publicerad: 1926
FRÖKEN frø4ken, f.; best. =, vard. stundom äv. fröknen (Atterbom Minn. 114 (1817) osv.); pl. fröknar (Lind (1738) osv.) ((†) = (Prytz MStenbock A 1 b (1633)); -ner SUFinlH 4: 196 (1613), Kellgren (SVS) 6: 3 (1770); -nor Dalin Arg. 1: nr 19, s. 5 (1733; uppl. 1754: Fröknar)); förr äv. FRÖKE, f.; pl. fröker (GR 3: 37 (1526), Emporagrius Oxenstierna 99 (1655)).
Ordformer
(frö- 1526 osv. fröi(j)- (fröy-) 1552—1633. freu- 1560—1596. fru- 1531. frow- 1536. fröu- (fröw-) 1547—1566. fröe- 1544. fröcken 1560—1622. frevecken (möjl. best.) 1549. -ken 1526 osv. -chen 1587—1596. -kin 1626. frödicken 1581—1598. -ke 1536—1655 (: Frökernes, gen. pl. best.), 1716 (: Fröke titeln))
1) (förr) om (l. titel för) ogift furstinna l. prinsessa; furstedotter. GR 3: 37 (1526). Um emellem .. thenn unge kongen i Enghelandt och frevecken aff Skotlandt någenn heijrattz handell på färde vara schall. Därs. 20: 128 (1549). Wij Christina med guds Nåde, Sweriges, Giöthes och Wändes Utkorrade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna til Finland .., Fröken utöfwer Ingermanland; Giöre witterligen, at (osv.). RR 1638, fol. 822. Schenberg (1739). — jfr ARV-FRÖKEN.
2) om (l. titel för) ogift kvinna; tidigast bl. om grevedöttrar, därefter äv. om den övriga adelns döttrar, slutligen om ogift kvinna i allm., intill den senaste tiden dock företrädesvis ur medelklassen o. de högre klasserna; jfr JUNGFRU, MAMSELL. Fröken Anna. Fröken (Anna) Andersson. Asteropherus 22 (1609). Prytz MStenbock A 1 b (1633). Den lilla fröken Gretha, grefve Linnars dotter, ligger siuk aff messlingen. Ekeblad Bref 1: 64 (1650; rättat efter hskr.). Nu mera wil ibland adelståndet ingen ogifft heta jungfru; fröken skal hon ju heta. Swedberg Dödst. 52 (1711). Det blir bal, men inga mamseller, utan bara fröknar. Blanche Bild. 4: 47 (1865). AB 1866, nr 22, s. 4. Half fem .. kom .. (v. Holckens kalesch) för att hämta fröknarne Eckman, eller mamsellerna Eckman, som gammalt folk ännu sade. Åkerhielm GamlRoman 1 (1907). — jfr ADELS-, AFTONBLADS-, BORG-, BORGAR-, HERRGÅRDS-, PRÄSTGÅRDS-, STADS-, STIFTS-FRÖKEN m. fl. — särsk.
a) (numera företrädesvis i ngt pretiöst spr.) framför släktskapsord. Hur mår er fröken syster? Dansöfningar, som leddes af en stockholmsfru med fröken dotter. Öman Ungd. 214 (1889). — (†) vid pluralt släktskapsord. En .. hennes excellensa med sina fröken döttrar. Knorring Skizz. II. 2: 123 (1845).
b) ss. tilltalsord (med l. utan efterföljande för- l. efternamn), antingen i satssammanhang l. ss. fristående tilltalsord. ArkNF 5: 313 (1889). Har fröken sett? WoH (1904).
d) om ogift kvinna som utövar ngt yrke o. d. — jfr BANK-, BARN-, BUTIKS-, CIGARR-, KONTORS-, SKOL-, SKÄNK-, TELEFON-, TILLHANDA-FRÖKEN m. fl. — Anm. Ordet förekommer äv. i utvidgad anv. om gift yrkesutövande kvinna, i sht ss. av skolbarn brukad benämning på lärarinna l. av kunderna (särsk. ss. tilltalsord) använd benämning på gift kvinna som har anställning i butik, å postkontor, bank o. d. Tenow Solidar 2: 65 (1906). SvD 1925, nr 248, söndagsbil. s. 2.
3) (†) växten Imperatoria Ostruthium Lin. (Lat.) Imperatoria, Magistrantia, Ostruthium, vulgo Astrentium & Astrantia, (sv.) Fröken, Mästareörtt, Stäkreörtt, Alstringzroot. Franckenius Spec. C 4 a (1638). Rudbeck HortBot. 14 (1685).
Ssgr (till 2): A: FRÖKEN-HAND. en frökens hand; liten fin kvinnohand; äv. oeg., om (fin o.) ömtålig hand i allm. Nyberg 3: 179 (1842). Murare, som aldrig förr hade tagit i en tegelsten och därför hade fått sina frökenhänder trasiga. Koch Arb. 263 (1912). —
-JUNGFRU. (†) ”bättre” hembiträde (som betraktas ss. medlem av familjen o. äv. av sitt ”herrskap” tituleras fröken); jfr BARN-, TILLHANDA-FRÖKEN. SDS 1893, nr 343, s. 4. Frökenjungfru, skicklig i sömnad, både kläd- och linnesömnad, .. önskas. SD(L) 1912, nr 220, s. 8. —
-KLOSTER. (i fråga om utländska förh.) kloster för adelsfröknar. Mellin Nov. 2: 226 (1849, 1867). Frökenklostret i Smolna. Odhner G3 1: 486 (1885). —
-MORAL. (föga br.) om gamla fröknars uppfattning av det passande. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 299. En gammal förtorkad frökenmoral. AB(L) 1895, nr 291, s. 2. —
-NAMN. (fröken- 1753 osv. frökna- 1716. frökne- c. 1764) (numera bl. tillf.) frökentitel. Swedberg Schibb. 458 (1716). Frökne-namnet var (i början av 1700-talet) ännu förbehållet åt de förnämare af adeln. Lagerbring Skr. 10 (c. 1764). —
-PIGA. (†) en (adels)frökens kammarjungfru. HSH 3: 97 (1566). En .. Flicka om 17 års ålder .. åstundar genast .. condition som Kammar- eller Frökenpiga. Hon är något kunnig med klädsöm och hårkamning. DA 1808, nr 17, s. 11. Kindblad (1871). —
-REFORM(EN). om den på 1860-talet genomförda titelreformen varigm frökentiteln genomfördes äv. för ofrälse ogifta kvinnor. Aftonbladets frökenreform. Strindberg GötR 305 (1904). —
-STIFT. stiftelse för ogifta döttrar till adelsmän, jungfrustift. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). —
-TID. tid varunder en kvinna ännu är fröken (dvs. ogift); i sht i fråga om ä. förh. med avs. på adelsdam. Hon började finna sin frökentid lång. Lenngren (SVS) 2: 225 (1798). —
-TITEL. (fröke- 1716. fröken- 1866 osv. frökne- 1716—c. 1764) jfr -NAMN. Fröke titeln war fordom Konungadöttrars, men nu gemen nog worden. Swedberg Schibb. Mmm 2 b (1716). Hedberg Ungdom 58 (1869). —
B (†): FRÖKNA-NAMN, se A.
C (†): FRÖKNE-NAMN, se A.
Avledn.: FRÖKENSKAP, n. (†) till 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara (l. kallas) fröken; frökenvärdighet. Dalin Vitt. II. 4: 179 (1757). Wieselgren Hvirfl. 2: 202 (1891). —
FRÖKINNA, f. [jfr PRINSESSINNA] (†) = FRÖKEN 1. Strax thär effter .. giordes bröllop till högborne jungfru Catharina, Sver(igis), Göthes och Wendis etc. frökinno. HH 20: 127 (c. 1565). —
FRÖKNELIG, adj. (fröke-) (†) till 2. Thenne enfaldige, theras Frökelige Nåders, fordom tiänerinnos Lijkpredikan. JPGothus EHeldin A 1 b (1636).
Spoiler title
Spoiler content