskon. Nicander 1: 420 (1830). Isländskan .. är, i hänseende till litteraturen, bland syskonen rikast begåfvad. Rydqvist SSL 1: 22 (1850). Sqvallret och lögnen äro syskon! Strindberg NRik. 16 (1882). På prärien i västerns vår, / i grofva jätteväxters ängd, / en liten främlingsblomma står, / av större syskon undanträngd. Bonggren Sång. 167 (1896, 1902). En åttamannafarare, en av de vanliga Färöbåtarna .. syskon till de norska nordlandsbåtarna, med högt och djärvt uppspringande stävar. Barthel Atl. 59 (1931).
Ssgr: A: (1) SYSKON-ANDE, äv. -ANDA. (i sht i vitter stil) (-anda) anda (se ande VIII 1 b) som präglar l. bör prägla förhållandet mellan syskon (o. som kännetecknas av förtrolighet, sämja, solidaritet o. d.); äv. (-ande) oeg. l. bildl. (jfr syskon 2), särsk.: syskonsjäl. Jag hör ju mer ej jorden till: en ande, / Jag fritt i syskon-andars ring mig blande! Atterbom LÖ 1: 235 (1824). Du vet ej, du, att barnen höra / Ett inre orgelspel allt jemt, / Musik från fjerran syskonandar. Wirsén Sång. 137 (1884). Johanson Stärbh. 93 (1922). Östergren (1952). —
(1) -AVUNDSJUKA. avundsjuka mellan syskon; jfr -hat. Syskonavundsjuka och syskonrivalitet är inte så alldeles lätt att karakterisera och ännu svårare att övervinna. PedT 1960, s. 55. —
-BAND.
1) till 1: band (se band, sbst.1 2 b) som förenar syskon. Syskonbandet oss emellan hade varit nära sammanknutet på flere sätt ända från barndomen. Svedelius Lif 595 (1887).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr syskon 2, 3): band (se band, sbst.1 2 b) som förenar andligen befryndade personer (oftast inom religiös l. ideell rörelse) l. som förenar folk l. nationer o. d.; jfr -kedja 2. Hagberg Pred. 2: 143 (1817; i fråga om religiösa band). Knyta syskonbandet fastare mellan de skandinaviska länderna. Östergren (1952). —
(1) -BARN. (syskon- 1674 osv. syskona- 1547—1842. syskone- 1528—1864. syskons- 1899)
1) (numera knappast br.) kusin (se d. o. 1). OPetri Tb. 206 (1528); möjl. till 2. Eij må Biskoper .. desse låtha hionelag tilsamman byggia .. som äre Syskone barn. Lagförsl. 99 (c. 1609). Kusiner eller syskonebarn på både fäderne och möderne sidan. Palmén JurHb. 133 (1859). IllSvOrdb. (1955). jfr halvsyskon-, helsyskon-, nästsyskon-, samsyskon-barn.
2) om person som är barn till ngns syskon; i pl. särsk. sammanfattande, om barn till ngns bror (bröder) o. syster (systrar); jfr brors-, syster-barn. Sysslingar voro egentligen systerlingar, ”barn af systrar”, liksom bryllingar voro bröderlingar, ”barn af bröder”; om ”barn af broder och syster” sade man syskonbarn. Tegnér HemOrd 25 (1881). Den bortgångna sörjes närmast av en syster .. samt syskonbarn. ST 24 ⁄ 2 1940, s. 4. I svensk lag har syskonbarn endast den gamla betydelsen ’barn till syskon’, alltså ’kusiner’. Men nu för tiden blir det allt vanligare att nyttja ordet .. som sammanfattande beteckning för brorsöner, systersöner, brorsdöttrar och systerdöttrar. SvD 8 ⁄ 8 1949, s. 6. SvOrdb. (1986).
3) (numera mindre br.) i bildl. anv. av 1, 2: i pl., om personer (äv. djur l. växter) l. begrepp o. d. som är l. uppfattas ss. tämligen nära besläktade; jfr syskon 2, 3. Mäszling, Kåppor och Fläckfeber .. äre Syskonebarn med Pestfebrar. Block Pest. 72 (1711). Jag tror wärkeligen, at hon (dvs. Nilla) är Syskon-barn med Lucifer. Lagerström Jeppe 6 (1735). Caniner, som äro syskonebarn med möszen, ätas med behag af Holländare, Engelsmän ock Fransoser. VetAH 1740, s. 331. Lögnaren och tjufwen äro syskonbarn. Rhodin Ordspr. 90 (1807). Alla .. starka riktningar voro syskonbarn till poesien själf, och denna förstod ock att omedelbart och fulltonigt sjunga ut dem alla. (Cavallin o.) Lysander 325 (1877).
Ssg (till -barn 1): syskonbarn- l. syskonbarns-barn. (numera knappast br.) kusinbarn, syssling. VDAkt. 1656, nr 164. Löfgren TenngjH I. 3: 361 (1950; i referat av ä. handl.). jfr LandsmFrågel. 3: 2 (1927). —
(3) -BERG. berg sett i förhållande till ett annat (l. andra) nära angränsande berg o. som i ett l. flera avseenden visar likhet med detta (dessa); jfr -fjäll. Wilhelm Dvärg. 112 (1922). —
(3) -BLOCK. sjöt. block (se d. o. 4) med jämnstora trissor i var ände; i pl. äv. om par av block i samma stropp (se d. o. 1), vända åt var sitt håll. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Till ett fullriggadt skepps tackling höra omkring ett tusen block .. många med särskilda namn, såsom enkla och dubbla block, kastblock, fiolblock, syskonblock. Wrangel SvFlBok 67 (1897). SohlmanSjölex. (1955; i pl.). —
(3) -BLOMMA. (i vitter stil, tillf.) om blomma som är av samma (l. liknande) art som ngn annan. PoetK 1819, 1: 27. —
(1, 2) -BRÖST. (i vitter stil) särsk. till 2; jfr bröst 2 b γ. Kom, slumra in vid milda / Väninnors syskonbröst. Stagnelius (SVS) 4: 207 (c. 1820). —
(1) -BYTE. (syskon- 1747 osv. syskone- 1547—1776) (förr) om korsvis ingånget giftermål mellan två syskonpar; äv. i utvidgad anv., om annat korsvis ingånget giftermål; äv. bildl. (jfr syskon 3), om korsvis (utfört) byte l. (utförd) (ut)växling o. d. (förr särsk. om förändring l. förvandling av ett universitetsläroämne till ett annat). SthmTb. 1: 224 (1547). Syskonbyten (är) mycket gängse, och såg jag år 1742 i Umo Lapmark twänne Änklingar, som togo hwars annars döttrar til hustrur. Högström Lapm. 130 (1747). BL 7: 230 (1841). Horn och pipa förvarades .. vid Ljungby och voro i syskonbyte lagda till hofgården för några tunnor hartkorn. NF 16: 773 (1892). ForsknFramst. 1977, nr 5—6, s. 22. —
-BÄDD.
1) till 1, 2; = -säng 2. Ligga i syskonbädd (förr äv. ligga syskonbädd). Bädda syskonbädd. Strand NeliSuec. 38 (1753). Det var meningen jag skulle ligga syskonbädd med alla de där afrikanerna. Melander UnderlL 232 (1912). Man bäddade syskonbädd åt flickorna i mormors enorma, kvadratiska paulun. Alexandrova SandalSiden. 61 (1949).
a) om grav, där de döda vilar sida vid sida; äv. i allmännare anv., med hänsyftning på de dödas vilostad på kyrkogård o. d.; jfr -läger, -säng 3. Phosph. 1811, s. 313. Täta rader av träkors, under vilka unga och gamla, rika och fattiga sovo i trång syskonbädd. Andræ GPrästg. 192 (1940).
b) i fråga om sakliga företeelser l. begrepp som i något avseende ligger nära varandra; jfr -säng 3. Braun Knut 77 (1847). En underbar à la daube där fasanbröst och stora hummerstjärtar lågo sida vid sida i syskonbädd. Klinckowström Minn. 1: 211 (1933). —
(1) -DANS. om syskons dans (se d. o. 1); äv. (i vitter stil) bildl., om (virvlande l. yster) rörelse hos företeelser som uppfattas som lika l. nära förbundna på ett l. annat sätt; jfr -lek. Hvad tusen minnen för mitt hjerta! / Hvad år som sorgligt flutit fram, / Sen sista glada syskon-dansen. Lenngren (SVS) 2: 379 (c. 1800). Det halfvissnade bladet tycktes hafva fått lif igen. Det rörde sig såsom till syskondans med sina friskare grannar. Wikner Vitt. 8 (1863). —
(3) -DIKT. (i sht i ä. litt.-vet.) dikt (se dikt, sbst.1 3) som i ett l. flera avseenden företer släktskap l. likhet med l. har samma författare som en annan dikt; jfr -roman o. syster-dikt. SvLittFT 1837, sp. 259. Björneborgarenas marsch, en krigisk syskondikt till Vårt land. Vest Runebg 277 (1902). —
(1, 2) -DRAG.
1) för syskon gemensamt drag (se d. o. 27, 28). I allmänhet bar .. (Lovisa Ulrika) flera syskondrag af sin store broders (dvs. Fredrik II:s) egenskaper. Atterbom Siare 3: 374 (1844). IllSvOrdb. (1955).
2) (i sht i vitter stil) bildl. (jfr syskon 2, 3), om karaktärsdrag o. d. gemensamt för personer l. begrepp l. andra företeelser, t. ex. litterära verk; jfr -likhet, -tycke 2, 3. PoetK 1818, 1: 78. Idyllen i .. (C. D. af Wirséns) ungdoms diktning bär .. för alltid omisskännliga syskondrag med den Franzénska. VvHeidenstam i 3SAH 25: 93 (1912). Det stora har syskondrag. Det känns igen / i tusen skilda gestalter och kläder. Bergman TrAllt 225 (1931). —
(1) -FAMILJ. (numera bl. tillf.) om familj bestående av syskon; äv. om var o. en av flera familjer bildade av syskon. Melin JesuL 2: 70 (1843). Många exempel finnas också på att syskonfamiljer ägt ett enda rum gemensamt. 2SvKulturb. 11—12: 52 (1938). —
(3) -FARTYG~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) om vart o. ett av två l. flera fartyg som. byggts efter samma ritningar l. i samma serie o. d., systerfartyg; jfr -skepp. WoJ (1891). Syskonfartyget Thetis (hade) profkörts utanför Göteborg. VFl. 1909, s. 64. SAOL (1986). —
(3) -FJÄLL. jfr fjäll, sbst.1, o. -berg. Syskonfjällen Kebnekaisse och Kaskasatjåkko. TurÅ 1889, s. 49. —
(1, 2) -FLOCK. jfr flock, sbst.1 2, o. -krets 1; äv. (tillf.) oeg., om människor som på ett l. annat sätt uppfattas som förbundna med varandra. Fredrika Bremer var en bortbyting i syskonflocken, full av obegripliga påhitt och förvetna frågor. 3NF 3: 1178 (1925). Beröring ville något vara, / ja, armar sträckte kvällen dock / mot vår fördömda främlingsskara / och faderlösa syskonflock. Edfelt Slagf. 32 (1952). —
(3) -FLOD. om var o. en av två l. flera, parallellt rinnande floder som (i fråga om utseende, lopp o. d.) liknar varandra o. har samma källa; jfr -älv o. syster-flod. KrigVAT 1852, s. 377. Hedin GmKhor. 388 (1893). —
(2) -FOLK. (syskon- 1815 osv. syskona- 1854) (numera bl. tillf.) broderfolk. DAspelin i 2SAH 7: 276 (1815). (Sånggudinnan) förtjenar vår kärlek så mycket mera, som hon i sitt sköna anlete bär dragen af ett syskonfolk som blott våldet kunde slita från Sveas bröst. BEMalmström Därs. 25: 316 (1850). Det var .. (M. Weibull) som gjorde själva minnesmärket över slaget vid Lund .. till en förpliktande sinnebild av syskonfolkens samhörighet. TurÅ 1961, s. 107. —
(1) -FOSTER. (†) om vart o. ett av fostren (se foster 2) i ett havandeskap med två l. flera foster. Cederschiöld HbBarnm. 58 (1822). Dens. QvSlägtl. 1: 179 (1836). —
(1) -FRED, äv. -FRID. fred (se d. o. 1) mellan syskon, syskonsämja o. d.; äv. bildl., om harmoni o. d. mellan sakliga företeelser o. begrepp. I liuflig syskon-frid wår vngdom så förlopp. Kolmodin QvSp. 1: 196 (1732). SvLittFT 1835, s. 226 (bildl.). Du sitter blott som broder med / vid lifvets nattvardsbord / bland bröderna i syskonfred. Johnsson DjupSång. 61 (1911). —
-FRÖJD. särsk. (tillf.) till 3: fröjd härrörande ur en känsla av syskonlik identitet l. samhörighet. Stagnelius (SVS) 2: 316 (c. 1820). —
(1) -FÖRBUND. förbund (se d. o. 4 c) mellan syskon; syskonlikt förbund; äv. bildl. (jfr syskon 2, 3), särsk. (mera tillf.) om vart o. ett av flera sidoordnade förbund (se d. o. 6 b); jfr brödra-förbund. PoetK 1819, 2: 61 (ss. titel på dikt om författares andesyster). Barmhertigheten, menniskokärleken och pligten .. hafwa slutit sig tillsammans till ett syskonförbund, för att mätta den hungrige (osv.). Rundgren BostArbKl. 3 (1849). Låt oss räcka hvarandra händerna till ett trofast syskon-förbund. Bremer Hertha 171 (1856). Gyllensten KainMem. 11 (1963). Isaksson o. Linder Wägner 2: 48 (1980). —
-FÖRENING.
2) till 3: syskonlik förening (se d. o. 5). Denna förtroliga syskonförening emellan Snille och Smak. CGvBrinkman i 2SAH 13: 96 (1828). —
(3) -FÖRETAG~002, äv. ~200. om vart o. ett av flera på något sätt (t. ex. genom ägarskap) samhöriga företag (se d. o. 4); jfr -bruk. 2SvKulturb. 7—8: 335 (1937). —
(1, 2) -FÖRHÅLLANDE.
1) jfr förhållande 5. Ringertz Curie Mor 118 (1937). Ett barnaförhållande till gud och ett syskonförhållande till allt i hans skapelse. Isaksson o. Linder Wägner 2: 195 (i handl. fr. 1940). Till sin äldre syster Frida stod Hjalmar Söderberg under hela hennes livstid .. i ett varmt och förtroligt syskonförhållande. SvLittTidskr. 1958, s. 77.
2) i bildl. anv. av 1 (jfr syskon 3), om nära förhållande (se d. o. 5) mellan sakliga företeelser l. begrepp o. d. Otrons och wantrons syskonförhållanden. Melin JesuL 2: 10 (1843). Det latinska språket stod i syskonförhållande till de umbrisk-sabelliska språken. NF 9: 866 (1885). —
(1) -FÖRTUR~02 l. ~20. syskons företräde till plats inom offentlig barnomsorg. SDS 13 ⁄ 2 1982, s. 21. Den yngsta kom in på syskonförtur och blev aldrig något akut problem. Men den äldsta, som placerades än här och än där, hon hade jobbigt. ICAKurir. 1989, nr 17, s. 4. —
(1, 2) -GEMENSKAP~002 l. ~020. om gemenskap mellan syskon l. om syskonlik gemenskap. (Ett hems) urbild: syskongemenskapen i Jesu Krist, eviga rike. Wikner Pred. 245 (1877). —
(1) -GRUPP.
1) (i sht i fackspr.) särsk. i oeg. anv. (jfr syskon 2): avdelning inom barnomsorg, där barnen är av olika ålder. Syskongrupperna föreslogs av barnstugeutredningen omfatta högst 20 barn. MotRiksd. 1973, nr 2041, s. 5.
2) i bildl. anv. av 1 (jfr syskon 3): grupp av närbesläktade företeelser. Rydberg KultFörel. 4: 21 (1887; om språkgrupp). —
(3) -HAKE. sjöt. om var o. en av två symmetriskt lika o. mot varandra vända hakar (se hake, sbst.2 1 d) förenade av en ring (se ring, sbst.1 2 a) l. kaus; i pl. äv. sammanfattande, om hela anordningen. Puttingsvanten .. äro vanligtvis af jerntross med en syskonhake i ena och ett öga i andra ändan. Syskonhakarne inhuggas i jungfrujernen. Frick o. Trolle 145 (1872). Carlsson var en liten fyrkantig vermländing med blå ögon och näsa krokig som en syskonhake. Strindberg Hems. 8 (1887). Syskonhakar voro förr mycket vanliga i segelfartygs rigg men ersättas numera ofta med schacklar. SohlmanSjölex. (1955). Rydholm (1967; i pl., om anordningen). —
(1) -HAT. (syskon- 1908 osv. syskona- c. 1765) jfr hat, sbst.1, o. -avundsjuka. Nyrén Charakt. 84 (c. 1765). ”Tvedräkt och syskonhat gömmas i de smulorna” .. ”Strö några nypor härav i mjödet, när du sitter med dina bröder, kung Birger!” Heidenstam Svensk. 1: 175 (1908). —
(1, 2) -HJÄRTA. särsk. (i vitter stil) till 2, metonymiskt för: person som hyser syskonkärlek (till ngn). (I evigheten) skola wi igenkänna de syskonhjertan, som troget delade wår ungdoms fröjd och smärta. Rogberg Pred. 2: 126 (1822). Wirsén NDikt. 232 (1880). —
(1, 3) -HÄLFT. om var o. en av två lika l. jämbördiga hälfter. (Törnbuskarna) De växa upp till ogenomtränglig park, / I tvenne syskonhälfter de dela slätten. Wirsén NDikt. 296 (1880). —
(3) -KAKTUS. bot. kaktusen Mammillaria compressa (DC.), som bildar kompakta tuvliknande samlingar av tätt sittande grenar. Mammillaria .. compressa (dvs.) syskonkaktus. VåraKulturvN 119 (1977). —
(1) -KEDJA.
1) kedja (se kedja, sbst. 3 a ε) l. rad l. räcka av syskon (som bildar en syskonskara); jfr -krets 1. Wallin Rel. 2: 316 (1827). Den sista länken i syskonkedjan var den, som först bröts ut. MinnGPrästh. 5: 20 (1929). IllSvOrdb. (1955). särsk. i bildl. anv.: kedja l. rad av andligen befryndade personer. Levertin NDikt. 92 (1894). De manhaftiga damerna i syskonkedjan kring majorskan på Ekeby. SvD 21 ⁄ 11 1916, s. 7.
2) i oeg. anv. av 1 (jfr syskon 2): kedja (se kedja, sbst. 1 h) l. band som förenar andligen befryndade personer (t. ex. i en förening); äv. om förbindelselänk mellan nära befryndade begrepp l. ting (jfr syskon 3); jfr -band 2. CFHagberg i 2SAH 10: 208 (1822). Larsson I By ByBonde 21 (1907; i fråga om godtemplarorden). (Kristus) knöt en syskonkedja, / Så långt som mänskor bo, / Av själar, som tillbedja / En Gud i samma tro. Ps. 1937, 165: 2. —
(2, 3) -KLOSTER.
1) om vart o. ett av två kloster inrättade för bröder resp. systrar inom samma orden. Wieselgren SvSkL 2: 160 (1834).
2) om vart o. ett av två l. flera kloster tillhörande samma orden. Augustinereremiternas kloster (i Antwerpen), som stod i liflig förbindelse med syskonklostret i Wittenberg. KyrkohÅ 1909, s. 162. —
(3) -KNÄPPNING. (i sht i fackspr.) om förhållandet att ett dubbelknäppt barnplagg har dubbel uppsättning knappar o. knapphål, så att det kan knäppas antingen åt höger l. åt vänster. SAOL (1973). —
(3) -KONST. (numera bl. tillf.) i pl.: konstarter som är l. uppfattas ss. nära besläktade. De tvenne syskon-konsterna: målning och tonkonst. BL 2: 211 (1836). —
(3) -KORSNING. (i fackspr.) särsk.: korsning (se korsa 10 c α) mellan syskonplantor. SvVäxtförädl. 1: 360 (1951). —
(1) -KRETS.
1) krets (se krets, sbst.1 9 b) av syskon; jfr -flock, -kedja 1, -krans, -kull, -rad, -ring 1, -rund 1, -skara 1. Edholm SvunnD 193 (1853).
2) i oeg. anv. av 1 (jfr syskon 2), krets (se krets, sbst.1 9 b) av andligen befryndade personer (ofta inom religiös l. ideell rörelse); äv. om krets av landsmän l. medmänniskor; jfr -flock, -kedja 2, -krans, -ring 1, -rund 2, -skara 2. Hur vann jag ej, i sällskap med de goda, / Allt mer med verlden och mig sjelf tillfreds, / Allt mer den rätt att anspråkslöst förmoda / Mig vara värdig deras syskonkrets! Wallin (SVS) 1: 287 (1807).
3) (numera bl. tillf.) i bildl. anv. av 1 (jfr syskon 3), om grupp av begrepp l. sakliga företeelser av samma art l. genre l. dyl.; jfr krets, sbst.1 10, o. -rund 3. Rydberg DSkön. 211 (1889). —
(3) -KYRKA.
1) om var o. en av två l. flera närliggande kyrkor som med avseende på byggnadsstil, läge m. m. liknar varandra. Nedom höjden synas på hvar sin sida om vattnet Östra och Vestra Emterviks syskonkyrkor. VLS 124 (1886).
(2) -KYSS. särsk. (numera mindre br.) vänskapskyss; i sht i förb. med duskål. Syskonkyssen, den bland Kristianerna öfliga, oskyldiga och tillåtna, det sköna tecknet af andlig kärlek. Rydberg Ath. 286 (1859). Nu kan det vara på tiden att vi dricker duskål. Skål på dej, Lotta, men då skall jag ta mej dalern också ha syskonkyssen. Engström Nak. 242 (1934). Böök Storsk. 228 (1940). —
(1) -KÄNSLA. känsla (se d. o. 8 b) av kärlek, nära samhörighet, förtrolighet, solidaritet m. m. mellan syskon; äv. oeg. (jfr syskon 2); jfr -ande, -förhållande 1, -förtroende, -förtrolighet, -kärlek, -tycke 3. Han hade aldrig föreställt sig syskonkänslan så skön. Rydberg Ath. 283 (1859). Det jag skulle vilja satsa mitt liv för är mänsklighetens förlorade syskonkänsla. Edqvist OsynlStängs. 368 (1944). —
(1) -KÄRLEK~20, äv. ~02. (syskon- 1802 osv. syskona- 1709)
1) jfr kärlek 1 o. -känsla; ngn gg äv. om erotiskt förhållande mellan syskon (jfr kärlek 3). Ha the delt nå arf ännu? .. Sydskonakiärleken tager tå småningom af, och förwendes i oenighet, bitterhet och hat som aldrig sleckes. Swedberg Cat. b 8 a (1709). (I) Sofokles’ Kung Oidipus .. saknas ju det viktigaste (motivet) i Kung Fjalar: syskonkärleken. FestskrCastrén 122 (1938). Syskonkärleken dem emellan bestod också åren igenom, något som breven visa. Bolin Bååth 10 (1946). särsk. i fråga om djur (jfr syskon 1 slutet). De tre blåkråkorna hyste tydligen ej någon större syskonkärlek, ty de råkade ofta i slagsmål. Bergman MorgStillhL 86 (1937).
2) i oeg. anv. av 1, om kärlek (se d. o. 1 b) mellan l. till (andligen befryndade) människor; människokärlek; äv. i fråga om sådan känsla mellan olika folkslag o. länder o. d.; jfr -känsla. Om någonsin wåra hjertan äro öppna för mennisko-kärlekens ljufwa känslor, skulle de icke wara det i den stund, då wi .. högtidligt fire Hans åminnelse, som både genom underwisning och efterdömen sökte förena alla menniskor med den innerligaste Syskonkärlek? Hagberg Pred. 2: 107 (1815). Det är i Moskau Ryska hjertat klappar. Europeisk syskonkärlek brinner ej der: — der flamma blott lågor af hat och hämndlust, tända vid mordbranden året 1812. Crusenstolpe 1720 393 (1837). Det låter fabulöst, men det ser verkligen ut som om .. (skalderna) uppskattade varandras vers och enades av en syskonkärlek lik de första kristnas. Johanson SpeglL 180 (1926). —
(1) -KÄRLIG. (numera bl. i vitter stil, ålderdomligt l. arkaiserande) som kännetecknas av l. påminner om syskonkärlek (se d. o. 1). Fröding Stänk 105 (1896). Fridsamhet och syskonkärlig endräkt. Karlson EBraheHem 58 (1943). —
(3) -LAND. land som i ett l. flera avseenden är nära besläktat l. intimt förbundet med l. nära beläget ngt annat land (l. andra länder); särsk. om vart o. ett av de nordiska broderländerna; jfr -provins o. syster-land. AJourn. 1815, 141: 2. Fjellet, som icke skiljer utan förenar den skandinaviska halföns syskonland och folk. KrigVAH 1882, s. 150. —
(1) -LEK. (numera bl. tillf.) jfr -dans. Små andar klättra upp på vattensprången / Och täfla, plaskande, i syskonlek. Atterbom LÖ 1: 228 (1824). —
(1—3) -LIK. som liknar ett syskon(s) l. förhåller sig som ett syskon(s); särsk. om djur o. saklig företeelse. Till hvars barn .. jag kom i nästan syskonlikt förhållande. Ramsay Barnaår 1: 155 (1904). Pärlorna voro verkligen syskonlika. Wilhelm Tall. 253 (1919). Husen luta sig i syskonlik sämja mot varandra. Lo-Johansson VagFrankr. 106 (1927). Wästberg Vattensl. 40 (1968). —
(1) -LIKHET~02 l. ~20. [jfr -lik] likhet mellan syskon l. likhet som erinrar om sådan likhet; äv. bildl. (jfr syskon 3), om nära likhet mellan sakliga företeelser o. d.; jfr -tycke 1, 2. Sätherberg Blom. 1: 64 (1841). Ossiannilsson Barb. 11 (1908; mellan arbetare). Hofsten Ärftl. 2: 30 (1931). Böök Heidenstam 1: 244 (1945; i fråga om uppfattningar). —
(1) -LIV. om livet (se liv I 3) i en syskonkrets; äv. om liv som (i fråga om relationer mellan individerna) påminner om ett sådant liv. Som bäckar mellan gröna fält, / Så flöt vårt syskonlif så sällt. Böttiger 2: 110 (1857). Ni har talat om ynglingen, som drömde drömmar om ett mensklighetens syskonlif, i hvilket allt är för alla gemensamt. VRydberg i 2SAH 56: 224 (1879). (I Jerusalem) fanns sedan 1881 en koloni som efter de första kristnas exempel levde i syskonliv och egendomsgemenskap. Wägner Lagerlöf 1: 205 (1942). —
(1) -LÄGER. (i vitter stil) bildl., om de dödas gemensamma vilostad; jfr -bädd 2. Under mullen, under mullen, / Der de döda bo tillsamman / Uti fredligt syskonläger. Böttiger 2: 247 (1857). —
-MÖTE.
1) till 1: möte (se d. o. 2) mellan syskon. Förra sommaren deltog han i ett syskonmöte i födelsestaden. TT 1898, Allm. s. 107. särsk. bildl. (jfr syskon 3), om förening av begrepp, som uppfattas ss. nära besläktade. Böttiger 3: 188 (1858).
-PAR.
1) till 1: par av syskon. Grefvinnan och August betraktade med outsägliga känslor detta sköna syskonpar. PoetK 1812, 2: 71. Ett besynnerligt syskonpar. Krusenstjerna Pahlen 5: 90 (1933).
2) (numera bl. tillf.) i bildl. anv. av 1 (jfr syskon 3), om par av nära besläktade företeelser l. begrepp l. dyl. Naturen, och naturens milda Far, / Och friden, friheten, dess syskonpar. Wallin (SVS) 1: 476 (1808). Oscar II 6: 4 (1872, 1895). —
-PARNING.
1) (i fackspr.) till 1 slutet: parning (se para, v. 2) av (hus)djur ur samma kull; äv. i utvidgad anv., om syskonkorsning. Hofsten Ärftl. 2: 107 (1931). Alla plantor ur den första generationen äro .. helsyskon, och avkomlingarna i andra generationen äro följaktligen resultatet av syskonparning, vilket är den näst starkaste formen för inavel. SvVäxtförädl. 1: 359 (1951). —
(3) -PLANTA.
1) planta (se planta, sbst.1 1 (a)) som är avkomling av samma moderplanta som en l. flera andra; i sht i pl.; särsk., bildl., i fråga om ung kvinna i en syskonflock (l. bland andra unga kvinnor); jfr planta, sbst.1 4. Wallin Rel. 2: 275 (1826). SvVäxtförädl. 2: 126 (1951). —
(3) -PROVINS. jfr provins, sbst.1 1, o. -land. Freden i Brömsebro .. Lemnade dock Skåne och Blekinge ännu i Danmarks händer; och hvad var Halland .. förutan Syskon-provinserna? CTJärta i 2SAH 17: 341 (1836). —
(1) -RAD. jfr -krets 1. Han .. ser en syn: sin mor och syskonraden. Wirsén Dikt. 184 (1876). IllSvOrdb. (1955). —
-RING.
1) till 1; jfr ring, sbst.1 4, o. -krets 1. PoetK 1819, 1: 5. Framför elden modern sitter, och på mattan rundt omkring / Ha de små sig stilla lägrat i en älsklig syskonring. Östergren NDikt. 90 (1879). Sedan vår syskonring brutits genom en broders död. MinnGPrästh. 9: 60 (1933). särsk. i oeg. anv. (jfr syskon 2): krets l. grupp l. dyl. av andligen befryndade individer l. individer av samma slag; äv. om krets osv. av folk l. nationer förenade gm avlägsen släktskap. En syskonring af änglar och utwalde, som stå färdiga att emottaga och wälkomna oss (i himmelen). Emanuelsson 1PredHögm. 1: 178 (1865). En sparf i denna syskonring af aristokratiens högresta tranor. Carlsson HelaSthm 254 (1912). Ensam i den nordiska syskonringen av stater tänder Sverige Valborgsmässans eldar i vårens ljusa natt. Wilhelm (1942) i Fatab. 1943, s. 7.
2) i bildl. anv. av 1 (jfr syskon 3), om grupp av samhöriga l. närbesläktade företeelser l. begrepp. En glada löftens unga syskonring. CWBöttiger i 2SAH 22: 380 (1845). Och vifvors syskonring i gräset lyste. Hallner Kvällsus 12 (1922). —
(1) -RO. (†) särsk. bildl. (jfr syskon 3): rofyllt, harmoniskt tillstånd av sämja (jfr ro, sbst.1 2) mellan olika begrepp l. företeelser. Atterbom Lyr. 3: 173 (1825; om naturelement). Wallin 1Pred. 3: 306 (c. 1830; om moraliska begrepp). —
(1) -RUND. (numera bl. tillf.)
1) = -krets 1. Så slutom då den trogna syskonrunden / Kring dessa dyra stoft! Geijer I. 3: 300 (1823).
2) i oeg. anv. av 1 (jfr syskon 2); jfr -krets 2. Barn .. visen Er gamle .. att I kunnen känna Er såsom bröder och systrar af den enda stora syskonrund som vår frälsare en gång tänkte sig hela menskligheten. Strindberg SvÖ 3: 165 (1890).
(3) -SFÄR. (i vitter stil) om var o. en av de sfärer (se sfär 2 a) varpå himlakropparna enl. ä. uppfattning var fästade. Rafael. Din sol ännu som fordom ljuder / I syskonsferers täflingssång. NIllT 1867, s. 186. —
(1) -SINNE. av syskonkärlek präglat sinne (se sinne, sbst.2 7). Med syskonsinnen delte vi / Hvar smärta och hvar lust. Sätherberg Dikt. 2: 117 (1863). Barnasinne inför Gud och syskonsinne inbördes. SFS 1920, s. 2339. —
(1) -SJÄL. (i vitter stil)
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr syskon 2); särsk. metonymiskt för: andligen befryndad person. Stagnelius (SVS) 1: 23 (1814). (Vi) förmodade oss vara tvenne förirrade syskonsjälar, hvilka ändtligen funnit och igenkände hvarandra. Livijn 1: 195 (1817). (Människans) sökande efter en själ, till hvilken hennes har frändskap — syskonsjälen — och som utgör dess komplement. 2NF 17: 435 (1912). (B. Vikström) är en syskonsjäl till mig (B. Malmström). DN 7 ⁄ 8 1977, s. 20. —
(3) -SJÖ. om var o. en av två l. flera sjöar som ligger nära varandra o. företer viss likhet. Beckman Främl. 37 (1885). Syskonsjöarna Kolsnaren och Viren. SörmlB 25 (1918). —
-SKARA.
1) till 1, = -krets 1; jfr skara, sbst.1 a, o. syskona-lag. Den broder, som i fordna dar .. Af syskonskaran honom kärast var. Runeberg (SVS) V. 3: 88 (1860). Mest varje år ökades syskonskaran. Ansikten 96 (1932). Helmer Smeds föddes i Petalax i Österbotten som den nästäldsta i en tolvhövdad syskonskara. SvGeogrÅb. 1968, s. 179.
2) till 2, = -krets 2; jfr skara, sbst.1 a. Stagnelius (SVS) 2: 431 (1821). CDafWirsén i 3SAH 2: 177 (1887; av änglar).
3) (numera bl. tillf.) = -krets 3; jfr skara, sbst.1 b. Våra närmaste grannar bland planeternas syskonskara. Pettersson Oceanogr. 71 (1939). —
(1) -SKIFTE. (syskon- 1912. syskone 1547—1588) (förr) arvsskifte mellan syskon; jfr skifte 1 b. Thet Syskene skijfftedt effther Swarte her Ture Jönson, och Frw Birithe vppå Thwn. G1R 18: 543 (1547). BtFinlH 4: 377 (1912). —
-SLÄKT. (i vitter stil)
1) till 2, = -krets 2. Det är Guds Anda, som förenar oss till en syskonslägt. Hagberg Pred. 2: 381 (1822).
(3) -SPRÅK. (numera bl. tillf.) om vart o. ett av två l. flera nära besläktade språk (se d. o. 4); jfr -mål. (Språket Zend) är väl intet dotter-, men ett syskon-språk till Sanskrit. Palmblad HbGeogr. 1: 92 (1826). Schulthess (1885). —
(3) -STAD. om var o. en av två l. flera städer som ligger nära varandra o. som (i avseende på läge l. utseende l. på annat sätt) liknar varandra. De två syskonstäderna Haparanda och Torneå. LfF 1899, s. 198. —
(3) -STOLPE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tele. om parstolpe. TT 1898, M. s. 44. OrdbFjärrförb. 7 (1940). —
(1—3) -SÄMJA. (syskon- 1876 osv. syskone- 1784, 1784) sämja mellan syskon; äv. motsv. 1 slutet, i fråga om djur. BoupptVäxjö 1784. (Hundarna) Dick och Murre lågo i djup syskonsämja och snarkade under bänken. Fitinghoff Murre 70 (1926). —
-SÄNG. (syskon- 1621 osv. syskona- 1930. syskone- 1592—1648)
1) till 1: säng vari syskon sover tillsammans; jfr -bädd 1, -lave. Bror och syster hvila stilla i sin hvita syskonsäng. Wirsén Jul. 53 (1887).
2) i oeg. anv. av 1: gemensam säng l. bädd (se d. o. 1) för flera personer (av olika kön); särsk. om säng osv. av mer l. mindre tillfälligt slag (på golvet l. i utrymme som annars används för andra ändamål), där man ligger (påklädd) sida vid sida; jfr -bädd 1. Bädda syskonsäng. Ligga l. sova i syskonsäng (i sht förr äv. ligga l. sova syskonsäng). (Pigan) hölle på bädda syskonne sängh på golffuet, medh bänkie bolster och hyiandhe. BtSödKultH 12: 17 (1592). På trooskap tå begärte han / I syskensäng at såfwe / Then meenlös Qwinna trodde thet / Så skämde han henne ther medh, / Then arghe Skalck och Bofwe. Forsius Fosz 11 (1621). Uti min ungdom denna qväll / Åt man sig sjuk af gröt och torta, / Sjöng så i ärbarhet en psalm, / Och låg i syskonsäng på halm. Lenngren (SVS) 2: 186 (1796). Flickorna lågo hela raden syskonsäng. Topelius Dagb. 2: 125 (1835).
3) i bildl. anv. av 1 o. 2; jfr -bädd 2. Hwar lättja, flättja och kjättja ofta bädda syskonsäng lärer knapt samwete finnas. SvNitet 1738, nr 29, s. 7. Begäret, att äfwen på kyrkogården icke ligga i syskonsäng med allt det sämre folk, som i lifstiden gått i trasor. Snällp. 1848, nr 8, s. 2. I en särskild låda förvarade (de) mången vacker silfverriksdaler i trogen syskonsäng med likaså blanka silfverrublar. Topelius Vint. I. 1: 158 (1863, 1880). —
-TYCKE.
1) till 1, = -likhet. (Prins Eduard) dricker endast et par glas vin til måltiden, och deltager aldrig uti höga spel, har således i den vägen intet syskontycke med sina äldre 3:ne Herrar Bröder. Agrell Maroco 1: 511 (1791, 1796). Först när man hörde att Stina Arwell och Hinke Almgren voro syskon, kunde man se ett lätt syskontycke. Hedberg Skära 221 (1931).
2) (numera bl. i vitter stil) i oeg. anv. av 1 (jfr syskon 2): likhet mellan obesläktade individer; ofta i fråga om själsegenskaper; jfr -drag 2, -likhet. Hvilka statsråder gå af? Hvilka komma i stället? För min inbillnings ögon råder ett syskontycke, ett verkeligt cousinage imellan de gamla och nya. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 86 (1829). En mängd mer och mindre bleka personer, alla med ett starkt syskontycke af tråkighet. Wetterbergh Sign. 35 (1843). PT 1899, nr 173, s. 3 (hos känsla). Det eviga syskontycket mellan människor i alla tider. Björck HeidenstSek. 91 (1946).
3) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr syskon 3), om likhet mellan företeelser o. d. Linnerhielm 1Br. 147 (1797). Anderson Dikt. 23 (1845; i fråga om länder). Då grekiskan äger icke ringa syskontycke med sanskrit (osv.). (Cavallin o.) Lysander 267 (1875). Ett ev. syskontycke behöver inte resultera i enformighet: vart fartyg har dock sin själ. Form 1946, s. 121. —
(1) -VÄNSKAP~02 l. ~20. vänskap mellan syskon; äv. (jfr syskon 2) oeg., om vänskap mellan andligen nära befryndade individer. Svedelius SmSkr. 1: 177 (1872). Begynnelsen till sommarlånga dispyter och en livslång syskonvänskap — jag tror att jag törs bruka det ordet. MinnGPrästgSkara 64 (1928). —
-ÄKTENSKAP~002, äv. ~200.
1) till 1: (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) äktenskap mellan syskon; äv. motsv. syskon 1 slutet, i fråga om djur. Westermarck Äkt. 323 (1893). FoFl. 1941, s. 103 (i fråga om stjärtmesar). IllSvOrdb. (1955; i fråga om utländska förh.).
2) (numera bl. tillf.) i oeg. anv. av 1, om äktenskap utan fysisk kontakt mellan makarna. Krusenstjerna Pahlen 4: 54 (1933). —
(1) -ÄNGEL. (numera bl. tillf.)
1) bildl., om ängel som är l. uppfattas ss. syskon till ngn. Jag minnas vill, hur jag en Engel var; / Hur syskonenglar mig bland blommor smekte. ESjöberg (SVS) 1: 136 (1819). Wirsén Sång. 9 (1884).
2) bildl. (jfr syskon 3), om ngt sakligt som är l. tänkes ss. befryndat l. samhörigt med ngt annat. Bremer Grann. 1: 230 (1837). —
B (†): SYSKONA-BARN, -FOLK, -HAT, -KÄRLEK, se A. —
-SÄNG, se A.
C (†): SYSKONE-BARN, -BYTE, -FÖRTROENDE, se A. —
(1) -MAN. syskons äkta man, svåger; jfr syster-man. Sår Syskåne Man, fördeels karl ellr annan ens annars åker, the gifve icke deste mindre sin skafte tiond af alt dhet dher wäxer. Cederlöf FinlPrästEkon. 262 (i handl. fr. c. 1650). —
-SKIFTE, -SÄMJA, -SÄNG, se A.
D (†): SYSKONS-BARN, se A. —
Avledn.: SYSKONLIG, adj.; adv. -t. (i sht i vitter stil, numera mindre br.) till 1: som är som l. som liknar ett syskon (l. förhållandet mellan syskon) l. som förhåller sig till ngn l. ngt ss. till ett syskon; äv. i överförd anv. med sakligt huvudord, särsk. i adverbiell anv.: på sätt som kännetecknar l. erinrar om syskon(s). Låtom oss då syskonligt hvila vid hvarann. PoetK 1812, 2: 41. Smärtans skäraste Poesi .. (och) saknadens metaphysik: twenne Elementer som ofta så gerna och så syskonligt sammansmälta i Hr Atterboms Skaldekonst. SvLitTidn. 1816, sp. 205. Syskonligt omvexlar i .. (staden Innsbrucks) byggnadssätt den allvarsamma forn-tyska pregeln med den glädtiga italienska. Atterbom Minn. 319 (1818). En fristad .. (som i shakersamhället) der man och qvinna kunna mötas och umgås i syskonlig välvilja och vänskap. Bremer NVerld. 3: 438 (1854). I en liten inhägnad stodo kon och hans vackra ridhäst i syskonlig sämja. Mörne ÄventV 302 (1929). SvOrdb. (1986). —
1) till 1: förhållandet att vara syskon. Bergstedt Clément PolEkon. 20 (1868). Jag vill göra detta för syskonskapets skull. Cederschiöld Erikskr. 212 (1899). Erinrade sig deras låtsade syskonskap, tog han sin förmenta syster i famn. Beskow AgnFolkvL 45 (1933). SvOrdb. (1986).
2) (i sht i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr syskon 2): nära andlig frändskap mellan individer (äv. själar); särsk. med hänsyftning på barnaskap hos Gud; äv. i allmännare anv. i fråga om medmänsklighet l. solidaritet: vänskap o. dyl. mellan människor (av olika raser), folk o. nationer; förr äv. om de döda ss. kollektiv. Ett syskonskap, tätt wid hwarann, / I modersfamnen hwilar. / I helig ro wårt tysta lag / Här bidar uppå Herrars Dag. Hedborn Ps. 1: 66 (1812). Barnaskapet .. och det dermed följande andeliga syskonskapet med alla sanna trogna. Schartau UtkPred. 2: 491 (1823). Det forna kära syskonskapet mellan Sverige och Finland. AB 8 ⁄ 6 1843, s. 2. Själarnas syskonskap. Santesson Atterbomst. 19 (1932). För jämlikhetens och syskonskapets skull försöker hon med en flaska rödvin hon också. SvLittTidskr. 1959, s. 23. Ibland saknade jag det syskonskap jag haft med Pär … men jag jämförde aldrig. Axelsson Honungsvarg. 201 (1984).
3) i bildl. anv. av 1 (jfr syskon 3): nära släktskap l. samhörighet mellan företeelser l. begrepp. Polyfem IV. 25: 3 (1811; mellan språk). Och tingen voro liksom utan klang / och utan syskonskap och sammanhang. Malmberg Vind. 64 (1929). Arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen rekryteras ur i stort sett samma folkgrupper och borde därför känna ett visst syskonskap. TurÅ 1967, s. 119.
Spoiler title
Spoiler content