publicerad: 1926
Ordformer
(fang- 1547—1732. fong- 1521—1563. fång- 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. fangin, p. pf. av fa (se FÅ, v.); i här behandlade anv. säkerligen påvärkat av mnt. (ge)vangen, p. pf. av vangen, fånga (se d. o.)]
1) tillfångatagen, (som är) i fångenskap, som är krigsfånge. Personer Som .. K(onung) C(hristiern) .. wtof Swerige fongne wthfördt hadhe. GR 1: 166 (1523). Abram hörde at hans brodher war fången. 1Mos. 14: 14 (Bib. 1541). Gifva sig fången. Sahlstedt (1773). Trälar voro .. antingen fångne och underkufvade i krig .. eller köpte. Boëthius Naturr. 110 (1799). En djerf, fiendtlig krigartrupp var nedgjord eller fången. Runeberg 2: 43 (1848). Besättningen fången. InternSignalb. (1902). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. taga (förr äv. få) ngn fången, taga (resp. lyckas taga) ngn till fånga. OPetri Kr. 31 (c. 1540). War lieut:n för Drabanterne .. på partie och fick .. twenne danske trumpetare fångne. Spegel Dagb. 23 (1680). VLitt. 2: 210 (1902). jfr (†): The togho Manasse fången j fiettrar. 2Krön. 33: 11 (Bib. 1541); jfr 2. — bildl. (jfr d), i uttr. taga förnuftet l. sitt förnuft o. d. fånget, taga sitt förnuft till fånga (under trons lydnad o. d.); jfr FÅNGE 1 c α. Schroderus Os. III. 2: 264 (1635). När någon obegripelighet influtit i .. (de ”gamle auktorers”) arbeten, så ha de Lärde .. tagit sit förnuft fångit under förundrans lydna. Dalin Arg. 1: 165 (1733, 1754). Taga förnuftet fånget under kärleken. Cavallin (o. Lysander) 94 (1884).
b) (†) ss. sbst. Mina (dvs. den polske konungens) fångna i Sverie haffva icke så godh lägenheet. HH 20: 380 (c. 1640). — särsk. i uttr. taga ngn till fången, taga ngn till fånga. Nogre af them ähre ihiällslagne, och 3 personer hafue uij lathz thage till fongna. UrkFinlÖ I. 2: 64 (1597). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 149 (1700). — Anm. I följ. språkprov förekommer ordet böjt ss. sbst. i pl. fångnar. (Överste F. F. Rothlieb) har .. öfwerrumplatt .. ett Compagnie .. ock 19 fångnar till backa bracht. KKD 11: 6 (1703).
c) [stundom utgående från 2] i oeg. anv., i fråga om djur; motsatt: fri, i frihet. Atterbom LÖ 1: 99 (1824). (Bivråken lär) i fångna tillståndet vara trög och envis. Nilsson Fauna II. 1: 81 (1858). Det fångna lejonet rister sin bur. Östergren NDikt. 11 (1879).
d) [stundom äv. utgående från 2] bildl. (jfr a slutet). Iach vnder dieflen fongen lågh. Ps. 1536, s. 57. Vi på jorden lefve här, / Under döden fångne. Därs. 1819, 26: 1. Fången i fördomar. Forssell Stud. 1: 294 (1870, 1875). Minns du den gången .. / Då jag blef fången, / Då du mitt hjerta stal? Wennerberg 4: 46 (1885).
2) (mindre br.) som är fånge (se d. o. 2), i fängsligt förvar; särsk. i uttr. sitta (förr äv. ligga) fången, hålla (förr äv. sätta) ngn fången. Varda .. fongen vthan han se ther til laglica förwwnnin. GR 1: 1 (1521). Fengilse, ther Ioseph lågh fången. 1Mos. 40: 3 (Bib. 1541). Med dett samma fördes dråparen i Byfougdens huss, och sattes fången. VRP 1654, s. 903. Måhlsäganden (skall) föda then han .. fängzla låter med 3. öre Sölfwermynt om Dagen, så länge han fången sitter. StadgExecut. 10/7 1669, s. B 1 b. — särsk. (föga br.) i substantivisk anv. En stor del af hennes tid upptages af de olyckligas, de brottsligas och fångnas vård. Bremer NVerld. 3: 462 (1854).
Avledn.: FÅNGENSKAP, r. l. m. (f. Dähnert (1784)) († n. KKD 2: bl. 2 b (1703), Lindfors (1815)). (-skap 1703 osv. -skapp 1740—c. 1830) [fsv. fanginskaper, av mnt. vangenschop]
1) till 1: tillstånd(et) att vara tillfångatagen, att vara krigsfånge; tid varunder man är (krigs)fånge; jfr FÅNGSKAP. Effter ett 13 års högst beklageligit swårt fångenskap (hade) iag .. åter .. den nåd af Gud at få .. komma till mitt fosterland Gotthlandh igen. KKD 2: bl. 2 b (1703). De Bref, som han i sin fångenskap skrifvit mig til. Ågren Gell. 80 (1757). (Israels rikes släkter) underkufvades af Konungen i Assyrien, och bortfördes i fångenskap. Lindblom Cat. 3 (1811). Hären var i fångenskap. Oscar II SvKrigsh. 3: 108 (1865). jfr KRIGS-FÅNGENSKAP. särsk.
a) (numera knappast br.) i pl. HH XVIII. 3: 51 (1719). The som sedan äro tid effter annan hemkomne uthur fångenskaperne. VDAkt. 1719, nr 56.
b) med adjektivbestämning betecknande det land (l. folk o. d.) där (hos vilket) ngn vistas ss. fånge. Han dog i rysk fångenskap. Babyloniska fångenskapen (se BABYLONISK a). Någon som ifrån det rijska fångenskapet kan wara hemkommen. VDAkt. 1720, nr 60.
c) oeg., i fråga om djur; jfr FÅNGEN 1 c. Nilsson Fauna 1: 39 (1847). (Insekt-)Larverna dö ofta i fångenskapen. LAHT 1881, s. 125.
d) bildl. Lantingshausen Young 1: 185 (1787). Fri från all fångenskap i det sinliga. Nyblæus Forskn. III. 2: 244 (1890).
2) (numera mindre br.) till 2: tillståndet att vara i fängelse; fängelsetid. Under den ensliga fångenskapens .. timmar .. är förbrytaren öfverlemnad åt samvetets hämnande röst. Oscar I Straff 50 (1840). Förr .. utbekom (den frigivne) fången genast vid hemkomsten allt, hvad han under sin fångenskap kunnat hopspara. Sundberg Fångv. 133 (1892).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content