SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONTOR kontω4r, förr äv. KANTOR, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (Hortulanus Rekn. C 4 a (1638) osv.) ((†) -er (RP 8: 100 (1640), LD 1899, nr 176, s. 2)); förr äv. KOMTOIR, n.; best. -et; pl. = (Stiernman Com. 3: 95 (1662), Zettersten AnmMynt 123 (1771)) l. -er (Stiernman Com. 3: 95 (1662), CivInstr. 478 (1673)) l. (med fr. pl.-änd.) -s (PH 2: 1048 (1734), Gyllenborg Lefv. 68 (c. 1805)).
Ordformer
(comptoir 16721845. comptour 1679. comt(h)oir c. 17301845. cont(h)oir(e) 16621857. cuntor c. 1655. cånthor 1648. kanto(o)r (can-) 16141790. kont(h)o(o)r (con-) 1581 osv.)
Etymologi
[jfr d. kontor (ä. d. äv. kantor, kuntor), skrivbord (med skåp), räkenskapsrum m. m., holl. kantoor, skåp, skrin, kista, räkenskapsrum m. m., t. kontor, komptoir; av fr. comptoir, räknebord, disk, handelskontor, av mlat. computatorium, till lat. computare (se KONTO). Med avs. på bet.-utvecklingen jfr BYRÅ]
A.
1) [jfr motsv. anv. i holl.] (†) skrin, schatull; kista; kabinettsskåp. TullbSthm 1581. Vthaff wårt förgylte Conthoor, / Bär til oss här in een Gulkädia stoor. Messenius Disa 25 (1611). It contor, som peningarna stå i. OxBr. 11: 140 (1625). 1. litet swart Contor med små Lådor. BoupptSthm 1668, s. 238. Münchenberg Scriver Får. 265 (1725). — särsk. (†) tittskåp? Een göcklare som hade ett Cantor .., thet han baar på ryggen. Gyllenius Diar. 30 (c. 1660).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (större) skåp (till förvaring av husgeråd, matvaror o. d.), skänk; hörnskåp; väggfast skåp; ofta svårt att skilja från 3. Kalkar, Dryckesglas, och Stenkrws (varda) taghne aff Cantoret. Schroderus Comenius 562 (1639; lat. orig.: è repositorio). Ett Contoir i stugun som för stådt i Bagarstugun har behållen dör med lås. FrestaPrästgInvent. 1719. ”Kontoret”, ett trekantigt hörnskåp, där mjölken förvaras under vintern. TurÅ 1905, s. 85 (i fråga om förh. i Skellefteådalen).
3) litet rum avsett till förvaring av husgeråd, kläder o. d.; särsk. dels om mindre garderob l. i väggen inbyggt skåp o. d. (jfr 2); dels om (större) skrubb l. kammare (i sht på vinden l. i förstuga); numera bl. (jfr dock b) om klädskrubb, klädkontor. ÅngermDomb. 1641, fol. 169. Een koffert, som stådt i ett lijtet Contoir uthi förstugan. VRP 1690, s. 510. Et litet Contoir af bräder kunde upsättas å den ena sidan på sacristigan, hvaräst (kyrksilver o. mässkrud) .. beqvämligen förvarades. VDAkt. 1789, nr 423. Byggningen innehåller .. på vinden 2 rum och 4 kontor. Ambrosiani DokumPprsbr. 58 (i handl. fr. 1830). Svarta kläder, som hängde i ett kontor ute på vinden. Lagerlöf Holg. 2: 189 (1907). — jfr KLÄD-, TRAPP-, VED-, VINDS-KONTOR m. fl. — särsk.
a) bildl. Problemet skulle .. fortfarande spöka i hjärnans kontor och kamrar. PedT 1898, s. 38. — jfr HJÄRN-KONTOR.
b) (numera bl. i Finl.) skafferi. Tvenne Kontor eller skafferier. VDAkt. 1847, nr 111 (1846). jfr Bergroth FinlSv. 184 (1917).
4) (†) hemlighus, avträde. Stenhammar Riksd. 1: 139 (1834). — jfr BEKVÄMLIGHETS-KONTOR.
B.
5) rum l. våning, speciellt avsett (avsedd) för en firmas l. en privatmans skriv- o. räknegöromål o. d.; kontorslokal; expeditionslokal; ofta svårt att skilja från 6. Inqvireres skulle uthi Erich Larssons contor, om icke Trippens räckninger der kunne finnas. RP 6: 25 (1636). Skal vid Landshöfdinge Residencen inrymmas för Landtmätaren et tjenligit rum til Contoir. LandtmFörordn. 73 (1725). Widegren 111 (1788). Handelsmannen vore till finnandes i bodkammaren, eller, som den kallades, kontoret. Wetterstedt Mut. 39 (1832). Ett litet kontor om 2 mindre rum (finnes till uthyrning). GHT 1933, nr 151, s. 11 (i annons). — jfr BRUKS-, FABRIKS-, GÅRDS-KONTOR m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) bildl., i uttr. bära l. ha kontoret på fickan o. d., i fråga om affärsman som sköter sina affärer utan att ha egen affärs- l. kontorslokal: sakna affärslokal. Sturzen-Becker 3: 11 (1861). Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) studierum, studiekammare. (Hustrun förmanades att låta mannen) wara i fredh, der han wil särdeles studera i sitt cånthor. ConsAcAboP 1: 321 (1648).
6) (lokal för) affärsföretag l. institution l. inrättning l. avdelning av affärsföretag l. institution osv., urspr. (o. ofta alltjämt, ehuru i vissa fall sekundärt) avseende den lokal som utgör säte för företaget osv. (jfr 5), byrå l. expedition (varifrån ett företag osv. ledes l. varest affärer göras l. överenskommelser träffas o. d.). Sitta på kontor. Få, ha plats på kontor. BoupptSthm 1674, s. 30 b (1672). Förstånd och Låf-värd Dygd bestyra E'rt Contoir. Frese VerldslD 62 (1717, 1726). (Han har) två åhr varit på contoir i amsterdam. VRP 2/3 1737. JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 264. Kassören på Hiertas kontor. Liljecrona RiksdKul. 511 (1841). Hallström Händ. 16 (1927). — jfr ADRESS-, ADVOKAT-, AM-, ANNONS-, ANVISNINGS-, ARKITEKT-, ASSISTANS-, AVDELNINGS-, BAGAGE-, BANK-, BILJETT-, BOKTRYCKERI-, BRANDFÖRSÄKRINGS-, BYGGNADS-, DILIGENS-, FILIAL-, FRÖ-, FÖRFRÅGNINGS-, FÖRSÄKRINGS-, FÖRSÄLJNINGS-, GROSSHANDELS-, HAMN-, HANDELS-, HOV-, HUVUD-, HÄRADSSKRIVAR(E)-, INGENJÖR(S)-, KAMRERAR(E)-, KASSA-, KONTROLL-, KÖPMANS-, LOTTERI-, MÄKLAR(E)-, PANTLÅNE-, PASS-, RIT-, SKOGS-, SPEDITIONS-, STADSARKITEKT-, STADSINGENJÖRS-, VAKT-, VARVS-, VÄXEL-, ÅNGBÅTS-KONTOR m. fl. — särsk. (i fråga om ä. förh.) i sht hist. om handelshus, faktori o. d. 2000 .. Rijckz-Daler egenom th[et] Jtalianske Conthor. SthmTb. 1581, s. 44 b. RP 8: 100 (1640). Franska Contoiret vid Senegal. Ödmann MPark 110 (1800). I främmande länder hade hanseaterna flerstädes ”kontor” eller handelsfaktorier. Grimberg VärldH 6: 357 (1935). jfr HANSE-KONTOR.
7) [specialanv. av 6] (lokal för) ämbetsvärk l. annan offentlig inrättning l. avdelning av ämbetsvärk osv.; i sht i ssgr som utgöra benämningar på olika statliga ämbetsvärk o. inrättningar. CivInstr. 466 (1669). Beordras at af Chartan och beskrifningen doubletter förfärdigas, så at til Kgl. Contoiret (dvs. landtmäterikontoret) en deraf kan insändas. LandtmFörordn. 68 (1696). Riksens Höglåfl. Ständers Contoir. Henel 1729 287 (1730). (Kammar-)Collegium skal bestå af en Præsident .. jämte följande Contoir. PH 2: 1035 (1734). RF 1809, § 66 (om riksgäldskontoret). Till (järnvägs-)-styrelsens byråer höra sex kontor. SFS 1920, s. 1544. — jfr ACCIS-, ADVOKATFISKALS-, AKTUARIE-, ARKIV-, ARKLI-, ARRENDE-, ARTILLERI-, BYTES-, DISKONT-, EKIPAGE-, FORTIFIKATIONS-, FÄLT-, FÄLTPOST-, JÄRN-, KAMMAR-, KASTELLETT-, KRONOUPPBÖRDS-, LANDS-, LANDTMÄTERI-, LOTS-, MANUFAKTUR-, MILITIE-, POST-, PROVINS-, RIKSGÄLDS-, SJÖKARTE-, SJÖMILITIE-, SJÖTULLS-, STATS-KONTOR m. fl.
Ssgr (i allm. till 5 o. 6): A (†): KONTOR-ALMANACK(A), -CHEF, -GÖROMÅL, -MÄSTARE, -SKRIVARE, -STOL, se B.
B: KONTORS-ALMANACK(A)~002(0). (kontor- 1764. kontors- 1768 osv.) numera vanl. om väggalmanacka med blad som kunna bortrivas (för var dag); förr äv. ss. benämning på en i Stockholm utgiven kalender (särskilt avsedd för kontorsfolk). Ekblad 59 (1764). Runemarck VägvSthm 156 (1790). Herrar Dodson & Foggs kontor var ett mörkt .. rum, med .. en kontorsalmanack. Backman Dickens Pickw. 1: 305 (1871). Östergren (1930).
-ANSTÄLLD~02, p. adj. Rootzén SthmUngd. 93 (1928). De kontorsanställda. SDS 1929, nr 208, s. 4.
-ARBETE~020, äv. ~200. —
-BETJÄNING. (numera föga br.) konkret; jfr -PERSONAL. Tersmeden Mem. 1: 157 (1734). Backman Dickens Pickw. 2: 389 (1871). Cannelin (1921).
-BETJÄNT; pl. -e l. -er. (†) kontorist. Oelreich 4 (1755). Våra unga Contors-Betjenter. Kexél 1: 278 (1790). Dalin (1852).
-BITRÄDE~020. särsk. till 7, ss. titel på lägre befattningshavare vid vissa statliga ämbetsvärk l. institutioner. Gynther Förf. 9: 451 (i handl. fr. 1863). PT 1907, nr 252, s. 2. SvPostv. 31 (1924).
-BOK; pl. -böcker. [jfr t. kontorbücher, pl.] i sht i pl., om räkenskapsböcker, journaler o. d. som användas på kontor. BoupptSthm 1689, s. 919 b (1685). VaruhbTulltaxa 1: 266 (1931).
-BOKHÅLLARE~0200. särsk. till 7. jfr -BITRÄDE. PT 1904, nr 216 A, s. 3.
-BYGGNING. PT 1822, nr 138, s. 1.
-CHEF. (kontor- 1837. kontors- 1816 osv.)
1) till 6: chef l. förste man på ett affärskontor. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 2. PT 1908, nr 159 B, s. 1.
2) till 7: chef för (lägre) avdelning inom ett ämbetsvärk; i fråga om danska o. norska förh. äv.: byråchef. SvNorStatscal. 1816, s. 312. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 13, Bil. s. 18. SFS 1920, s. 605.
(7) -DEPUTATION(EN). hist. utskott (eg. underavdelning av sekreta utskottet) som under frihetstiden hade att övervaka riksens ständers kontors förvaltning. 2NF 6: 171 (1906). SvRiksd. I. 5: 93 (1934).
-ELEV. WoJ (1891).
-FAKTOR, m. (i sht i fackspr.) faktor på boktryckerikontor. SDS 1898, nr 442, s. 4. Upsala(A) 1922, nr 54, s. 4.
-FLYGEL. flygelbyggnad (vid större gård) för gårdskontor o. d. Geijerstam KBrandt 34 (1904).
-FOLK. koll.: kontorsanställda. PT 1912, nr 236 A, s. 3. Enkla lunchställen för kontorsfolk. SvD(A) 1930, nr 80, s. 13.
-FRÖKEN.
-GÖROMÅL~002 l. ~200. (kontor- 1814. kontors- 1804 osv.) Wikforss 1: 360 (1804). Hedenstierna FruW 85 (1890).
-INREDNING ~020. konkret. —
-KARTA. (numera föga br.) (större) väggkarta (eg. o. urspr. avsedd för kontor). NWexjöBl. 1851, nr 46, s. 1. En kontorskarta öfver Finland. PedT 1891, s. 397.
-KLADD, r. (i sht i fackspr.) jfr KLADD, sbst.3 a. Liljecrona RiksdKul. 416 (1841). Blanche Bild. 2: 147 (1864).
-MAN ~man2. tjänsteman på kontor. SD 1915, nr 194, s. 1. GHT 1934, nr 9, s. 18.
-MASKIN. i sht handel. i sht i pl. AdrKalSthm 1921, s. 125. Kontorsmaskiner, maskiner avsedda att underlätta, förbilliga och förbättra arbetet på kontor. SvUppslB (1933).
-MÄSTARE. (kontor- 1615. kontors- 17931796) (†) kontorschef (vid handelskompani). Stiernman Com. 1: 670 (1615). jfr Hallenberg Hist. 5: 192 (1796).
-MÖBEL. äv. koll. BoupptVäxjö 1880.
-PERSONAL. Jungberg (1873).
-PLATS. Dalin (1852).
-POJKE. Backman Dickens Pickw. 2: 16 (1871).
-ROCK. kort rock (numera vanl. av tunt tyg, s. k. ”svalrock”) som (av herrar) användes i sht vid kontors- o. skrivarbete o. d. NVexjöBl. 1848, nr 1, s. 4. KatalÅhlénHolm 95: 50 (1928).
-RUM. PH 5: 3393 (1752). Fatab. 1933, s. 61.
(7) -SEDEL. (†) av riksgäldskontoret utställd banksedel. AdP 1789, s. 687.
-SKRIVARE. (kontor- 17091883. kontors- 1704 osv.) särsk. till 7: (titel på) lägre befattningshavare inom (avdelning av) statliga o. kommunala värk. CivInstr. 501 (1704). E. o. kontorsskrifvaren vid postverket. SvT 1852, nr 169, s. 2. Kontorsskrivare (vid statens jävnvägar och vid vattenfallsvärket). SFS 1920, s. 604.
-STIL. (numera mindre br.) om driven o. tydlig handstil. Almqvist Smar. 116 (1845). (Hon) skref under med drifven kontorsstil. Schildt Asm. 126 (1915).
-STOL. [jfr t. kontorstuhl] (kontor- 1689. kontors- 1685 osv.) särsk. om hög, vridbar stol (utan ryggstöd). BoupptSthm 1689, s. 917 b (1685). Köpmännen .. snurrade .. rundt på sina höga kontorsstolar. Blanche Portr. 111 (1889).
-TID. Gynther Förf. 2: 447 (1852; efter handl. fr. 1736). Kontorstid: 9 f. m.—2 e. m. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 1.
Avledn.: KONTORIST, m.||ig. [jfr t. kontorist, komptorist, fr. comptoriste] till 6, 7: lägre befattningshavare på kontor l. vid ämbetsvärk o. d.; särsk.: bokhållare l. biträde o. d. på affärskontor. BoupptVäxjö 1784. Hallström Händ. 31 (1927).
Ssgr: kontorist-förening,
-göromål,
-plats m. fl.
Spoiler title
Spoiler content