SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FRAGMENT fragmän4t, n.; best. -et; pl. = (VetAH 1820, s. 109 osv.) l. -er (Wärnskiöld Fortif. A 1 a (1673) osv.).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. fragment; av lat. fragmentum, avledn. av stammen i frangere, bryta (se BRÄCKA, v.); jfr FRAGIL, FRAKTION, FRAKTUR]
avbrutet l. avskilt l. lösryckt stycke av ngt, brottstycke, stump, spillra, splittra; ofta närmande sig bet.: bevarad rest, kvarleva (av ngt); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Ett nyfunnet fragment av en antik staty. Spridda fragment. Wärnskiöld Fortif. A 1 a (1673). Jag (vill) nu meddela dig några utdrag ur deras Protocoller. Jag gier dig dem i fragmenter och ofullkomlige lappar. Dalin Arg. 2: 412 (1734, 1754). Fragmenter af skallar och andra ben (av ren ur torvmossarna). Nilsson Fauna 1: 503 (1847). Hvad vi bäst ha tänkt och renast känt / Är blott fragment. Wirsén Vis. 40 (1899). Fragment af kolonnskaft, baser och kapitäl ha påträffats. Hahr ArkitH 80 (1902). Hertigdömet Kurland, .. ett fragment af det försvunna ordensväldet. Hjärne K12 27 (1902). — jfr BEN-, BIBEL-, BYGGNADS-, KUNSKAPS-, LERKÄRLS-, MUR-, STEN-FRAGMENT m. fl. — särsk.
a) om bevarat brottstycke av för övrigt förlorad skrift l. bok o. d. Det äldsta fragmentet av Västgötalagen. Någre fragmenter af .. (Sallustius') Romerska Historia äro öfrige. Tessin Bref 2: 29 (1754). Två fragmenter af en för öfrigt förlorad handskrift af samme codex. Schlyter JurAfh. 2: 132 (1879). — jfr HANDSKRIFTS-, SKRIFT-FRAGMENT m. fl.
b) om ofullbordat stycke av litterärt arbete o. d.; stundom närmande sig bet.: skiss, utkast. SP 1779, s. 544. Det beror på tid och omständigheter och en lugnare Sinnesförfattning om .. (dikterna) någonsin bli annat än Fragmenter. Tegnér (WB) 8: 416 (1836). De fragment till litterära porträtt af Bibbiena, som finnas. Söderhjelm ItRenäss. 251 (1907). — jfr DIKT-, ROMAN-FRAGMENT m. fl.
Ssgr: FRAGMENT-ARTAD, p. adj. (mindre br.) fragmentarisk. Östergren (1921).
-VIS, adv. (†) styckevis, fragmentariskt. Atterbom Minn. 363 (1818).
Avledn.: FRAGMENTARISK, adj. [jfr t. fragmentarisch, eng. fragmentary, fr. fragmentaire] som utgör (bl.) ett brottstycke l. består av brottstycken; avbruten, lösryckt; splittrad, osammanhängande; i fråga om litterärt arbete o. d. (jfr FRAGMENT b) äv.: ofullständig, ofullbordad; ss. adv.: ss. brottstycke, i brottstycken, styckevis, ofullständigt. Hennes bildning är mycket fragmentarisk. Framställa, behandla (ett ämne) fragmentariskt. I fragmentariskt skick. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). Fragmentariska notiser. Lyceum I. 2: 4 (1810). Det finnes af .. (Ulrik Scheffer) ett fragmentariskt utkast, hvari han (osv.). Odhner i 3SAH 6: 36 (1891). särsk. (†) log. om viss metod för framställning. Lindblom Log. 231 (1836). Fragmentarisk Method, d. ä. kort och derjemte afbruten framställning af ett ämne. Afzelius Log. 57 (1839).
Spoiler title
Spoiler content