SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄKTARE fäk3tare2, i bet. 1—3 m., i bet. 4 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(fect- Glossa- 1Kor. 9: 26 (NT 1526). fächt- (fecht-) 1559—1745. fä(c)kt- (fe(c)kt-) 1729 osv. fägt- 1829)
Etymologi
[jfr d. fægter, t. fechter]
vbalsbst. till FÄKTA.
1) (†) till FÄKTA I 1: stridsman, krigare. Cellarius 157 (1699). Ekblad 300 (1764).
2) till FÄKTA I 2: person som deltager i fäktning; person som utför strid med blanka vapen enligt fäktkonstens lagar l. som är skicklig i fäktkonsten; särsk. (i sht förr) om gladiator l. över huvud om deltagare i de antika kämpaspelen (knytnävskamp l. dyl.), atlet; äv. bildl. En övad, skicklig, van fäktare. Glossa1Kor. 9: 26 (NT 1526). Bästa Fächtare fåå snarast hugg. Grubb 62 (1665; ordspr.). Ehrenadler Tel. 186 (1723). (Vilhelm v. Braun var) En orädd fäktare med lätta vapen, / i förpostkedjan helst! Sturzen-Becker 5: 228 (1862); jfr 1. — jfr FJÄDER-, FLORETT-, KONST-, LUFT-, MOT-, ORD-, PÄNN-, SVÄRD-, TJUR-, TVÅHANDS-FÄKTARE m. fl.
3) [jfr holl. vechter, bråkmakare] (†) motsv. FÄKTA I 3 b. Fäktare .. bullerbas. Hahnsson (1896).
4) fyrv. i uttr. kinesisk fäktare, ett slags fyrvärkeripjäs. Kinesisk fäktare. .. Denna fyrverkeripjes består af två roterande eldhjul, hvilka liksom jaga efter hvar andra. AHB 105: 61 (1880).
Ssgr (till 2, i somliga fall snarast bildade direkt till FÄKTA): FÄKTAR- l. FÄKTARE-BANA, r. l. f., förr ngn gg -BAN. (i sht i fråga om forntida förh., numera föga br.) amfiteater, arena, kampplats; jfr FÄKT-BANA; äv. bildl. Florinus Voc. 196 (1695). Wallmark Resa 172 (1832). 2NF 4: 722 (1905). —
-BOTTEN. [jfr t. fechtboden] (†) fäktsal. Rudbeck Bref 242 (1685). —
-DANS. (†) svärdsdans, krigsdans. Genom en anstäld fäktare-dans hade .. (de Mornay) påtagit sig, at med egen hand mörda (Johan III). Lagerbring 2Hist. 3: 25 (1778). —
-KAMP. (†) gladiatorsstrid. Dalin Montesquieu 120 (1755). —
-KNEP. otillåtet l. illojalt stridssätt vid fäktning; eg. o. bildl. Thomander 3: 464 (1826). —
-KONST.
1) (numera föga br.) fäktkonst(en); särsk. om den antika atletiken. Helsingius I 1 a (1587). Palæstra Svecana Eller Den Adelige Fächtare-Konsten. Porath (1693; boktitel). Schulthess (1885).
2) konstgrepp vid fäktning, fint; äv. bildl. Weste (1807). Bremer GVerld. 6: 245 (1862). —
-SAL. (†) fäktsal; äv. i fråga om antik atletik. Lundberg Paulson Erasmus 76 (1728). Lagerlöf Theokr. 10 (1884). —
-SKOLA, r. l. f., förr äv. -SKOLE. fäktskola; numera bl. ngn gg om undervisnings- l. övningsanstalt för antikens gladiatorer (o. atleter); äv. bildl. LPetri Kr. 38 (1559). En .. fäktareskola i Capua. Sjögren HLb. 1: 166 (1875). Hahnsson (1896). —
-SKO, r. l. m. (†) fäktsko. Leopold 2: 363 (1801, 1815). —
-SKÖLD. (†) liten (rund) sköld som förr användes vid svärdfäktning (l. svärdsdans), i vissa länder till 1500-talets slut. Schroderus Comenius 699 (1639). (Sv.) Fächtaresköld, bocklaresköld, (lat.) pelta. Hamb. (1700). —
-SPEL. (numera mindre br.) ”spel” vid vilka gladiatorer uppträdde; förr äv. om andra antika atletiska tävlingar, knytnävskamp o. d.; jfr FÄKTE-SPEL; stundom bildl. Tiderus GrLat. 46 (1626). Bröd och fäktarespel .. begärde och erhöll Roms pöbel af sina kejsare. Geijer I. 6: 13 (1839). LfF 1902, s. 126. —
-SPRÅNG. (numera föga br.) språng som fäktare gör (i stället för fäktmarsch); äv. bildl.; jfr FÄKT-SPRÅNG. (Malajerna) dantza .. medh sine Sabler .. twå och twå emoot hwar andra, giörandes åtskillige Hugg och Fächtare Språngh emoot hwar andra. Kiöping Resa 123 (1667). Schultze Ordb. 4815 (c. 1755). —
-STRECK. (†) vid fäktning utdelat (utdelad) hugg l. stöt; i sht om särsk. uttänkt o. inövat (inövad) sådant (sådan); äv.: fint. Icke allena .. föra och vthdela, vthan och möta och försättia Fächtarestreek. Schroderus JMCr. 209 (1620). Lindfors (1815). —
-TERM. (†) fäktterm. Serenius Kk 4 a (1734). Sturzen-Becker 1: 182 (1861).
Spoiler title
Spoiler content