publicerad: 1926
FÖLJARE föl3jare2, i bet. 1 o. 5 m., i bet. 2—4 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(fölgy- 1526. föl(l)i- 1526—1665. följ- 1709 osv.)
Etymologi
[fsv. fylghiare, motsv. d. følger, fnor. fylgjari, mnt. o. mht. volger, t. folger, feng. folȝere; till FÖLJA, v.]
1) (†) person som följer efter l. åtföljer ngn; följeslagare, ledsagare; äv. i bild; jfr FÖLJA, v. 1 o. 2. Han är .. skikkat aff församblinganar till ath wara wår föliare vthi wår wandring. 2Kor. 8: 19 (NT 1526; Bib. 1541: fölieslaghe). Tapper föhrare, giör godh fölliare. Grubb 794 (1665). Och den, som färdig var att dö med Sophroni, / Kan hon till följare i lifvet ej försaka. JGOxenstierna 5: 49 (c. 1817).
2) fisk. (med segel o. mast försedd) motorbåt som medföljer en vadbåt för att ombordtaga fångsten o. föra den i land, följebåt; jfr FÖLJA, v. 2. TurÅ 1917, s. 124.
3) (i fackspr.) om träklamp l. trästock o. d. som anbringas ngnstädes för att tjäna till förstärkning av ngt; jfr FÖLJA, v. 2.
a) sjöt.
α) på ena sidan urholkad träklamp som till förstärkning fastspikas l. fastsurras vid ett (svagt l. bräckt) rundhult; numera särsk. om var särskild av de till ytterändan av bogsprötet fastbultade skivklotsar varigm förstängstaget leder. (Sv.) Följare hvarmed mast eller rå skålas när de fått fel af kula, .. (eng.) The fish of a mast. Serenius 278 (1741). Stenfelt (1920).
β) till inre sidan av för- resp. akterstäv fogad stock som tjänar att förstärka stäven o. dess förbindelse med kölen. (Sv.) Följare på stäfven, (eng.) Apron of the stem. Serenius 278 (1741). Hahnsson (1896). jfr AKTERSTÄVS-, FÖRSTÄVS-FÖLJARE.
b) byggn. bjälke l. planka som till förstärkning l. rättning av en liggvirkesvägg anbringas på ut- resp. insidan av väggen gm att hopskruvas vid en motsvarande bjälke l. planka på motsatta sidan; par av dylika bjälkar l. plankor. VDAkt. 1796, nr 257. Följare, som bestå af lodräta bjelkar .. hvilka stå två och två midt emot hvarandra på ömse sidor om timmerväggen samt förenas genom jernbultar. Rothstein Byggn. 462 (1859). LAHT 1904, s. 300. — jfr VÄGG-FÖLJARE.
4) mil. om var särskild av de å undre sidan av en kanonlavetts bottenplåt befintliga anordningar vilka hindra lavettens olika delar att förskjuta sig i sidled; särsk. i uttr. främre, bakre följare; jfr FÖLJA, v. 2. De Ron o. Virgin I. 1—3: 19 (1886).
5) (†) om person som följer ett givet exempel; jfr FÖLJA, v. 8. Ond giärning får snart fölliare. Grubb 620 (1665). Dårskaper ofta beles, dock finna de följare skocktals. Nicander GSann. 93 (1767).
Spoiler title
Spoiler content