publicerad: 1926
FÖDA fø3da2, r. l. f.; best. -an; pl. (†) -or (Sahlstedt (1757), CAEhrensvärd Brev 1: 212 (1791; i bet. ’fodermängd'), JGOxenstierna 4: 157 (1815)).
Ordformer
(föd(h)o i nom. 1587—1742. fö(ö)d(h)e i oblik kasus 1527—1695)
Etymologi
[fsv. föþa, föda, mat, äv.: uppfödande, uppfostran, födande, alstrande, motsv. d. føde, isl. fǿða, mnt. vode, mnl. voede, eng. food, föda, mat; avledn. till FÖDA, v.]
1) om sådant som förtäres l. är avsett att förtäras av människor l. djur, mat, kost, livsmedel, spis. God, dålig, riklig, närande föda. Tung, lätt, lättsmält föda. Söka sin föda. Försörge the fatige med .. föde til theris vppehelle. GR 6: 289 (1529). Wåre fädher funno ingen födho. Apg. 7: 11 (Bib. 1541; NT 1526: maten). Grönländarn måste arbeta otroligt efter en rå föda. CAEhrensvärd 87 (1782). Mjölken tjenar barnet til föda. Möller (1790). Småfåglar .. ha knappt om födan vintertid. Nilsson FestdVard. 142 (1925). — jfr BARN(A)-, BI-, BRÖD-, DIET-, DJUR-, FISK-, HUNGER-, KALV-, KO-, KOK-, KREATURS-, KÖTT-, MJÖLK-, MÄNNISKO-, NORMAL-, NÖDHJÄLPS-, SOMMAR-, SVÄLT-, TORR-, VINTER-, VÄXT-, ÄLSKLINGS-FÖDA m. fl. — särsk.
a) med tanke på matens smaklighet; numera nästan bl. i fråga om föda för djur. Kreaturen finna här en välsmakande föda. Ananas, den liufligaste föda härstädes, växer ongefär som våra grankottar, dock mycke större. Wallenberg Gal. 243 (1771; uppl. 1921).
b) om de livsmedel som erfordras till livets uppehälle; äv., i utvidgad anv.: livets nödtorft, bärgning, uppehälle, utkomst; ofta i sammanställningen kläder och föda. Arbeta för födan. Han har knappt födan för dagen. Hon (har) wthloffuadh holla eder wppe clæde och födho tiil dödhra dagha. GR 3: 130 (1526). Latendis .. (barnen) läre gode embeter (dvs. yrken), ther the i theris alderdom kunne haffue theris berning och föde vtaff. Därs. 14: 4 (1542). Ni vet ju jag, som Dräng, förtjenar födan här. Envallsson GEricsson 11 (1784). Han har rikligen sin föda af sitt arbete. Schulthess (1885). Han gör ej skäl för födan. WoH (1904). — jfr BRÖD-, LIVS-FÖDA.
c) i utvidgad anv., i uttr. (ngt) är halva födan, (ngt) är lika nödvändigt som maten. God sömn är halva födan. Hwijla och Roo, hwilket är Barnets halfwa Föda. Hoorn Jordg. 1: 283 (1697). — särsk., skämts., i uttr. maten är halva födan. Vid våra bordssamkväm, där nu endast ”maten är halfva födan” och skvallret om nästan .. den andra halfvan! SScholander i Jul 1898, s. 18.
2) (numera knappast br., se dock c) näring. Förra än .. (Gud) skapade (människan), hade han bereedt henne .. maten och drycken som hon skulle haffua födhona aff. OPetri MenSkap. 16 (c. 1540). Dufvor gifva god föda. Westerdahl Häls. 135 (1768; uppl. 1764: nutriment). — särsk.
a) (†) medel för utkomst, näringsfång, ”födkrok”. Här voro många Trägårds-mästare, hvars enda föda och inkomst bestod allenast af dessa Trä-Scholor. Kalm Resa 1: 386 (1753).
b) (numera bl. ngn gg i poesi o. högre stil) övergående i bet.: årsväxt, gröda. Åkranar bära inga födho. Hab. 3: 17 (”4”) (Bib. 1541; Bib. 1917: fälten alstra ingen äring). jfr: Uppå fädrens fält vår föda grodde. Tegnér (WB) 2: 14 (1808).
c) (i fackspr.) om näring för växter. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Fosforsyrehaltiga salter .. öfverföras uti sådant tillstånd, att de blifva gagneliga såsom föda för betorna. Arrhenius Sockerb. 15 (1870). — jfr VÄXT-FÖDA.
3) bildl. Bönen är troones föda. Muræus Arndt 2: 247 (1648). Föda för oenigheterna. Meurman (1846). En orätt Mammon kan tjena / Som smältbar föda kyrkan allena. Rydberg Faust 78 (1876). Bli föda för fiendens maskingevär. Östergren (1923). — jfr KANON-FÖDA. — särsk.
a) om näring för själen l. sinnet l. tanken o. d., andlig spis, själaspis. (Guds) helga ordh .., aff huilkom wåro sielar skulle haffua lijff födho och vppehelle. OPetri PEliæ a 1 b (1527). Tidningarne äro för alla den allmänneliga födan. Rundgren Minn. 3: 207 (1889). — jfr SJÄLA-FÖDA.
b) (numera mindre br.) om sådant som ger näring åt eld. Gifwa den uptända krigslågan ny föda. Loenbom Stenbock 4: 10 (i handl. fr. 1712; i bild). VetAH 1754, s. 3. Träet är eldens föda. Östergren (1923).
Ssgr (till 1. — Anm. Se anm. till FÖDA, v. ssgr): A (numera bl. tillf.): FÖD-SÖKARE. TIdr. 1897, julnr s. 13 (om råttor). —
-VARA, se C.
B (†): FÖDE-LÖS. [fsv. födho lös] utan föda. CGTessin (1762) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 83 (i bild). —
-RÅD, se C.
C: FÖDO-BRINGANDE, p. adj. (†) VetAH 1800, s. 170. (Jordbrukarna) utgöra den egenteliga Födobringande Klassen. Därs. 1814, s. 19. —
-BRUNN. (†) brunn som giver föda. Gudh (har) skapadt, både läkiedomars och födobrunnar. Muræus Arndt 4: 35 (1648). —
(1 b) -RÅD. (föde- 1641. födo- 1846 osv.) [jfr nor. dial. føderaad, proviant, födoråd (i bet. 2)] livsuppehälle.
1) (i vissa delar av Sv.) om det förhållandet att ngn har fri kost hos ngn. Efter dätt (allmogen) Båtzmännerne efter Röketalett medh heem kall och födherå försöria måste. ÅngermLandstingsprot. 26/11 1641, fol. 53. LfF 1879, s. 167.
2) (i sht förr) livstidsunderhåll i form av bostad o. andra naturaförmåner som den som avstår en gård i vissa fall betingar sig av den nye ägaren; det rättsförhållande som uppkommer gm dylik överlåtelse; jfr -MÅL, FÖRDEL, FÖRGÅNGA, SYTNING, UNDANTAG. SvEcclT 1846, s. 80. Födoråd vidlåder fastigheten. PT 1896, nr 46, s. 1 (i annons från Norrl.). 1/160 mtl. Roes i Grötlingbo socken, som han .. mot utgifvande af födoråd fått å sig öfverlåten af A. J. N. Därs. 1911, nr 187, s. 1 (i annons från Gotl.). NDA 1913, nr 140, s. 1. —
-RÅDS-FRI. (i fackspr.) till -RÅD 2; om jord l. landtgård: ej besvärad av födoråd. Östersundsp. 1903, nr 38, s. 4. —
-RÅDS-KAMMARE. (i sht förr) till -RÅD 2: kammare som upplåtes ss. bostad åt födorådstagare. SDS 1900, nr 410, s. 3 (i skildring från Norrl.). —
-VARA, r. l. f. (föd- 1845—1847. födo- 1852—1890) [jfr d. fødevare] (numera mindre br.) livsmedel. Holmberg Bohusl. 3: 475 (1845). De allmännaste födovarorna äro amerikanskt fläsk, sill (m. m.). AB 1890, nr 41, s. 2.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content